Olikt lyckligt lottade

På öppna förskolan som en kyrka i staden driver, lärde jag känna A och hennes ungar C och A, i ålder som två av mina. Denna tjej var det lätt att irritera sig på, hon var för mycket och för bullrig och för att använda ett inte så snyggt uttryck, väldigt mycket "white trash". Outbildad, knepig bakgrund, inget stöd hemifrån, har själv fått ta hand om föräldrar och yngre syskon. Trots allt detta är den här kvinnan en sån person som man sällan träffar på. Snäll, omtänksam, ställer upp, tar mycket med en klackspark och hon är en i grund och botten mycket bra mamma. En god människa helt enkelt. Men längst ner på den sociala skalan bland svenskarna.

Jag blev glad när hon drog ifrån mannen som hon har barnen med - han tillförde inget för henne och barnen, varken känslomässigt, ekonomisk eller när det gäller att dela arbetsbörda. Men den man får barn med blir man ju liksom aldrig av med. Nu visar det sig att han börjat missbruka amfetamin och är riktigt nere under isen. Men har kvar rätten att träffa sina barn. Så denna stackars mamma A som har fullt upp i vanliga fall, måste nu också lämna över sina barn regelbundet till någon som inte ens kan ta ansvar för sig själv. Fatta vilken ångest det måste innebära! Som om A behöver ytterligare bördor i ett liv som redan tidigare inte var så lätt. Hon pallar detta för att hon måste. Många många andra hade brutit ihop helt, men A är beundransvärt samlad.

Åh vad vi andra måste uppskatta att vi är SÅ lyckligt lottade i livet!!
.

Lilleman släpper

Lilleman är passionerat intresserad av dinosaurier. Det verkar ju alla killar i 5-årsåldern vara mer eller mindre, men Isak är verkligen superintresserad och har varit det ett bra tag nu. Han har ett antal dokumentärer om dinosaurier och förhistoriska djur och dem ser han på fram och tillbaka. En av dem är till och med på englska, så han fattar inte något av vad som sägs. Men han lär sig väldigt mycket på filmerna med svenskt tal. Ord som existera och förintades snappar han upp, och ord och meningar från dokumentärerna vävs in i vardagen.

Idag satt han på toa en stund. Sen säger han: "Mamma, jag är färdig! Jag har släppt spillning som en dinosaurie!" :)

Så trevligt!

Var på en tjejfest igår med förddrink (hur länge sen var det?!), mat, vin och super supergod chokladtårta efteråt. Underbart! Men allra roligast var att umgås i sällskapet. Samtliga härliga kvinnor är ytliga bekantskaper till mig, och värdinnan är en kompis sen bara några få år tillbaka. Men det där gänget (framförallt tack vare värdinnan som är en social talang som smittar av sig) är så sköna! Och man kan prata och skratta så gott med dem och det är verkligen i få sammanhang som det blir så där hjärtligt. Det var precis vad jag behövde!

Och tack till pappa som kom och var barnvakt, så att jag kunde gå.

Fina och fantastiska ungar

När jag och ungarna var på väg hem till småstaden från Stockholm, så säger en dam på pendeltåget: "Är det där dina barn alla tre? Ja jag måste säga det, det är väldigt fina barn du har. Jag har suttit och tittat och lyssnat på dem en stund, de är fantastiska". Då blir man som mamma jätte jätteglad. Tack, damen!
.

Stockholm är ansträngande

Idag har jag, Pellan och Lilleman varit på två museum och haft en riktig turistdag i Stockholm. Museerna innebar trevliga upplevelser och nya intryck. Solen sken också och det var i och för sig en trevlig dag.

MEN (och nu blir jag gnällig).....Stockholm är så himla ansträngande både fysiskt och psykiskt. Det är bökigt att ta sig runt, många fula passager man måste ta sig igenom, fullt med folk överallt, en logistisk utmaning. Dessutom håller inte folk upp dörrar (men det hände en gång idag, tror att det var en turist), de tackar inte, knör sig och kör på en med barnvagn. Och jäklar vad dyrt det är! Vi skippade Vasamuseets café för att en simpel chokladtårta (typ kladdkaka) kostade 50 kr där, men hamnade på ett fik i Gamla stan där det inte var mkt bättre. Hutlöst!

