Idag firas mannen

Idag fyller min man år. Stort grattis till honom. 42 är ingen ålder som normalt brukar firas med pompa och ståt, men jag tror att hans 42:a år blir spännande och toppen. Så det är väl värt att fira?! Jag lyckades hitta bra presenter, tycker jag själv, med tanke på den budget som föreligger. Och så har jag bjudit på lunch, och snart ska vi äta middag på thairestaurang och tårta hemma, så det blir ett rätt rejält firande tycker jag.

Jag har fått kritik för att jag är så dålig på att fira födelsedagar och andra dagar som de flesta andra lägger ner möda på att fira. Ja, det är inte min starka sida, faktisk. Jag är rätt osentimental där, men bestämde mig nyss för att jag vill ha 40-årsfest. Det hade jag helt tänkt att hoppa över. Men idag är det min man som fyller år, så hurra hurra för honom!

Det händer mycket med Lilleman

Det händer mycket med Lilleman just nu. Han har växt en hel del på sista tiden, men framförallt har han utvecklats mycket psykiskt. Gör grejer som kräver tålamod, ritar mer, både färglägga och rita fantastiska gubbar, lyssna på musik, showa. Och så har han knäckt läskoden! Helt plötsligt kommer han till mig med en djurbok, och säger "här står det knölgås, mamma". Jaa där stod det knölgås! Jag trodde att han kunde ha hört det, så jag testade med några andra ord, och ungen kan faktiskt läsa! I alla fall versaler, men det är ju vackert så. Framförallt är det roligt när de lär sig själva! Nu läser han allt möjligt där han kommer åt.

Gilla läget

Jag och Pellan har haft en trevlig dag i Stockholm, där vi bland annat träffat hennes gudmor/min bästa vän C. Ett möte som varit inbokat i nästan två månader.

Vi kom till Stockholm bara 2,5 timmar försenade. Men nu är frågan om vi kommer hem.... Bokade om från kväll till morgon, men morgontåget är inställt. Försöker boka om till senare, men det går inte att komma fram på ena linjen och på den andra öppnar de inte förrän 8. Jag har full förståelse för att man inte kan rå för vädret, men man kan faktiskt se till att öka på telefontillgängligheten i dessa tider.

Så dagen kommer att präglas av tålamod, tålamod. Tur att jag har med mig den mest tålmodiga ungen, som är rätt nöjd om hon får vara med mig och bli kliad i håret. Med en och annan fika går det ännu bättre.

Bara leka

Det är härligt med ungar som verkligen leker!! Man tror att alla barn leker, men så är det verkligen inte.  Pellan och Lilleman, de är verkligen lekungar. De leker ofta med varann och kan hålla på bra länge. Någon av dem säger "ska vi leka?" och så brukar leken vara i full gång med olika karaktärer, miljöer, handlingar. De kommer ihop sig om vad som ska göras och hända, men brukar lösa det. Annars säger någon "men då är inte jag med och leker" och då backar nästan alltid den andre. Det är härligt att se och höra! Och vilka roliga roller och handlingar. Måtte det hålla i sig länge.

Kommunikationsprocessen

Teoretiskt sätt så är kommunikationsprocessen väldigt enkel. Det finn en sändare, ett budskap/meddelande och en mottagare. Ibland kan man rita dit att ett brus kan störa budskapet på vägen från sändaren till mottagaren.

I praktiken är det mycket, mycket som kan gå fel. Sändaren tror att han/hon sänt ett meddelande, mottagaren är känslomässigt omotiverad att förstå/höra meddelandet, sändare säger meddelandet på ett sätt, så att själva meddelandet drunknar i sättet, mottagaren uppfattar meddelandet utifrån personliga antaganden och många många andra problem kan uppstå när meddelandet försöker ta sig fram mellan sändare och mottagare. Skitsvårt!
.

Hur ska man göra?

Sportkillen rider. Med skräckblandad förtjusning. Hittills har det gått riktigt bra, och han tycker att det är kul, även om han har stor respekt för hästarna. Senaste gångerna har han ridit en liten ponny som han känner att han bemästrar bra.

Idag var det dags för en ny häst. En som jag har uppfattat är snäll och lagom pigg. Men idag vara hästen väldigt trög, ville inte alls. Eller rättare sagt, tog tillfället i akt med en osäker unge. Sportkillen blev peppad av ridläraren och hon la ner en hel del tid på honom, men jag såg att det var en nedåtgående spiral av bångstyrig häst, dåligt självförtroende och rädsla. Till slut gråter Sportkillen och säger att han inte vill mer. Han rider klart sin lektion.

