Man-och-barnfri dag

Idag är det mors dag. Jag fick ett härligt kit från TheBodyShop (bodyspray & hudlotion) av min familj. Igår fick jag en man-och-barnfri dag, och det var också härligt. Jag älskar min familj jättemycket, men faktiskt så behöver jag vara själv oftare, utan krav.

Så vad gjorde jag på min lediga lördag? Det blev en blandning mellan måste-grejer och vill-grejer. Först 1,5 mils jogging i skogen, sen handla mat. Snabblunch, gräsklippning, kakbak och kort tupplur. Sen LÅÅÅÅNG fika hemma hos underbara I och med fina L som också kom dit. Sköna brudar med vilka skratt och allvar alltid blandas på ett härligt sätt.

Sen vid 20 kom familjen och mycket längre hade jag inte velat vänta.
.

Dags för nytt jobb

Jaha, då var min anställning på högskolan slut.... i måndags fick jag beskedet att mitt förordnande som medarbetare här på högskolan efter 4,5 år inte kommer att förlängas. Om knappt fem veckor slutar jag.

I måndags kändes det sådär, både för egen del, för utbildningens del och för studenternas del. Nu är jag bara ledsen för studenterna som mister en mycket specialicerad, kunnig och engagerad lärare, och för utbildningen som blir mer och mer slätstruken för varje översyn. För egen del är det spännande. Vad kommer att hända?

Men en liten liten tanke till den överhöghet som styr våra liv: varför måste allt hända samtidigt?

Det var kul att dansa!

I fredags var jag på trevlig after work med min fina vän B. När hon åkte hem gick jag för ovanlighetens skull vidare, och träffade på kollegor. För ovanlighetens skull gick vi på Harrys och där var det som vanligt på helgerna "rynk-disko" som någon lustigt nog kallade det hela.

Jag har en aversion mot Harrys - för jobbigt, brötigt och pinsamt allt som oftast. På sommaren är det i alla fall lite bättre med plats då de har en takterrass som är öppen, men det är i alla fall ett rätt ansträngande ställe. Jag brukar gå in ibland och gå igen efter någon halvtimme.

Men i fredags gick jag in med ett annat mindset, jag bestämde mig för att försöka bortse från fulla 50-åringar och andra jobbiga typer. Jag fokuserade på mina kollegor och vi skulle dit och dansa. Dansa, det vet jag inte när jag gjorde senast. Men det var roligt! Äldre låtar som jag gillar och härlig rörelse och glada kollegor. Härligt!

Tapper kämpe

Sportkillen tappade sin framtand (mjölktand), men sen kom det ingen tand och ersatte den tappade. Tanden brevid tappades också och växte ut, stor och fin. Men brevid är det en stor glugg där inget har hänt på ett år. Så nu får Sportkillen hjälp av tandvården. Tanken är att frilägga tanden, montera en kedja på den, och sakta dra ner den, för långt uppe i käken finns den permanenta tanden stor och fin (som man ser på röntgen).

Idag var vi och gjorde den där friläggningen. Det blev värsta operationen. Fyra personer var inblandade, operationskit framdukat, och miljön runt omkring var plastad eller täckt med duk. En operationsduk var också lagd på Sportkillen, med hål för endast munnen. Det tog en och en halv timme och bitvis var det både smärtsamt och bökigt för Sportkillen. Det kom lite tårar, och jag fick ett tag stå och massera hans fötter, så att han skulle få igång sin egen smärtstillning. Mer bedövning behövdes dock, och även med bedövning är tandkläkarbesök äckliga, tycker jag. Men han är tapper och smärttålig, den där grabben. När guldkedjan var fästad på den trilskande tanden, så veks tandköttet ned och syddes ihop.

Sen skjutsade jag Sportkillen till skolan igen, och nu hoppas jag att han inte har för ont när bedövningen släpper. Han fick med sig en smärtstillande tablett ifall att.

Det som slog mig när jag satt och tittade på den där operationen, var att Sverige är fantastiskt! Vilka resurser som läggs ner för ett problem som egentligen inte är ett problem. Utan framtand kan man ju teoretiskt leva ett bra liv. Så vi tar tacksamt emot denna professionella hjälp.
.

