Nytt jobb!!

Jag har ett nytt jobb!! Igår skrev jag på anställningsavtalet med JULA, där jag ska jobba som projektledare på deras marknadsavdelning. Jag är anställd för att ansvara för butikskommunikation och intern information. Det ska bli jättekul och spännande och jag gillade direkt de tre personer som jag har varit i kontakt med under anställningsprocessen, varav en är min närmsta chef.

Jag är också lättad över att jag fick jobbet så snabbt, och nu faller andra pusselbitar på plats. Som att vi kan bo kvar i vår lilla stad.

Tänk vad allt löser sig! När jag blev uppsagd i maj så var jag riktigt dyster och under sommaren var ju alla anställningsprocesser avstannade. Men sen fick jag i alla fall ta min kurs här på högskolan en gång till, som jag genomför nu, och när den är slut så börjar jag på JULA. Så det blev knappt två månader som arbetslös, trots att det i maj kändes väldigt dystert.

Än en gång har det i mitt liv bevisats att ur alla jobbiga förändringar kommer det något gott.
.

En kusin utan släktband

På dagis hade Sportkillen en i sin grupp som heter L. Han och Sportkillen började leka precis innan de skulle börja skolan, så de lekte inte länge innan de delade på sig och började i olika skolor. Men sen har umgänget intensifierats och nu leker de rätt ofta. Och är ett sånt perfect match! Båda är kreativa med mycket lek kvar och en hel del energi. Även om Sportkillen alltid har lite mer energi kvar, så hänger L på när Sportkillen drar. Däremot tillåter L aldrig att Sportkillen ballar ur och larvar sig och uppför sig dumt. Då säger han bara: "Du, det där är inget roligt, det är bara dumt", eller så låter han bara bli att hänga på. Så de kan leka en hel dag utan sura miner eller gnäll och de kompromissar på ett utomordentligt sätt.

Vi har ju L hemma hos oss en hel del även om de oftare är hemma hos L. Men det är helt friktionsfritt och aldrig jobbigt så där som det kan vara ibland när man har andras ungar hemma. L är alltid roligt, aktiv, stabil och mycket lätt att ha med överallt. Idag tog mannen våra tre + L med sig till ett teknikhus och det är inga problem att hålla koll på en till när det är L.

Det känns som om den fine L är vår kusin, det är väldigt naturligt att umgås med honom och inkludera honom i våra aktivteter och tankar.

Jag undrar var de där killarna tar vägen som vuxna? Det känns som att de kommer att följa varandra åt. De två kan man släppa iväg på ett halvårs luffande i typ Australien - Sportkillen som klarar av att ta för sig i alla miljöer och reder sig överallt, behöver någon som är med på det mesta men som bromsar innan det går för långt och som står för eftertänksamhet. Eller senare: kanske kan de starta ett svenskt Microsoft? Sportkillen som energisk vd och obotlig optimist, L som håller emot lagom mycket och specialicerar sig på verksamheten. De kommer kunna uträtta stordåd.
.

Att jobba på, att försöka förbättra

Nu har jag läst igenom 25 studentrapporter om samma sak. En av dem var jättebra, två gjorde mig i alla fall glad. När det gäller resten, så är jag glad över att jag förhoppningsvis kan hjälpa dem att bli bättre. Oftast blir första inlämningen sådär.

Jag fokuserar på att de flesta lärt sig mycket innan hösten är slut. I år till skillnad från de senaste fyra åren, är jag bara med dem halva hösten, så jag försöker så gott jag kan under denna korta tid. Hoppas min efterträdare på andra halvan av hösten också brinner för att förbereda dem för exjobbet och för arbetet ute i butik.

Jag vet att jag bidragit till att höja motivation, intresse och vetgirighet hos många studenter, jag vet att jag bidragit till att göra dem bättre på det yrke de valt (och närliggande). Det ger mig glädje och förtröstan, och det gör att det ändå känns helt OK att läsa de rapporter som inte når fram - jag hjälper de flesta att bli bättre.
.