Problemet var bara att han var inbokad på en dubbellektion för att rida igen. Han vägrar, jag tjatar, han vägrar, jag peppar, han vägrar, jag hotar med indragna privilegier, och så går det vidare en lång stund. Till slut säger han att han ska rida, men bara i skritt. Han rider iväg och kommer inte långt innan hästen helt enkelt lägger sig ner och börjar rulla. Sportkillen hoppar av och springer för livet ut ur ridhuset och gömmer sig i stallet. Helt omöjligt för mig att tvinga upp honom. Förtroendet är helt brutet. Jag peppade honom, han red igen, och då rullar sig hästen med honom..... Jag är också ledsen och upprörd för hans skull över hans rädsla och över situationen, men jag döljer det. Så vi åker bara hem.

Sportkillen säger att han aldrig ska rida igen, aldrig i livet!

Hur ska jag göra?
.

Det blir en bra dag

Aaah, det blir en bra dag idag! Natten var sådär igen, Lilleman verkar komma över varje natt nu och det är inte bekvämt. Men alla var rätt bra i tid i morse. Sportkillen går numera med grannpojken redan en halvtimme innan skolan börjar, så han kommer alltid i tid. Värre är det med mig och Pellan! För oss blir det alltid stressigt. Men direkt efter lämning på skolan så sprang jag en runda på ca 7,5 km, duschade och kom till jobbet lagom till fm-fikat. Och så skiner solen!! Resten av dagen blir också toppen!

Ingen heldag

Just nu har jag det inte så köringt på jobbet. Det finns att göra, men jämfört med de senaste två åren så är det lugna gatan. Känner ungarna av det och behöver vara hemma då? Killarna har ju varit hemma i flera dagar den senaste tiden och nu när jag trodde att jag kan jobba på, då kommer Pellan hem med ett svullet knä som gör ont. Så jag får hämta henne efter skolan idag, så att hon kan vara hemma och stilla. Eller är det jag som är mer lyhörd för deras krämpor?

Yes, en dag på jobbet!

Det är måndag morgon. Jag lyckades vara på jobbet halv 8. Yes! Har inte varit här ordentligt på hela förra veckan och känner mig verkligen sugen på att jobba hårt och få klart grejer! Ska framförallt renskriva intervjuer till boken och skicka ut till dem som uttalat sig, och så dimper omtentan i säljteknik ner här vilken dag som helst.

Sen är det annat som måste fixas och kollas, som det inte verkar gå att ordna när man är hemma. Bloggarna jag följer, mail till ridskolan och doktorn, kolla några intressanta jobb som ligger ute och ordna med tidningsprenumerationer.....

Fullt upp alltså!
.

Inte van att passa sjuka barn

Jag är inte van vid att vara hemma med sjuka barn, vi har peppar peppar typ varit förskonade från det. Men nu har killarna trillat dit..... Både Sportkillen och Lilleman har långdragna förkylningar med kraftig snuva. Hittills har det stannat därvid lag, men förra veckan fick Sportkillen vara hemma ett par dagar (med pappan). I tisdags kom Lilleman hem med feber och fick stanna hemma två dagar (utan någon mer feber). Och i natt kräktes Sportkillen, så han och jag fick vara hemma idag.

Jag har alltså varit hemma i tre dagar. Jag är inte van vid det. Efter två dagar är det för mycket. För mycket jobbtid som gått åt. Jag kommer för mycket efter, och det tycker jag är jobbigt. Visst har jag jobbat en del hemma, men det är inte alls samma effektiva arbete som om jag hade suttit på jobbet. Och det jag håller på med nu (renskrivning av intervjuer till boken), det måste göras i lugn och ro. Rätta tentor eller läsa rapporter är bra grejer att göra med sjuka barn hemma, men omtentorna i säljteknik kommer inte förrän på måndag.

Ja, ja, jag får väl passa på att öva mig i mindfullness under tiden.....
.

Färdigrest för ett tag

Nu har jag rest klart för ett tag. Det har blivit en hel del resande på grund av att jag har intervjuat människor som ska bidra med "verklighet" till den teoretiska boken. Intervjuerna hade gått att ordna per telefon, men jag tycker att ett möte ger andra kvaliteter, och det är lättare att komma på intressanta sidospår. Så jag har åkt lite kors och tvärs och fått till bra intervjuer. Och jag har haft kursstarter med fyra studentgrupper inför deras exjobbs-kurs, och den kurs som går parallellt.

Resandet har varit en utmaning! Nästan hela tiden förseningar eller hot om förseningar. När de väl är ett faktum så är det inget att göra åt, det är bara att vänta och vänta. Mig har det oftast inte gått någon direkt nöd på, och studenterna har tålmodigt väntat. Och till slut har det ju ordnat sig, även om jag fick akut-övernatta hos mamma och pappa i fredags, för att mitt tåg till slut blev inställt. Och tåget morgonen därpå var också över en timme sent. Jag vet att detta är ett i-landsprobelm, men jag är ändå glad över att jag slipper åka på ett par veckor.
.