Texter klara och levererade till förlaget!

I maj 2008 påbörjade jag att göra research inför en bok om lönsamhet i butik som jag och min kollega skulle skriva. Jag har gått igenom ett hundratal vetenskapliga rapporter, ett tjugotal böcker har jag läst, texter har skrivits och sammanställts och bokmanuset har varit ute på remiss hos kloka människor.

Det är många kvällar, helger, semestrar och övertid som har offrats på att få detta klart. Och alldeles precis nyss skickade jag in mina delar av boken till förlaget Liber! Lite arbete återstår i januari, men i princip kan man säga att jag just gått i mål! Vilken känsla! Och vad bra det blev!

Sova åtta timmar

Jag stensomnar med ungarna hela tiden nu det senaste, och vaknar flera timmar senare eller inte alls. Det kan jag göra för att mannen släcker och avslutar nere, och flyttar på ena ungen som somnat brevid mig. Mannen går också upp och fixar hostmedicin och annat till ungarna, så jag reagerar inte på sådant ens. Det har inneburit att jag sovit en hel del mer! Och som nästan alltid så sover jag som en stock. Normalt är målet att sova sju timmar, men sex funkar också. Att sova åtta, som i natt, det är rena lyxen! Det känns visserligen konstigt att vara på jobbet klockan 6, men det gör att jag kan gå härifrån tidigare också.

Nära perfekt julafton

Det blev en härligt julafton! God mat & fika, lite hushållsgöra, en del vila, lite pulkaåkning. Ungarna var nöjda med sina presenter och höll sams vissa stunder. Jag är nöjd.

Sportkillen: idog och o-gnällig

Igår föreslog jag Sportkillen att gå ut och springa med mig. Temperaturen hade höjts till några minus och underlaget verkade bra.

Men under tiden som vi gjorde oss i ordning, började det att snöa. Rejält. Så vår joggingtur på ca 4,5 km blev allt annat än najs. När jag kom hem hade vattnet i håret frusit till is (verkligen korkat av mig att inte sätta på mig mössa!), vi var blöta och helt snöiga.

Jag visste i och för sig att Sportkillen är både idog och o-gnällig när det gäller fysiska aktiviteter, men att han inte gnällde ett pip under den, ärligt talat, skitäckliga rundan, det imponerade på mig. Mamman ville klaga hela tiden..... Han är beundransvärd, den fina sportkillen!

Måste sluta bry mig - eller byta jobb

Jag måste sluta bry mig. Måste förlika mig med floskler som "kvalitet för studenten" när för många beslut går stick i stäv med det. Måste förlika mig med idiotiska bestämmelser om att man som lärare bara får göra ett visst antal av en viss syssla, istället för att se vad som är bäst för studenterna. Måste förlika mig med att det inte är någon idé att ha framförhållning och måna om studenternas åtminstone psykiska progression. Måste förlika mig med att kompetens och studentnöjdhet inte är prio 1 i organisationen.

Om jag inte lyckas med detta så måste jag byta jobb. I morse var det nästan nästan så att jag gav upp.

Härligt för ungarna med snö

Det har snöat en hel del (i alla fall för våra sydligare breddgrader). Det är superhärligt för ungarna och jag hoppas att snön ligger kvar över jul. Jag tittar hellre på snön inifrån, men jag hoppas faktiskt att vi kan åka iväg till värsta pulkastället i helgen - man vet ju liksom inte hur många tillfällena blir denna vinter.

Snö och kyla innebär dock en hel del klädlogistik. Dra fram vinterkängor, kolla overaller och varma utebyxor. Och alltid är det något som måste handlas, men jag har skickat mannen för att lösa den uppgiften. Klart ungarna ska kunna leka ordentligt i snön!!

Ingen hit i Hallsberg

Idag har jag stått länge och väntat på tåg och ersättningsbussar i Hallsberg, som aldrig kom. Innan denna väntan, så hade jag lunchrast i Hallsberg. Fy 17 vilken håla Hallsberg är! Slitet, nedgånget och out of date, liksom. Nedlagda industrifastigheter och tomma affärslokaler. Det mest kulinariska man kan äta i anslutning till tågstationen, där Preis/Leistung-Verhälltnins stämmer (alltså där det finns en balans mellan kostnad och vad man får), är en falafel i bröd på en i och för sig ren, men nedgången, grillkiosk. Och så finns där ett original som springer till varje nyanlänt tåg, precis som om han ska hämta någon, men han har aldrig någon att hämta.

Med tacksamhet åker jag därifrån.....

Fult missunnsam

En kollega till mig har fått börja forska. Jag är avundsjuk och fult missunnsam. Det är den jobbiga sanningen.

En sjärngosse i luciatåget

I morse var det luciatåg på dagis. Dagispersonalen gör det fantastiskt fint och engagerat. Barnen är också entusiastiska. Och tåget och sången blir lite "hellre än bra", men det är väldigt fint ändå.

Årets luciatåg innehöll som vanligt mest lucior och tomtar. Och en stjärngosse. Det var Lilleman som var stjärngosse. Han har hela tiden haft siktet inställt på att vara stjärngosse. Med en blandning av lycka, stolthet och allvar bar han sin strut på huvudet och stjärna i handen.

