Härmapan Lilleman

Vår Lilleman är en riktig härmapa. Låttexter, citat från filmer, språkhärmningar osv är hans grej. Inte minst att härma hur andra pratar. Igår grejade och grejade han på sitt rum, flyttade saker, hämtade..... Sen kommer han nersläntrandes till mig, suckar och säger: "Mamma, jag ha så fullt upp just nu......" Undra var det uttrycket kommer ifrån?!

Det börjar släppa för Pellan

Pellan började skolan i höstas. Vid nästan varje lämning har hon gråtit eller hållt tillbaka gråten, och inte velat släppa mig. Igår gick hon på pappans initiativ dock själv till skolan och det gick tydligen bra. Idag klev hon ur bilen och gick själv in. Så detta krampaktiga fasthållande vid mamman kanske släpper nu. Väldigt skönt i så fall, både för Pellan och mig.

Inga småbarn längre - bevis

Fler och fler tecken tyder på att vi kommit ur småbarnsåren och numera har skolbarn (även om Lilleman börjar först i höst). Ett av dessa tecken är att man nu kan flytta ner toaborsten.

Rätt snabbt när barnen började kunna röra sig själva, upptäckte man att de gärna roffar åt sig toaborsten och undersöker den. Vilket man INTE vill. Så toaborsten fick åka upp på badrumsskåpet och togs bara ned kort vid användning. Men nu har jag flyttat ner toaborsten på golvet igen! Och ingen är speciellt intresserad av den! Känns skönt!

Så här blir en bok till

Innan nyår lämnade jag och kollegan in vårt bokmanus till förlaget Liber. Fram tills dess har vi haft kontakt med en förlagsredaktör. Det är han som "hittar" bokmanus eller idéer till bokmanus, och beslutar om att de ska ges ut. Kontrakt har skrivits, där det mest intressanta är att man som författare får betalt för hela första upplagan som trycks. Därefter får man betalt per sålt exemplar.

Eftersom det är vår första bok, så har vi inte vetat vad som händer sen i processen. Men då är det så att vi fått en projektledare som tar sig an utgivningen.

Det som händer närmast är att projektledaren lämnar vidare manuset till en frilansredaktör för språkgranskning. Vi kommer att ha kontakt direkt med henne när det gäller redigering och bearbetning av texten. Parallellt jobbar vi med figurerna som ska vara med i boken, tillsammans med förlaget.

Sedan, när manus är färdigt, lämnas det till sättning och man får så småningom ett korrektur, som också ska läsas noggrant – av oss författare och av extern korrekturläsare. Och så ska vi såklart ta fram ett fint omslag och putsa till den text som togs fram för katalogen, så att det blir en bra baksidestext.

Och sen ska det alltså vara klart för tryckning! Vad spännande det ska bli!

En härlig dag

Till boken ska det göras intervjuer. Första och bästa person är min gamla kompis från..... jättelänge sen. Klok och rolig och fin, är hon. Så det var ju en bra person att börja med. Så jag åkte till Stockholm över dagen för att träffa henne.

När man är ute och reser själv utan barn, så är resandet mycket enkelt och avslappnat och det gör liksom inget att tåget är försenat både till och från Stockholm. I staden går det att gå dit man ska och i lugn och ro med en kaffe på vägen ta sig dit man ska.

Jag skulle till nya restaurangen B.A.R på Blasieholmen och träffa min vän. Där satt vi sen i fem timmar och disktuerade det vi skulle till boken + mycket annat. Ett riktigt mentalt utbyte - älskar det! God mat, bra service och gott vin tillhandahöll restaurangen, så vi var nöjda med det också.

Sen tillbaka till stationen med reflektioner om storstad och frustandes i kylan. Glömde att köpa kalender på Ordning & Reda. Upp på tåget och mysa i första klass hem igen. Förseningen hemåt blev en och en halv timme, men sitter man i första klass och har en massa tentor med sig att rätta, så går det ingen nöd på en.

Och så hem från stationen (minus 17 grader - lite väl kallt) och ner i den varma sängen där lillfia ligger och snusar. Härligt!

Då var det nytt år!

Ja, så var det nytt år igen. Avslutade det gamla i vår stuga vid sjön, tillsammans med stuggrannar. Eller rättare sagt, vi skulle varit i vår stuga, men hann inte få den tillräckligt varm, så vi tog över maten till grannarna och var där istället. Grannarna är jättefina människor, snälla, intressanta och omtänksamma. Maten var god, ungarna höll sams och visade sig från den goda sidan, drycken var läcker och vi hann t o m att spela spel! Det vet jag inte när vi gjorde senast!

Ja, det blev ett bra slut, och 2010 blir ett toppenår!