Då var det över

Då var valet över. Skönt. Och man kan andas ut över att moderaterna vann så stort både på riksplanet och här i vår lilla stad. Fredrik Reinfeld fick vad han förtjänade. Jag blev extra imponerad av intervjuerna om honom, där både hans fru och Anders Borg intygade att Fredrik Reinfeld aldrig blir arg, i alla fall inte så där att han gapar och skriker. Lite mer FR hemma hos oss tack.....

I vår lilla stad gjorde vår vän ett kanonval och blir nu stadens första kvinnliga ordförande i kommunstyrelsen. Att hon är kvinna är egentligen inte prio ett, men hon är klok, envis och kommunicerar bra med folk, så jag tror att detta är början på en lång kommunalpolitiker-era för henne. Det känns tryggt.

Men hur 17 kunde så många rösta på Sverigedemokraterna? I protest, antar jag att det ofta handlar om, men mot vad? Vad kan klia så mycket hos folk att man sätter sin röst på ett parti som har noll kunskap och noll trovärdighet, som inte får något gjort, och dessutom riskerar att sätta den parlamentariska stabiliteten och stabiliteten i näringslivet på spel? Vad kan vara värt det?

Hoppas!

Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas att det gick vägen på anställningsintervju nummer 2. Det kändes bra. Besked i nästa vecka......

Hur kan man läsa Expressen?

Igår köpte jag för en gångs skull tidningen Expressen, för de hade en GI-bilaga som jag blev intresserad av. Då blev jag lite nyfiken på vad det kunde stå i själva tidningen, för jag har inte läst varken Expressen eller Aftonbladet på hur länge som helst. Men alltså..... vilket skräp!! Vad vill de med den där tidningen?! Lösryckta tyckare (s k krönikörer), en fjortis till ledarskribent, vinklade, spekulativa nyheter (de få som fanns) och så massor av kändisskvaller och så kallade nöjessidor. Nä men usch så urbota dåligt och dumt!

Men ännu dummare: vem köper och läser tidningen?!

Pedagogiska metoder - vilka är bra?

Ungarna i ett av barnens klass har fått kollektiv kvarsittning och kollektiv "bestraffning". Låter till att börja med helt stenålders. Men... (scenariot enligt barnen): Den kollektiva kvarsittningen infördes efter det att några elever stökat i klassen och lektionen i sin helhet blev störd. Den kollektiva "bestraffningen" infördes när en elev stökade och då fick alla elever läsa i sina böcker istället för att ha engelska som de egentligen skulle ha haft och som barnen sett fram emot.

Jag förstår läraren och kan tycka att det är i sin ordning. Stör man på lektionen och läraren inte kan gå igenom det som planerats, ja då får man ta till rasten för alla ungar, och avsluta lektionen som det var tänkt.

Och klarar några inte av att jobba i en gruppsituation, då är det bättre att bryta och att låta dem jobba individuellt i boken.

PLUS att om alla barn påverkas, så kommer alla också att försöka få de enstaka bråkstakarna att vara tysta och lugna ner sig. Inget fel alls i det, tycker jag. Mycket mycket hellre att vi har det så, än som det var tidigare år där auktoritet saknades helt.

Slutet på den obokade veckan

Ja nu har jag kommit ett antal sidor i operationsboken, även om jag alltid tror att det ska gå att komma längre. Men så prioriterar jag att träna varje dag, att ta det lungt på fikat, att komma hem rätt tidigt, luncha länge med fina B osv. Då får det vara bra så.....

Helgen är i princip obokad, skönt.

Första dagen på en obokad vecka

I min kalender är det för ovanlighetens skull helt tomt. Imorgon kommer visserligen hyresgäster till stugan och på torsdag ska Pellan till örondoktorn igen och operera in rör, men dessa båda "måsten" tar mannen hand om.

Studenterna har ju precis kommit igång, så denna vecka har jag inget jobb med dem heller, förutom att vara stand by och eventuellt besvara inkommande frågor.

Vad ska jag göra då? Skriva på operationsboken ska få ta mycket tid denna vecka, jag skulle helst vilja ägna mig åt det helt och hållet. Men jag vill träna också. Och så måste jag söka fler jobb. Det är vad jag ska ägna veckan åt!