Genom att vara enda stjärngossen har Lillman än en gång visat prov på sin integritet och sin medfödda (?) styrka att gå sin egen väg och strunta i andra. Detta är en av anledningarna till att jag älskar honom. Måtte han bara behålla detta personlighetsdrag upp i åren.

Vår bok ges ut av Liber!

Så var kontraktet undertecknat! Sveriges största förlag Liber ska ge ut boken som min kollega och jag har skrivit. Under våren 2010 ges den ut. Det är en läromedelsbok som ska heta "Lönsamhet i butik - samspelet mellan kunder, marknadsföring och konkurrens". Det blir enormt spännande, och jag hoppas att det är det första, men inte sista, utgivningskontraktet som jag skriver på. Jag har redan idéer....

Fint beröm från studenter

Kolla vilket fint beröm jag fått av en studentgrupp! Det är just detta som jag vill uppnå med min undervisning, så jag blev extra glad för följande:

"Tack och åter tack för ännu en fantastisk seminarium - upplevelse! Du inspirerar, du befriar och du engagerar folk!!! Trots att vi var på skolan sedan 8.30 så satt vi efteråt och pratade om det som vi nyss upplevt. Dina föreläsningar tar oss på högre nivåerna och inspirerar, väcker mycket kreativa tankar och involerar! Vad du gör och hur du gör - vet jag inte men jag hade aldrig sett mina klasskollegor så pass intresserade. Viss är vi "rädda" för dina pikar men det är just "det" som gör att vi drar det bästa för att glänsa till din belåtenhet, och vi växer, växer för varje tillfälle. Så tack, tack så hjärtligt att du ger denna kraft, att du väcker alla de känslorna och att du...orkar med oss;=)!"

Vänligt, eller hur?

Lungt målande med vattenfärg

I söndags kväll la sig lugnet hemma hos oss. Då ville ungarna måla med vattenfärg. Stressnivån går genast upp inom mig. Vattenfärg?! Kan det sluta med annat än kaos? Men jag säger inte nej, jag säger ja. Fram med alla pryttlar, skyddspapper på bordet och fördelad färg. Och sen sitter de faktiskt där alla tre barnen, och målar lungt och fint och engagerat. En del kladd blir det naturligtvis, men det övervägs av harmonin och glädjen av att få skapa.

Då slår det mig att ungarna faktiskt är "stora" nu, det går att göra en massa grejer som förut var för jobbiga. Det är mysigt och lättande att inse.

För lite julpynt enligt barnen

I helgen har jag försökt att julpynta. Jag tycker jag lyckats bra - alla ungarnas alster är framme på ett rätt smakfullt sätt, det är hanterbart mycket, jag har köpt en del julblommor och det enda som fattas är adventsljusstaken. Ungarna fick också vara med och greja, vilket de verkligen ville. Jag är glad som faktiskt lyckades få upp pyntet till första advent, och notera att köksfönstret faktiskt tvättades samtidigt. Det händer inte varje år, det.


Så det ÄR julpyntat, men inte till ungarnas belåtenhet. "Mamma, det är för LITE", "mamma det är ju bara pyntat här nere" och "om det bara ska vara så här lite, då är det ingen idé!". Vad är detta? Har ungarna plötsligt växt upp till....ja vaddå....jul-galningar?!

Härligt att kunna sitta och gäspa med någon

Var igår på after work med en av de bästa människor jag känner. Snygg, empatisk, inkännande, smart, eftertänksam, omtänksam och snäll! Fina B! Vi hade några timmars härligt snack högt och lågt, gott vin och gott till mat och efterrätt (och dessutom blev jag bjuden!).

Det härliga med B, är att hon är en av få människor, som man kan sitta och gäspa med utan att känna sig dum. Efter ett par timmars after work, då är jag avslappnad och fin och börjar bli trött, eftersom jag alltid sover lite för lite och är igång hela dagarna. Då framåt tio, så börjar jag gäspa, inte p g a tråkigt sällskap, utan p g a att jag är mätt och belåten och druckit ett par glas vin och att jag trivs. Och när jag är med B, så vet jag att det är OK, det behövs inga ursäkter eller så. Då vet man att man är tillsammans med en fin vän.....

Lilla livet

En av mina punkter på gårdagens lista har betats av. Jag ringde nyblivna fina mamman J och lyssnade på en gnyende och låtande liten H. Jag är så glad för att lille H är på plats, för att det i det stora hela gått bra och för att han fötts till så fina föräldrar. Måste också påminna mig om att barn inte är en självklarhet och att det verkligen inte är självklart att de föds friska och starka och växer upp så. Känner tacksamhet för den egentligen jättelätta resa som vi haft med våra ungar. Våra problem är småproblem! Barnen är friska, starka, intelligenta, härliga och verkar växa upp till bra människor.