VAB inte riktigt VAB

Lilleman har varit febrig till och från hela helgen och början av veckan. Igår hade Sportkillen 38,5 grader på kvällen, så han är också hemma idag. Så Ella fick komma hem från skolan direkt när den vara slut.

Mitt jobb måste ju göras i alla fall. Tur att jag har exjobb att läsa, de är mobila. Men medan andra föräldrar tycker att det är skönt att VABa, så blir det en belastning för mig, eftersom mitt jobb bara måste göras. Av mig. Just nu. Och jag tror att jag i höstas jobbade alldeles för mycket efter det att ungarna gått och lagt sig, och nu har jag typ blivit allergisk mot det. Eller så är det så att jag inte har kniven på strupen, inte riktigt. Så jag ser fram emot morgondagen då det peppar peppar verkar som om alla kan återgå till sina ordinarie vardagsaktiviteter.

Underbart ställe i Japan

Jag och pappa åker snart till Japan. Jag vill se trädgårdar, kalligrafi, bada och testa maten. Och en massa annat. Framförallt vill jag åka till ett onsen (ett område med naturligt varma källor), som ett naturligt spa. Pappa hade tänkt att boka in oss här. Härligt va´?!

Älskar inte alla företeelser

Jag älskar att jobba inom den akademiska världen, för jag känner att jag kan göra skillnad för studenterna och jag kan väcka deras nyfikenhet. Dessutom är ämnena som jag undervisar inom väldigt spännande och min undervisning kan direkt överföras till praktisk nytta i näringslivet. Arbetet är också fritt och kreativt (man har ganska vida ramar att utföra jobbet inom).

MEN det finns en del jobbiga saker med att jobba inom akademin. Det senaste exemplet är att det är svårt att utkräva ansvar/arbetsinsats från sina kollegor. Inom denna värld finns det en massa individualister, vars fokus kan ligga på annat än studenternas väl och ve. Studenterna ses inte som "kunder" som ska prioriteras, utan ofta bara som.... ja det går jag inte in på just nu. Men det irriterar mig vansinnigt när kollegor inte ens vill vara tillmötesgående till helt rimliga krav, när man lämnar besked med extremt kort varsel för studenterna eller när man sätter upp gränser som primärt är till för att underlätta ens egen vardag, snarare än möjliggöra för studenterna att göra ett arbete där själva uppgiften får vara i fokus.

Jag har slutat bry mig om sådant här till 95 procent, därför att det inte går att förändra, men när det gäller mina egna studenter, och när de ringer till mig och vädjar om hjälp, då kokar det i de där sista 5 procenten som jag ännu inte lärt mig att undertrycka.

Avbockat

Uppgifterna på "att göra"-listan bockas av en efter en. Bokens referenslista: check. Personer-att-tacka till bokens förord: check. Ansökan till nya körkortet: check. Kolla studenters kompletteringar och andra inlämningar: check. Och så håller det på! Än finns det verkligen att göra, men det minskar.

Tänk vad kul det vore.....

Det är ofta man får skratta åt Sportkillen. Ibland får man kväva skratt och se allvarlig ut, men det kan vara svårt. En grej som jag just nu skrattar åt är när han pratar med L. Grannkompis J har kommit på att det blir roligare att prata om man konstruerar orden så att de alltid innehåller L. Loligt istället för roligt, lapa istället för gapa, tittla istället för titta. Nu har Sportkillen fått fart på det här snacket och det är riktigt roligt: "Mammla, dlu måstle lagla pannkaklor tlill mlej". "Nlä, ljag vlill intle dlet, dlu flår flisk". "Lo mlen snälla".... Och jag hänger på, det är roligt och utmanande för huvudet.

Igår kväll började jag spinna vidare på det där, så att jag nästan fick skratta högt för mig själv. För jag kom att tänka på hur det skulle bli om man plötsligt började prata så på ett jobbmöte (läs fort):

"Nlu flår vli tlänka eftler hlur vli skla görla flör att lockla tlill oss fler studentler". "Lja, dle skla tyckla dlet äl loligt att klomma till Sklövdle".

Eller hos doktorn: "La vlet intle vlad slom hlänt, la klan intle plata lent längle, hlar ljag flått influensla?"

Fånigt? Ja, men roligt!
.