Äntligen fredag

Nu är det skönt att det är fredag och dags att gå från jobbet! Lyckades få rätt mycket gjort idag - sådana dagar får man vara tacksam för. Jag är också tacksam för att jag nu ska få gå och träna och sen inte har något jobbmässigt att göra på hela helgen. Då är det verkligen HELG!

Längtar efter Lilleman

Lilleman har varit hos mormor och morfar sen i måndags morse (nu är det onsdag). Det är dags att han kommer hem nu, för jag längtar för mycket efter honom. Vill inte vänta till imorgon kväll, vill att han ska komma hem nu. Han fattas här hemma.....

En bra dag

Fick lite oväntat passa de stora barnen idag. Först var jag stressad över jobbet - det fick göras i söndags kväll och nu i eftermiddags/kväll. Helst hade jag ju varit på plats, även om jag faktiskt fått en hel del gjort.

Det blev en så bra dag! Vi var bland annat hos frisören med Pellan, åkte till gymmet allihop (gott uppförande från barnen), bowlade, åt lunch ute, besökte leksaksaffären på ett lungt och sansat sätt.....

Och det har i princip varit lungt och fint hela dagen! Det är jag mycket tacksam för......

Någon gång behövs återhämtning

Jag är väldigt bra på att sega mig fram i tillvaror, leverera trots att det tar emot, trots att jag är trött. Jag är också bra på att vara ensamstående på veckorna, jag grejar allt rätt bra, faktiskt. Men på helgerna måste jag få vila, annars orkar jag faktiskt inte. Det har varit för lite vila denna helg. Nu har jag ett par timmar för mig själv, så jag ska snart gå och träna, efter en kopp kaffe. Men min energitank kommer ändå inte vara laddad efter helgen, jag kommer att börja på minus. Tur att det är en rätt soft vecka på jobbet....

Nya skridskor till Lilleman

Lilleman får nästan aldrig något nytt. Det mesta är ärvt eller köpt på Tradera. Vi trodde också att vi hade små skridkor från Sportkillen som han nu kunde använda. Och skridskorna finns säkert, men vi hittar dem inte. Så Lilleman ska få nya skridskor.....som är helt nya!

Skönt att vara hemma

Har varit ute och rest i två dagar med en övernattning. Då är det skönt att komma hem, att få natta ungarna, prata lite med dem och gosa med dem. Ligga brevid tills de somnar. Det är gôtt det!

Mitt nya liv 1 år!

Idag är det ett år sen jag genomgick min Gastric Bypass-operation. Jag har inte ångrat den en sekund, inte en enda. Operationen har gett mig hoppet och livet tillbaka.

Allt har gått så himla bra både innan, under och efter operationen. Jag är så tacksam mot operatör dr Eric Secher vid Ersta sjukhus, mot sjukvården och inte minst mot min familj.


Jag är också tacksam för att jag själv verkligen har tagit den här nya chansen jag fått och förvaltat den väl. Viktnedgången hade kunnat vara större än - 37 kg, men jag tycker att den har skett på ett vettigt sätt. Jag har också tagit chansen att nu äntligen motionera mer regelbundet och mycket och att verkligen använda min kropp. Men framförallt så är jag tacksam för vad operationen gjort för mig psykiskt; borta är maktlöshet, ångest och matstress. Energin som jag alltid haft kan läggas på annat fokus än mat. Och även om jag inte är den mest lugna och harmoniska människan nu heller, så har jag i alla fall mycket mer ro och lugn än tidigare. Så idag firar jag min ettårsdag på det nya livet!

Den hårfina linjen mellan "piska" och "morot"

Pellan hade bestämt sig för att hon skulle börja åka skridskor. En sån puck måste man bara ta vara på, det är inte många fysiska grejer som hon vill göra. Så skridskor inhandlades (helt nya vita) och anmälan gjordes till skridskoskolan.

Efter två minuter på isen: Pellan i tårar och vädjar om att få slippa, få gå av, få åka hem. Jag ser att andra barn slipper, går av isen och åker hem. Eller får stå vid sargen och hålla föräldrarna i handen. Men jag peppar/tvingar henne att gå tillbaka, att resa sig, att försöka. Det är rätt svårt att säga så när det är tårar i ögonen och darr på läppen.

Sen får jag låta bli att läsa tidningen, jag får följa henne med blicken, möta den när hon ramlar ("upp igen") och möta den när det blir rätt (tummen upp, en tyst applåd).

Efter femtio minuter, så är hon mycket stadigare, har lärt sig hur man ställer sig upp när man ramlar, kan huka sig, kan "plocka snö" från isen och åka med armarna upp som en prinsessa. Det går rätt långsamt, men det går!

Efter träningen var Pellan en överlycklig tjej!! Skridskor var det bästa som fanns och träningen var så rolig och "mamma när kan jag få åka igen". Yes, vilken tur att jag tvingade henne!! Dels var det säkert kul till slut, men framförallt var hon stolt över att ha klarat sig så bra, att hon fixade det som kändes omöjligt. Sånt ger gott självförtroende, som den här tjejan verkligen kan behöva mer av. Pellan var så uppfylld av sin prestation att hon inte märkte att mamman hade en tår i ögat och stockningar i halsen av lättnad och lycka.

Det löste sig....

Som så många andra gånger, så löste sig problemen. Tack vare V så kom Sportkillen både till och från träningen, trots att hennes egen son inte ens skulle dit! Det är så snällt, så härligt! Så jag kunde åka hem och laga tacos istället som barnen önskat sig och slippa McD. Hittade skinkstek med sista dagen på ett bäst-före-datum som jag köpte billigare, men kände att jag ville tillaga direkt. Så jag gjorde en kina-inspirerad gryta till på fredag när mannen också kommer hem. Köttet blev supergott! Då var middagen till fredagen fixad. Idag ska jag steka dinkel-pannkakor, bäst att passa på när det finns tid över. Tar med Pellans kompis hem, så många pannkakor blir det.

