Texter klara och levererade till förlaget!

I maj 2008 påbörjade jag att göra research inför en bok om lönsamhet i butik som jag och min kollega skulle skriva. Jag har gått igenom ett hundratal vetenskapliga rapporter, ett tjugotal böcker har jag läst, texter har skrivits och sammanställts och bokmanuset har varit ute på remiss hos kloka människor.

Det är många kvällar, helger, semestrar och övertid som har offrats på att få detta klart. Och alldeles precis nyss skickade jag in mina delar av boken till förlaget Liber! Lite arbete återstår i januari, men i princip kan man säga att jag just gått i mål! Vilken känsla! Och vad bra det blev!

Sova åtta timmar

Jag stensomnar med ungarna hela tiden nu det senaste, och vaknar flera timmar senare eller inte alls. Det kan jag göra för att mannen släcker och avslutar nere, och flyttar på ena ungen som somnat brevid mig. Mannen går också upp och fixar hostmedicin och annat till ungarna, så jag reagerar inte på sådant ens. Det har inneburit att jag sovit en hel del mer! Och som nästan alltid så sover jag som en stock. Normalt är målet att sova sju timmar, men sex funkar också. Att sova åtta, som i natt, det är rena lyxen! Det känns visserligen konstigt att vara på jobbet klockan 6, men det gör att jag kan gå härifrån tidigare också.

Nära perfekt julafton

Det blev en härligt julafton! God mat & fika, lite hushållsgöra, en del vila, lite pulkaåkning. Ungarna var nöjda med sina presenter och höll sams vissa stunder. Jag är nöjd.

Sportkillen: idog och o-gnällig

Igår föreslog jag Sportkillen att gå ut och springa med mig. Temperaturen hade höjts till några minus och underlaget verkade bra.

Men under tiden som vi gjorde oss i ordning, började det att snöa. Rejält. Så vår joggingtur på ca 4,5 km blev allt annat än najs. När jag kom hem hade vattnet i håret frusit till is (verkligen korkat av mig att inte sätta på mig mössa!), vi var blöta och helt snöiga.

Jag visste i och för sig att Sportkillen är både idog och o-gnällig när det gäller fysiska aktiviteter, men att han inte gnällde ett pip under den, ärligt talat, skitäckliga rundan, det imponerade på mig. Mamman ville klaga hela tiden..... Han är beundransvärd, den fina sportkillen!

Måste sluta bry mig - eller byta jobb

Jag måste sluta bry mig. Måste förlika mig med floskler som "kvalitet för studenten" när för många beslut går stick i stäv med det. Måste förlika mig med idiotiska bestämmelser om att man som lärare bara får göra ett visst antal av en viss syssla, istället för att se vad som är bäst för studenterna. Måste förlika mig med att det inte är någon idé att ha framförhållning och måna om studenternas åtminstone psykiska progression. Måste förlika mig med att kompetens och studentnöjdhet inte är prio 1 i organisationen.

Om jag inte lyckas med detta så måste jag byta jobb. I morse var det nästan nästan så att jag gav upp.

Härligt för ungarna med snö

Det har snöat en hel del (i alla fall för våra sydligare breddgrader). Det är superhärligt för ungarna och jag hoppas att snön ligger kvar över jul. Jag tittar hellre på snön inifrån, men jag hoppas faktiskt att vi kan åka iväg till värsta pulkastället i helgen - man vet ju liksom inte hur många tillfällena blir denna vinter.

Snö och kyla innebär dock en hel del klädlogistik. Dra fram vinterkängor, kolla overaller och varma utebyxor. Och alltid är det något som måste handlas, men jag har skickat mannen för att lösa den uppgiften. Klart ungarna ska kunna leka ordentligt i snön!!

Ingen hit i Hallsberg

Idag har jag stått länge och väntat på tåg och ersättningsbussar i Hallsberg, som aldrig kom. Innan denna väntan, så hade jag lunchrast i Hallsberg. Fy 17 vilken håla Hallsberg är! Slitet, nedgånget och out of date, liksom. Nedlagda industrifastigheter och tomma affärslokaler. Det mest kulinariska man kan äta i anslutning till tågstationen, där Preis/Leistung-Verhälltnins stämmer (alltså där det finns en balans mellan kostnad och vad man får), är en falafel i bröd på en i och för sig ren, men nedgången, grillkiosk. Och så finns där ett original som springer till varje nyanlänt tåg, precis som om han ska hämta någon, men han har aldrig någon att hämta.

Med tacksamhet åker jag därifrån.....

Fult missunnsam

En kollega till mig har fått börja forska. Jag är avundsjuk och fult missunnsam. Det är den jobbiga sanningen.

En sjärngosse i luciatåget

I morse var det luciatåg på dagis. Dagispersonalen gör det fantastiskt fint och engagerat. Barnen är också entusiastiska. Och tåget och sången blir lite "hellre än bra", men det är väldigt fint ändå.

Årets luciatåg innehöll som vanligt mest lucior och tomtar. Och en stjärngosse. Det var Lilleman som var stjärngosse. Han har hela tiden haft siktet inställt på att vara stjärngosse. Med en blandning av lycka, stolthet och allvar bar han sin strut på huvudet och stjärna i handen.

Genom att vara enda stjärngossen har Lillman än en gång visat prov på sin integritet och sin medfödda (?) styrka att gå sin egen väg och strunta i andra. Detta är en av anledningarna till att jag älskar honom. Måtte han bara behålla detta personlighetsdrag upp i åren.

Vår bok ges ut av Liber!

Så var kontraktet undertecknat! Sveriges största förlag Liber ska ge ut boken som min kollega och jag har skrivit. Under våren 2010 ges den ut. Det är en läromedelsbok som ska heta "Lönsamhet i butik - samspelet mellan kunder, marknadsföring och konkurrens". Det blir enormt spännande, och jag hoppas att det är det första, men inte sista, utgivningskontraktet som jag skriver på. Jag har redan idéer....

Fint beröm från studenter

Kolla vilket fint beröm jag fått av en studentgrupp! Det är just detta som jag vill uppnå med min undervisning, så jag blev extra glad för följande:

"Tack och åter tack för ännu en fantastisk seminarium - upplevelse! Du inspirerar, du befriar och du engagerar folk!!! Trots att vi var på skolan sedan 8.30 så satt vi efteråt och pratade om det som vi nyss upplevt. Dina föreläsningar tar oss på högre nivåerna och inspirerar, väcker mycket kreativa tankar och involerar! Vad du gör och hur du gör - vet jag inte men jag hade aldrig sett mina klasskollegor så pass intresserade. Viss är vi "rädda" för dina pikar men det är just "det" som gör att vi drar det bästa för att glänsa till din belåtenhet, och vi växer, växer för varje tillfälle. Så tack, tack så hjärtligt att du ger denna kraft, att du väcker alla de känslorna och att du...orkar med oss;=)!"

Vänligt, eller hur?

Lungt målande med vattenfärg

I söndags kväll la sig lugnet hemma hos oss. Då ville ungarna måla med vattenfärg. Stressnivån går genast upp inom mig. Vattenfärg?! Kan det sluta med annat än kaos? Men jag säger inte nej, jag säger ja. Fram med alla pryttlar, skyddspapper på bordet och fördelad färg. Och sen sitter de faktiskt där alla tre barnen, och målar lungt och fint och engagerat. En del kladd blir det naturligtvis, men det övervägs av harmonin och glädjen av att få skapa.

Då slår det mig att ungarna faktiskt är "stora" nu, det går att göra en massa grejer som förut var för jobbiga. Det är mysigt och lättande att inse.