Lista att beta av

Nu när jag jobbmässigt går in i en lugnare period, så kan jag äntligen ta tag i sådana där grejer som jag fått prioritera bort när det varit som hetsigast:
* ringa vänner: börja med fina J med ny bebis och härliga C med rätt nytt företag
* köpa julkalendrar
* boka fotografering inför julkort
* fixa julkort och text till det (tänk om vi i år skulle få iväg julkort?!)
* kolla alla cykelaffärer efter moutain bike till Sportkillen (lovat sen i somras)
* köpa ett par nya byxor, så att jag har åtminstone ett par som inte är för stora
* bjuda ut mina professionella tjänster till andra lärosäten
* utnyttja presentkortet på ansiktsbehandling som jag fick av fina B i födelsedagspresent

Saker som jag fixat i början av veckan från listan:
* återuppta sjukvårdskontakt ang mitt muskelbråck
* återuppta sjukvårdskontakt ang mitt återbesök ett år efter GBP-operationen
* fixa ett elastiskt skärp (behöver skärp till de byxor jag har kvar, men gillar inte vanliga)

Så det finns att göra!

Intensiv arbetsperiod till ända

Alltså, nu är jag slutkörd! Har jobbat hårt de senaste veckorna, med kvällsarbete nästan varje kväll (och på helgerna) och en stress om att bli klar i tid och leverera med kvalitet. I helgen måste jag rätta ett antal tentor, men i princip är denna intensiva period nu ÖVER. Tack för det, för jag har t o m fått problem med sömnen den senaste veckan. Så nu är det verkligen dags för en lugnare period. Fram till jul återstår det arbetsuppgifter på en behaglig nivå. Underbart!

Skippade barnanpassat språk

Vi kom oss aldrig för att prata barnanpassat språk med våra barn, så de har snappat upp en hel del ord som barn i deras ålder normalt sett inte använder sig av. Idag levererade Lilleman ett ord som jag inte hört från honom tidigare. Han sa: "Mamma, kommer du ihåg den där gubben som ramlade i affären? Hans ben var inte stabila." Hans ordföråd har således på alldeles eget bevåg berikats med ordet "stabil" och han har också fattat dess innebörd. Coolt, tycker jag....

Borde veta: tjat går över

Vid det här laget borde jag veta att tjat går över. Och ju tydligare man är på att säga nej, och hålla fast vid det, desto snabbare går det över. Men innan dess är det som att man måste hålla sig i masten på ett stormigt hav! Inte släppa masten (sitt nej) utan härda ut. Stormbyarna (tjatet, "dumma mamma" och andra okvädsord) går över efter en stund. Och ofta väldigt plötsligt. Vad jag vid det här laget borde ha lärt mig, är att inte hetsa upp mig själv. Jag borde koncentrera mig på att klamra mig fast i masten (nejet), men måste inte göra det så upphetsat - det blir ju liksom jobbigare då för både mig själv och andra.

En viktig detalj i detta är att jag tycker att det inte ska behövas att säga nej 110 gånger. Jag tycker att det ska räcka med några gånger. Det är väl denna tanke som jag måste ge upp. Jag hade ett jättebra samtal med skolans superpedagog. Jag frågade honom hur man ska förhålla sig till att behöva upprepa sitt nej 110 gånger. Då sa han "ja då säger jag till en hundraelfte gång". Hans inställning var att för vissa barn tar det längre tid att lära sig läsa, medan för andra tar det längre tid att ta ett nej och att rätta in sig i ledet. Pedagogen hade bara lovord att ösa över Sportkillen, han såg inga problem med Sportkillen, men han hanterade alltid Sportkillen relativt kort som sagt tålmodigt när det gällde regler. Jag måste komma ihåg detta oftare!

Inte bra att veta för mycket

Idag har ungarna varit och ridit för andra gången. Ridskolan har ovanligt bra, trevliga och välskötta ponnyer. Alla barn gör framsteg. Sportkillen har nästan fått in takten på att rida lätt. Pellan blir mer och mer självständig och klarade idag av en segare häst på ett hyfsat sätt.

MEN jag är inte nöjd med ridskolans lektioner och upplägg. Ridlektionen är bara 30 minuter (+ 30 minuter teori), men Sportkillen satt bara 20 minuter till häst idag. Hur ska man hinna få in takten på bara 20 minuter? Och ridningen är jättedyr (alltså kostar en hel del pengar), och då vill man ju att ungen ska sitta till häst utsatt tid. Lektionerna är inte speciellt inspirerande heller, det är svårt att lära sig rida om man bara rider på fyrkantsspåret hela tiden. Detta är nackdelen med att vara kunnig - att jag vet hur detta skulle kunna göras mycket bättre och roligare. Jag känner att jag måste kommunicera mina synpunkter.... 

En till som fokuserar på det positiva

Det kan inte komma så många på Lillemans kalas. Jag fastnar i att gräma mig över det, och att tycka att det är lite dåligt att inte prioritera kalas - som inbjuden brukar jag alltid tänka att man ska gå om det inte är omöjligt.