Logistisk utmaning

Eftermiddagen bjuder på en logistisk utmaning. Halv fem börjar Lillemans musikskola. Sportkillen ska gå från skolan till kompis samma tid, för att bli skjutsad av dem till träningen (träningskläder + mellanmål packades imorse). Innan dess ska Lilleman och Pellan hämtas på två olika ställen (litet mellanmål till dem medpackat imorse). Medan musikskolan pågår i 40 minuter ska jag och Pellan hinna handla. När vi hämtat Lilleman, så har vi 45 minuter på oss innan Sportkillen ska hämtas på träningen. Då vore det bra om vi hann köpa höstskor till Pellan och Lilleman, men frågan är om det är möjligt? Klockan sex slutar träningen och då är frågan: ska jag riskera att åka hem och börja laga mat med tre superhungriga ungar eller ska jag åka förbi McD och fodra dem? Kanske åker vi direkt till träningen, äter på McD och handlar skor efteråt? Men då har jag ytterligare en unge med mig in i skobutiken, en som verkligen inte är intresserad, och det vet jag inte om jag pallar med. Tja, ekvationen är inte riktigt löst.....

Hur har helgen varit?

Jag tycker ofta att tillvarorn på helgerna är mer arbetssam än på veckorna. På jobbet är det jag som bestämmer och jag som gör vissa saker på vissa tider. Men hemma är det fyra andra som också bestämmer eller försöker bestämma. Och gör anspråk på min tid och ork. Visserligen får jag också ett umgänge och härlig kärlek, men arbetssamt är det. Jag och min fina kollega B brukar börja måndagarna med att pusta ut efter helgen....

MEN. I helgen var det riktigt bra, riktigt helg-igt. Det var visserligen full fart, men det var mer harmoniskt och avslappnande, och lite vila hanns också med. Det känns underbart!

Fixartomtar hemma

Mamma och pappa har tagit hand om barnen i två dygn medan jag varit på tjänsteresor. Efter de har åkt så börjar man upptäcka saker.....kylen är avfrostad....fönster är putsade....nytt paket rågfras är inköpt....ventilationen är ökad i badrummet.....trasiga saker är bortstädade......Underbart!

En härlig morgon med bra flyt

Just det, det gäller att fokusera på det positiva! Faktum är att rätt många av morgnarna med alla bestyr och ungar till dagis och skola, börjar funka bra nu. Ingen morgon är tjatfri och jag är ofta orolig att vi kommer för sent, men faktum är att det går bra. Vi har faktiskt bara kommit för sent en gång och dessutom är många morgnar riktigt harmoniska. Älska vardag!

En kämpig vecka - fokusera på det positiva

En kämpig vecka ligger framför mig och jag har redan jobbat hårt hela helgen. Det gäller att fokusera på att det är ett roligt jobb jag har (även om det stundtals är hög belastning) och nästa vecka är mycket lugnare. Inte fokusera på att det är jobbigt, det gör bara allt ännu jobbigare.

Dessutom kommer mamma och pappa och hjälper till, så det är en stor hjälp. Kanske att jag till och med får några potatisplättar imorgon om det blir något över när ungarna länsat faten.

Gott bröd är toppen

Det finns ett sjusärdeles bageri i Viskafors! Det heter Valtons Bakehouse och de gör sagolika grejer där. Gryn, nötter, dinkel, fullkorn, kryddor - och så mycket och gediget. Vi testade pumpa och aprikosfrallor och pistagebullar på direkten och jag köpte hem gojibröd och bröd med dill- och västerbottenost + bullar till hela familjen. Sånt här gör en lycklig!

PS! Viskafors ligger på vägen mellan Borås och Varberg. Bageriet ligger mitt i Viskafors city.

En rörd mamma - dottern rider!

Igår kom det en tår av rördhet. Pellan har knäckt ridkoden! Hon har ridit lite till och från tidigare, men nu ett par gånger i tät följd och: ungen rider! Hon rider lätt och kan själv hantera hästen i trav. Jag sprang med en del i går också, men till slut sa hon: "Mäh, mamma, du behöver inte springa med, jag gör det här själv". Och inte så lite stolt var hon att hon faktiskt är morsk nog att fixa det där själv. "Nästa gång så måste pappa följa med, så ska jag visa honom att jag kan rida". Det  är så härligt! Ridningen ger verkligen självförtroende.

Lilleman tjatade länge och väl på att också få rida. När Pellan var klar red han i paddocken en del först och styrde själv i skritt. Men hela tiden vill han trava, och jag fick ta många varv till med den lilla ponnyn. Han rider inte lätt än och jag blir förvånad över att han tycker att det är så kul - för bekvämt är det ju inte riktigt innan de lärt sig att rida lätt. När vi gick hem till stallet med ponnyn travade han också på, på eget bevåg, och själv - hur nöjd som helst!

Trots att alla inblandade var trötta och rätt genomfrusna, så var det en nöjd och glad skara som åkte hemåt i höstmörkret.....

Ibland orkar jag inte

Ibland orkar jag inte:
- vara så in i vassen strukturerad
- ha tålamod med barnen
- lägga och väcka barn i rätt tid
- vara pedagogisk
- stå emot att bli provocerad av Sportkillen
- förklara samma sak 100 ggr
- svara på samma fråga 101 ggr

Igår och imorse var det så, jag orkade inte. Jag är ledsen för det. Måste orka....