Jag är väldigt glad att jag inte bor i Stockholm längre.
(då var det färdiggnällt!)

Det är för mycket för mig just nu

Det känns som att jag inte räcker till någonstans just nu. Imorgon är det dessutom dags för pedagogik-kursen igen och jag är världens sämsta student på den kursen. Ligger efter hela tiden, är frånvarande, gör inte mina uppgifter. Hittar inte ens artiklar på rätt tema. Urk!!

Förväntningars betydelse

I höstas sa jag: bara det blir slutet av januari, då kommer jag att jobba så lite så lite så. Jag har nämligen en hel del komp.ledighet att ta ut. Nästan semester ända fram till semestern, alltså.

Så har det inte riktigt blivit. Nog har jag haft en del kortare dagar och några kompdagar, men jag har varit tvungen att jobba helger och kvällar även i februari och mars. Och jag tycker att det är jobbigt! Jag känner mig sliten och jag har inte riktigt lust, trots att arbetsbördan faktiskt är mycket lägre än i höstas.

Hur kan det komma sig, att jag nu känner mig tröttare och mer sliten? Ja den enda förklaring jag kan hitta är mina förväntningar. Inför hösten förväntade jag mig att det blir tufft, att jag inte kommer ha tid för något annat än jobbet, ungarna, hushållssysslor och träningen. Det var tufft, men inte var det så att det kändes trist och slitigt på det sättet. Men nu så har jag förväntat mig att kunna ta det väsentligt lugnare, och när det inte blivit så, så känns det jobbigt.

Ergo: jag får sluta med sådana där utfästelser om lugnare perioder, och uppskatta om/när de lugnare perioderna ska komma. Annars verkar det bli för jobbigt för mig.
.

Opedagogisk pedagog

Om man är pedagog och frivilligt jobbar på en skola, då måste man faktiskt vara pedagogisk. Man måste ha pedagogiska strategier för utmaningar som dyker upp. Även om man blir provocerad av en unge som inte sitter still, och som har svårt att hålla tyst, så får man inte svära och hota.
.

Första arrangemanget

Sportkillen kommer hem till mig och säger: "Den tredje maj ska jag och NN och NN ordna en innebandy-turnering på skolan". Jag undrar vem som ska delta. "Hela skolan får vara med".

Jag är inte ett dugg förvånad. När Sportkillen använder sin kreativitet, energi och sitt mod på rätt sätt, då kan han uträtta jättemycket. Jag är säker på att detta bara är början. Han kommer nog ordna massor i sitt liv; discon, fester, resor, insamlingar osv osv. Det är sådan han är.
.

Mjukt under det hårda

Sportkillen har alltid varit av den hårda, hetsiga, kreativa och snabba typen. Det är mycket tuff yta, men inunder finns det en hel del andra sidor. Att ställa upp för kompisar, att kunna ta ansvar och att hålla sig till regler (i alla fall i sportsammanhang). Och här om morgonen när jag lägger mig brevid honom och väcker honom, så kramar han mig hårt och det första han säger är "åh mamma vad jag älskar dig!". Det värmde verkligen, det var så genuint.

Snart 40

Förbereder mig idag på att fylla 40. Jag gör inbjudningar till fest. Förut hade vi ofta fest, nu vet jag inte när det hände senast.

Makens 40-årsdag firades av oss två i New York. Jag hade fixat en överraskningsresa åt honom och uppfyllt hans önskan om att fira på Rainbow room nästan högst upp i Rockefeller center. Utsikten därifrån ska ju vara magisk, men vi såg knappt ut från panoramafönstrena på grund av dimma. Men vi var i alla fall där!

Själv är jag inte mycket för överraskningar och jag är mycket mer modest (eller hur?! :)), så festen blir på lokal här i lilla staden. Som den erfarna festfixare han är, så är det mannen som ordnar och ger mig festen i present. Perfekt! Även om det är lite jobbigt att inte få bestämma..... :)

Alla behandlas lika oavsett olikheterna

Idag har vi haft utbildningsdag på jobbet. Det har handlat om normer och värderingar och HBTQ-personers rätt till att bli bemötta utifrån deras förutsättningar. Och så handlade det om fysiska och psykiska funktionsnedsättningar.