Men Lilleman fokuserar bara på det som är positivt: "Ja men A kommer i alla fall, jag vill att han ska komma". Jag älskar honom för hans förmåga att i de flesta fall se saker positivt. Det är en bra egenskap att ha med sig hela livet, eftersom livet blir enklare och gladare. Jag tycker att jag själv ofta har denna förmåga (men verkligen inte alltid!), fast Lilleman slår mig med hästlängder.

Lilleman fyller år

Igår fyllde Lillman fem år. Han fick i present det han önskade sig mest: en mikrofon (en riktig) med en liten förstärkare (som om vi behöver högre ljud hemma - men ändå). Det har han önskat sig riktigt riktigt länge. De andra presenterna testades och uppskattades under morgonen och kvällen, men ingen som mikrofonen.

Efter vald födelsedagsmiddag (varmkorv med vanligt korvbröd - inte fullkornsvarianten som alltid serveras hos oss) och födelsedags"tårta" (hallonkillen valde hallonpaj, hallonbär, vaniljglass och hallonsaft) så var det en nöjd killen som gick och la sig. Med mikrofonen under armen....

Stolta läraren

Jag har börjat rätta ca 100 tentor i konsumentbeteende. De flesta skriver godkänt och har ett och annat riktigt bra svar, eller åtminstone del av svar. Då blir jag som lärare lycklig, att jag faktiskt gett studenterna kunskaper som de får användning för inom detaljhandeln.

Men så glimmar det till! En student skrev så bra på tentan, att hon fick 194 poäng av 200. Hon hade genomgående skrivit så analytiska och bra svar, att jag nästan blir rörd. Det är så kul när en och annan VERKLIGEN har förstått!

Liten är stor

I helgen började alla våra ungar att rida på ridskola. Pellan och Lillaman i en grupp, Sportkillen i en annan. Sportkillen har mycket större respekt för hästar än de andra två, trots att han är störst och stöddigast. Han började nästan gråta när hästen buffade på honom, och tyckte att det var omöjligt att få hästen att flytta på sig. Småsyskonen är inte sena att hänga på i hans trångmål. "Det där kan jag fixa" säger Lilleman och går in och flyttar på hästen åt Sportkillen. "Men det där är väl inget att bli rädd för, hästen vill bara gosa" säger Pellan både uppmuntrande och inte så lite nöjd med att Sportkillen är i underläge.

Och det blev inte så lite jobbigt för Sportkillen när han ser hur bra Pellan har blivit på att rida på kort tid och han var mycket kreativ med att förklara bort detta faktum.

Det är detta som är en av ridningens stora förtjänster: att störst inte alltid är bäst, att det går att kunna utan att vara äldst. Här behövs mer mod och känsla.

Lova runt, men leverera tunt

Vi har haft en halv dags personalutbildning i högskolans kvalitetsarbete.  En inspiratör föreläser först och halvdagen avslutas med att företrädare för högskolans ledning slår sig för bröstet och berättar om hur viktigt det är med kvalitet och hur bra vi arbetar med kvalitet på högskolan. Det mesta är bara ord och omätbara floskler. Verkligheten sitter jag som lärare i. På de år som jag jobbat här, har vi varje år fått mindre och mindre tid för våra kurser. I utbildningshänseende så är ofta tid = kvalitet. Tiden används till att lära studenter saker och ge dem feedback på deras prestationer. Att träffa dem och lyssna på dem. Att bry sig om dem och serva dem. Så det finns absolut en korrelation mellan tid och kvalitet, även om saker och ting ibland kan göras effektivare. Men inte hur effektivt som helst. Alltså jag vill ha mindre snack och mer verkstad med studenterna! Det är att värna kvaliteten, det.

Nödvändighet

Note to self: betala alltid tilläggsförsäkring på bilen så att avhjälpning av fel ingår.

Bilen står "död" i garaget (förmodligen batterifel). Snart kommer bärgningsbilen, tar vår bil till verkstan, den kommer att bli fixad och under tiden har jag en hyrbil att skjutsa Lilleman till musikskolan i. Och detta utan extra kostnad för mig! Så tilläggsförsäkringen är inte kul att betala, men det ska vi alltid göra. I synnerhet eftersom vi är tekniskt inkompetenta i den här familjen.

Vad månne det bliva?

Vad kommer det bli av ens ungar? Det är man ju verkligen nyfiken på! Pellans funderingar kanske kan ge en hint? Länge har hon varit inne på att bli veterinär eller att jobba i djuraffär. Idag visade hon upp enastående intresse för skor i skobutiken och hon frågade kassörskan om man får högklackade skor om man jobbar i den här butiken? Och hemma så undrade hon om hon kan bli en sån som gör halsband, med sitt namn på. Jag berättade om vad en designer gör och hon blev mycket nöjd med informationen, att halsband med hennes namn skulle kunna säljas i många butiker i hela landet.....

Och detta parat med hennes tålamod och envishet...idag följde hon med mig till sjukgymnasten, istället för att vara på fritids, med löftet om att hon skulle sitta tyst och still hela tiden. Jag trodde att besöket skulle ta en 20 minuter, men det tog en timme....Ella sa inte ett knyst på hela tiden. Jag hörde små suckar, jag hörde att hon hasade upp och ner på stolen lite försiktigt, men hon hade gett sig den på att inte störa och höll ut.

Vad blir det av den lilla tjejan?

Superprodukter med posten

Fick ett sms att min beställning från Dermanord hade ankommit utlämningsstället. Lilla julafton! Jag älskar när det kommer hudvårdsprodukter på posten! Cyklade en omväg med Pellan i regnet för att hämta paketet. Och väl hemma har jag provat på än det ena, än det andra. Under årens lopp har jag provat många av deras produkter och de flesta är riktigt bra! Att de bara innehåller naturliga ingredienser, är producerade i Sverige och håller hyfsat bra priser, gör att jag egentligen borde handla bara av dem. Men deras största nackdel är att förpackningarna är så himla osnygga. Men om man kan bortse från det, så är detta verkligen ett märke att rekommendera!

Äntligen fredag

Nu är det skönt att det är fredag och dags att gå från jobbet! Lyckades få rätt mycket gjort idag - sådana dagar får man vara tacksam för. Jag är också tacksam för att jag nu ska få gå och träna och sen inte har något jobbmässigt att göra på hela helgen. Då är det verkligen HELG!

Längtar efter Lilleman

Lilleman har varit hos mormor och morfar sen i måndags morse (nu är det onsdag). Det är dags att han kommer hem nu, för jag längtar för mycket efter honom. Vill inte vänta till imorgon kväll, vill att han ska komma hem nu. Han fattas här hemma.....

En bra dag

Fick lite oväntat passa de stora barnen idag. Först var jag stressad över jobbet - det fick göras i söndags kväll och nu i eftermiddags/kväll. Helst hade jag ju varit på plats, även om jag faktiskt fått en hel del gjort.

Det blev en så bra dag! Vi var bland annat hos frisören med Pellan, åkte till gymmet allihop (gott uppförande från barnen), bowlade, åt lunch ute, besökte leksaksaffären på ett lungt och sansat sätt.....

Och det har i princip varit lungt och fint hela dagen! Det är jag mycket tacksam för......

Någon gång behövs återhämtning

Jag är väldigt bra på att sega mig fram i tillvaror, leverera trots att det tar emot, trots att jag är trött. Jag är också bra på att vara ensamstående på veckorna, jag grejar allt rätt bra, faktiskt. Men på helgerna måste jag få vila, annars orkar jag faktiskt inte. Det har varit för lite vila denna helg. Nu har jag ett par timmar för mig själv, så jag ska snart gå och träna, efter en kopp kaffe. Men min energitank kommer ändå inte vara laddad efter helgen, jag kommer att börja på minus. Tur att det är en rätt soft vecka på jobbet....

Nya skridskor till Lilleman

Lilleman får nästan aldrig något nytt. Det mesta är ärvt eller köpt på Tradera. Vi trodde också att vi hade små skridkor från Sportkillen som han nu kunde använda. Och skridskorna finns säkert, men vi hittar dem inte. Så Lilleman ska få nya skridskor.....som är helt nya!

Skönt att vara hemma

Har varit ute och rest i två dagar med en övernattning. Då är det skönt att komma hem, att få natta ungarna, prata lite med dem och gosa med dem. Ligga brevid tills de somnar. Det är gôtt det!

Mitt nya liv 1 år!

Idag är det ett år sen jag genomgick min Gastric Bypass-operation. Jag har inte ångrat den en sekund, inte en enda. Operationen har gett mig hoppet och livet tillbaka.

Allt har gått så himla bra både innan, under och efter operationen. Jag är så tacksam mot operatör dr Eric Secher vid Ersta sjukhus, mot sjukvården och inte minst mot min familj.


Jag är också tacksam för att jag själv verkligen har tagit den här nya chansen jag fått och förvaltat den väl. Viktnedgången hade kunnat vara större än - 37 kg, men jag tycker att den har skett på ett vettigt sätt. Jag har också tagit chansen att nu äntligen motionera mer regelbundet och mycket och att verkligen använda min kropp. Men framförallt så är jag tacksam för vad operationen gjort för mig psykiskt; borta är maktlöshet, ångest och matstress. Energin som jag alltid haft kan läggas på annat fokus än mat. Och även om jag inte är den mest lugna och harmoniska människan nu heller, så har jag i alla fall mycket mer ro och lugn än tidigare. Så idag firar jag min ettårsdag på det nya livet!

Den hårfina linjen mellan "piska" och "morot"

Pellan hade bestämt sig för att hon skulle börja åka skridskor. En sån puck måste man bara ta vara på, det är inte många fysiska grejer som hon vill göra. Så skridskor inhandlades (helt nya vita) och anmälan gjordes till skridskoskolan.

Efter två minuter på isen: Pellan i tårar och vädjar om att få slippa, få gå av, få åka hem. Jag ser att andra barn slipper, går av isen och åker hem. Eller får stå vid sargen och hålla föräldrarna i handen. Men jag peppar/tvingar henne att gå tillbaka, att resa sig, att försöka. Det är rätt svårt att säga så när det är tårar i ögonen och darr på läppen.