Min inställning är att jag struntar i huruvida folk sitter i rullstol eller inte, om de vill bli kallade hon eller han eller hen, vem de har sex med och vilka kläder de föredrar att ha på sig. Grunden är väl bara att behandla alla lika och rättvist? Allt annat vore enligt mitt sätt att se diskriminering åt andra hållet. För det finns väldigt många andra saker som man i så fall borde lyfta fram, förutom funktionshinder, sexuell läggning och könstillhörighet. Det finns massor med andra fenomen som gör att folk uppfattar sin tillvaro som problematisk.

Och förensten, går det att göra livet oproblematiskt? Den som inga verkliga problem har skapar sig lätt problem. Idag diskuterades det till exempel att den med en viss könstillhörighet känner det kränkande att behöva välja mellan en toalett med en mansliknande person på, eller en toalett med en kvinno-liknande person på skylten, för att denna person inte tycker sig tillhöra någon av dessa två grupper. Det var uppenbart ett problem för den här personen att välja toa att gå på. Majoriteten av jordens befolkning skulle nog uppskatta att överhuvud taget ha en vattenspolande och ren toalett, där man kan stänga dörren om sig. Och tvätta händerna och dricka en slurk när man är klar med sitt toalett-besök.
.

Jobbat hårt idag p g a tidspress

Idag har jag jobbat på ordentligt, och fått mycket gjort. Det märks att jag börjar bli tidspressad, det är då jag får fart. Två intervjuer till boken måste vara klara imorgon. En gör jag på lunchen och en sammanställer jag från intervjumaterialet till min magisteruppsats. De måste skickas imorgon. Sen är det hög tid att förbereda sex lektioner som jag ska hålla 19 och 22/3. Har vetat om dessa sen långt innan jul, men är de redan förberedda?! Nej då!! Dessutom är jag bara igenom rättningen av hälften av metodtentorna. Och veckan är snart slut, för halva torsdagen och hela fredagen ska jag vara ledig för att vi får besök från Stockholm. Full fart framåt!

Härligt att hjälpa studenterna

Jag handleder i vår 16 studentgrupper som skriver examensarbete. Jag tycker att det är väldigt roligt att handleda uppsatser. Det är kreativt för både mig och studenterna, jag lär mig mycket själv och det är kul att se att många studenter som kanske inte varit stjärnor hittills, faktiskt blommar ut och blir superengagerade.

Jag pratade just med två av studenterna, som jag verkligen kunde hjälpa vidare. De hade gjort ett bra jobb, tänkt och försökt själva, och sen kommer de till mig och tillsammans tänker vi vidare, tills de har idéer/uppslag att själva kolla upp och fortsätta med. Jag är nöjd för att studenterna själva försökt och kommit långt, att jag kunde inspriera dem och hjälpa dem lite, och att de nu själva vill och kan komma vidare. Det är då man älskar sitt jobb!

Delgivningskvitto

För 1,5 år sedan tappade jag min plånbok med körkortet, som direkt anmäldes som förlorat. Tro det eller ej, men ett par månader efter förlusten så kommer plånboken tillbaka (kvarglömd i en taxi i Berlin)! Så körkortet är tillbaka innan jag fixat ett nytt.

Men nu är körkortet registrerat som förlorat, och då går en procedur igång. Denna procedur hade kunnat bli kort om jag bara skrivit ett meddelande på en gång och skrivit att nu är körkortet tillbaka och jag drar tillbaka min förlustanmälan. Men detta blev inte av, jag gjorde det inte, lappen med uppgiften hamnade för långt ner i "att göra"-högen. Och det var inte så smart. Nu kommer det delgivningskvitton som vänligt men bestämt säger att jag måste skriva på och skicka in och jag måste det och det och det. Annars får jag typ göra en ny uppkörning, för att få igen körkortet. Så jag måste ringa transportstyrelsen och få detta ur världen. Varför ska det vara så svårt?! Jag ringer direkt..... Tolv minuters kö.....

Så, nu var det fixat! Jag måste ansöka på nytt om nytt körkort, om inte annat för att det som jag har gick ut i augusti 2009! Men hur slarvig är inte jag! Fy skäms! Nu måste jag få in den där ansökan om nytt körkort så fort papprena kommer, så här får det ju inte vara. Slarvigt värre....
.