Sen får jag låta bli att läsa tidningen, jag får följa henne med blicken, möta den när hon ramlar ("upp igen") och möta den när det blir rätt (tummen upp, en tyst applåd).

Efter femtio minuter, så är hon mycket stadigare, har lärt sig hur man ställer sig upp när man ramlar, kan huka sig, kan "plocka snö" från isen och åka med armarna upp som en prinsessa. Det går rätt långsamt, men det går!

Efter träningen var Pellan en överlycklig tjej!! Skridskor var det bästa som fanns och träningen var så rolig och "mamma när kan jag få åka igen". Yes, vilken tur att jag tvingade henne!! Dels var det säkert kul till slut, men framförallt var hon stolt över att ha klarat sig så bra, att hon fixade det som kändes omöjligt. Sånt ger gott självförtroende, som den här tjejan verkligen kan behöva mer av. Pellan var så uppfylld av sin prestation att hon inte märkte att mamman hade en tår i ögat och stockningar i halsen av lättnad och lycka.

Det löste sig....

Som så många andra gånger, så löste sig problemen. Tack vare V så kom Sportkillen både till och från träningen, trots att hennes egen son inte ens skulle dit! Det är så snällt, så härligt! Så jag kunde åka hem och laga tacos istället som barnen önskat sig och slippa McD. Hittade skinkstek med sista dagen på ett bäst-före-datum som jag köpte billigare, men kände att jag ville tillaga direkt. Så jag gjorde en kina-inspirerad gryta till på fredag när mannen också kommer hem. Köttet blev supergott! Då var middagen till fredagen fixad. Idag ska jag steka dinkel-pannkakor, bäst att passa på när det finns tid över. Tar med Pellans kompis hem, så många pannkakor blir det.

Logistisk utmaning

Eftermiddagen bjuder på en logistisk utmaning. Halv fem börjar Lillemans musikskola. Sportkillen ska gå från skolan till kompis samma tid, för att bli skjutsad av dem till träningen (träningskläder + mellanmål packades imorse). Innan dess ska Lilleman och Pellan hämtas på två olika ställen (litet mellanmål till dem medpackat imorse). Medan musikskolan pågår i 40 minuter ska jag och Pellan hinna handla. När vi hämtat Lilleman, så har vi 45 minuter på oss innan Sportkillen ska hämtas på träningen. Då vore det bra om vi hann köpa höstskor till Pellan och Lilleman, men frågan är om det är möjligt? Klockan sex slutar träningen och då är frågan: ska jag riskera att åka hem och börja laga mat med tre superhungriga ungar eller ska jag åka förbi McD och fodra dem? Kanske åker vi direkt till träningen, äter på McD och handlar skor efteråt? Men då har jag ytterligare en unge med mig in i skobutiken, en som verkligen inte är intresserad, och det vet jag inte om jag pallar med. Tja, ekvationen är inte riktigt löst.....

Hur har helgen varit?

Jag tycker ofta att tillvarorn på helgerna är mer arbetssam än på veckorna. På jobbet är det jag som bestämmer och jag som gör vissa saker på vissa tider. Men hemma är det fyra andra som också bestämmer eller försöker bestämma. Och gör anspråk på min tid och ork. Visserligen får jag också ett umgänge och härlig kärlek, men arbetssamt är det. Jag och min fina kollega B brukar börja måndagarna med att pusta ut efter helgen....

MEN. I helgen var det riktigt bra, riktigt helg-igt. Det var visserligen full fart, men det var mer harmoniskt och avslappnande, och lite vila hanns också med. Det känns underbart!

Fixartomtar hemma

Mamma och pappa har tagit hand om barnen i två dygn medan jag varit på tjänsteresor. Efter de har åkt så börjar man upptäcka saker.....kylen är avfrostad....fönster är putsade....nytt paket rågfras är inköpt....ventilationen är ökad i badrummet.....trasiga saker är bortstädade......Underbart!

En härlig morgon med bra flyt

Just det, det gäller att fokusera på det positiva! Faktum är att rätt många av morgnarna med alla bestyr och ungar till dagis och skola, börjar funka bra nu. Ingen morgon är tjatfri och jag är ofta orolig att vi kommer för sent, men faktum är att det går bra. Vi har faktiskt bara kommit för sent en gång och dessutom är många morgnar riktigt harmoniska. Älska vardag!

En kämpig vecka - fokusera på det positiva

En kämpig vecka ligger framför mig och jag har redan jobbat hårt hela helgen. Det gäller att fokusera på att det är ett roligt jobb jag har (även om det stundtals är hög belastning) och nästa vecka är mycket lugnare. Inte fokusera på att det är jobbigt, det gör bara allt ännu jobbigare.

Dessutom kommer mamma och pappa och hjälper till, så det är en stor hjälp. Kanske att jag till och med får några potatisplättar imorgon om det blir något över när ungarna länsat faten.

Gott bröd är toppen

Det finns ett sjusärdeles bageri i Viskafors! Det heter Valtons Bakehouse och de gör sagolika grejer där. Gryn, nötter, dinkel, fullkorn, kryddor - och så mycket och gediget. Vi testade pumpa och aprikosfrallor och pistagebullar på direkten och jag köpte hem gojibröd och bröd med dill- och västerbottenost + bullar till hela familjen. Sånt här gör en lycklig!

PS! Viskafors ligger på vägen mellan Borås och Varberg. Bageriet ligger mitt i Viskafors city.

En rörd mamma - dottern rider!

Igår kom det en tår av rördhet. Pellan har knäckt ridkoden! Hon har ridit lite till och från tidigare, men nu ett par gånger i tät följd och: ungen rider! Hon rider lätt och kan själv hantera hästen i trav. Jag sprang med en del i går också, men till slut sa hon: "Mäh, mamma, du behöver inte springa med, jag gör det här själv". Och inte så lite stolt var hon att hon faktiskt är morsk nog att fixa det där själv. "Nästa gång så måste pappa följa med, så ska jag visa honom att jag kan rida". Det  är så härligt! Ridningen ger verkligen självförtroende.

Lilleman tjatade länge och väl på att också få rida. När Pellan var klar red han i paddocken en del först och styrde själv i skritt. Men hela tiden vill han trava, och jag fick ta många varv till med den lilla ponnyn. Han rider inte lätt än och jag blir förvånad över att han tycker att det är så kul - för bekvämt är det ju inte riktigt innan de lärt sig att rida lätt. När vi gick hem till stallet med ponnyn travade han också på, på eget bevåg, och själv - hur nöjd som helst!

Trots att alla inblandade var trötta och rätt genomfrusna, så var det en nöjd och glad skara som åkte hemåt i höstmörkret.....

Ibland orkar jag inte

Ibland orkar jag inte:
- vara så in i vassen strukturerad
- ha tålamod med barnen
- lägga och väcka barn i rätt tid
- vara pedagogisk
- stå emot att bli provocerad av Sportkillen
- förklara samma sak 100 ggr
- svara på samma fråga 101 ggr

Igår och imorse var det så, jag orkade inte. Jag är ledsen för det. Måste orka....

Lyxen att bli bjuden på mat

Igår blev vardagsfamiljen bjudna på middag hos fina grannen J. Hon lagade till och med lasagne, som hon gör mycket bra och som jag inte kan. Dubbel-schysst! Och så en kopp kaffe och lite lite vuxensnack.... ja det är najs så där på en tisdag!

Fredag-lördag i 190

Fredag: sprang 5 km på morgonen, jobbade, fick fotbehandling, tog tåget till Jönköping, åt supergod middag med min man, såg jättebra show med Tom Jones, lyckades ej hålla mig vaken över midnatt...

Lördag: sov dåligt men somnade om ordentligt kl 6 och som till 9 (!!), åt hotellfrukost och hann läsa tidningen, fikade med S och lilla S, tog tåget till Skövde, inhandlade fika, åkte till favoriterna utanför stan och firade sjuåringen M, hem, sitta ner lite, tvätta kläder, kvällsmat, tvätta ungar och nu är det dags för mig att logga ut och dimpa ner i soffan.

Hemma har det under tiden hänt en hel del när mamma och pappa dragit fram och parallellt med kvalificerad passning av ungar har bytt cykelsadlar, lagat pumpar, pumpat cyklar, rensat i rabatterna på framsidan och höststädat trädgården (och tagit med allt skräp!!). Enda skillnaden är väl att de när de kommit hem fortsätter i samma takt och inte dimper ner i soffan...

Saker det inte går att få för mycket av :)

- sjalar
- läppstift från The BodyShop
- krämer
- väskor
- skor med klack (ny på listan)

Att veta vad man mår bra av

Lilleman har blivit en riktig sång- och danskille. Sjunger allt möjligt och är bra på att minnas texter och är idog. Igår satt han och sjöng på "Så vill stjärnorna, så vill gudarna..." (låttitel? artist?), rätt lågt och långsamt och länge. Och så säger han "mamma, det är så skönt att sjunga så här....". Jag blir så glad när de hittar vad som lugnar dem och får dem att må bra! Sportkillen sportar, Pellan gosar ett djur eller en människa och Lilleman, han sjunger.

Bjudna på middag en vanlig måndag

Härliga mamma M! Hon är höggravid, hämtar sina ungar och Pellan & Sportkillen från fritids, lagar mat och bjuder, förutom de stora barnen, Lilleman och mig på middag (GOD kycklinggryta och sparrispotatis). "Ja men så slipper du fixa middag efter jobbet".... Det är SÅ schysst! Jag kan jobba lite längre, alla ungar är nöjda och jag slipper trixandet med middagen. Snacka om vardagslyx!

Hångel på dagis

Här om dagen ropar Lilleman på mig. "Kom kom mamma, jag ska viska dig en sak". Jag kommer och han ser jättenöjd ut och viskar (högt): "Mamma, idag har jag hånglat med Nora på dagis". "Ja men vad mysigt" säger jag och Sportkillen som naturligtvis hört ropar "Uäh, vad äckligt..... mamma vad är hångla?". Med all världsvanhet som en femåring kan uppbringa säger Lilleman "Det är när man pussas och så....". Så så går det till på dagis.... :)

Efter en krävande vecka....

....är det gôtt att jobba hemma, fortfarande vara i träningskläderna kl 12 och dricka den fjärde koppen the. Jag är mycket tacksam för mitt jobb, för att det är så roligt att lära ut, för att jag känner att jag verkligen bidrar till studenternas utveckling och för att jag älskar mina ämnen (konsumentbeteende, säljteknik och butikskommunikation i huvudsak). Och för flexibiliteten, att kunna jobba en del kvällar och helger, för att få en smidigare vardag.

Lyckliga pedagogiska stunder

Har idag haft seminarium om kundtillfredsställelse med en av mina sju studentgrupper. Jag blir också tillfredsställd, när jag verkligen ser att en del studenter faktisk har lärt sig en hel del på två lektioner, och att de fått med sig användbara saker för sitt yrkesliv. Det är pedagogiskt tillfredsställande att se vetgirigheten och ambitionsnivån hos vissa studenter. Jag kommer aldrig att kunna "väcka" alla, jag är glad över de många som är tacksamma över mitt engagemang och det jag lär ut.

4.53

Tio i fem i morse hade Lilleman sovit klart. Jag insåg rätt så direkt att det var kört för honom att somna om. Jag försökte slumra brevid pladderkvaren, men blev avkrävd svar på vilket som är världens största djur. "Blåvalen" sa jag. "Men mamma, ett som inte lever i vatten". "OK, elefanten". "Ja och ett på schi". "Just det, giraffen". Slummern var nära men jag fick helt ge upp när han börjar sjunga på den där sången med elefanter som balanserar på en spindeltråd. Jag hör att han adderar två elefanter och säger "men efter fyra elefanter så kommer fem, inte sex". "Men mamma, den var graviiid"..... Ja då är det bara att gå upp!

Vilka härliga vänner!

Jag en mycket arbetssam vecka framför mig, så det var nära att det sket sig med ungarnas aktiviteter denna vecka, men klasskompisens mamma tar Sportkillen till fotbollen på tisdag, L tar Lilleman till musikskolan på onsdag, och A tar Pellan till ridningen på torsdag. Vilka fantastiska vänner!

Grina av tacksamhet

Jag började nästan grina av tacksamhet och glädje när jag i klädaffären idag verkligen kunde konstatera att jag gått från storlek 56 till 44! Och än är viktminskningen inte klar, jag går fortfarande ner, sakta men säkert.

Vad som hinns med innan åtta

Det är häftigt att se hur mycket som hinns med innan åtta om man måste: två tvättade tvättar p g a kiss i sängen (ungen duschade sig själv), frukost åt två ungar och en själv, frukt och mjölk till Lilleman som äter på dagis, vitaminer och fiskolja till samtliga, kläder och påklädning och tandborstning på alla inblandade, mellanmål till två barn och en mamma, x antal konflikthanteringar (vissa ej så balanserade som önskat), leverans till dagis och skola och så några pussar och kramar. Och sen cykeln till gymmet men då var klockan 8.03....

Vilken härlig dag!

Det har blivit sent idag....men vilken härlig dag det varit! Underbart väder, en hel del uträttat på jobbet och kvällen spenderades hos härliga familjen H. Pellan lånade deras ponny Fynd och red med på en ridlektion. Det gick över förväntan, hon tyckte det var både kul och bökigt, men hon genomförde. Sen fick Lilleman också rida, han skulle trava hela tiden. Det såg väldigt obekvämt ut, men han var nöjd. Vi fick fika också och eftersom P & A är så trevliga så blir man ju kvar där längre än vad som är bra på en vardag.... Men det var det värt! Fler sådana dagar, tack.

Livet är NU

Kollegan N berättade på fikat om en släkting som dog knall och fall 58 år gammal. Återigen blir jag påmind om att livet är här och NU. Det gäller att ta vara på det och leva i frid. Att t ex INTE gapa på barnen, så som jag ofta gör. Det gäller att leva i frid med dem, när som helst tar det slut.

Att det börjar regna nu

Jag är tacksam för att det börjar regna först nu. Jag har ankommit både gym och jobb och barnen har klass-joggat klart. Så om det nödvändigtvis måste regna, så får man vara tacksam för dagens tajming. Lilleman är nog ute på dagis, i och för sig, men dagis, de är så rediga, så de gör alltid det bästa av situationen.

Att vara tacksam för idag

En beta-version av boken som jag och kollegan skriver är idag utprintad och klar för läsning. Äntligen! Spännande!

Varför börja blogga?

Varför börja blogga? Det finns ju massor med andra sätt att kommunicera på och ofta ingen tid för det. Varför lägga till? Jag har inget bra svar på den frågan, men OM jag nu ska kommunicera digitalt, så tror jag att bloggandet passar mig bättre. Har testat Facebook, men tycker att det är väldigt begränsat, ytligt och snuttifierat. Går det att unvika med en blogg? Vet inte, men jag testar....