Vardagslyx

Av en samarbetspartner fick jag en fin flaska vin: Pata Negra Gran Reserva från 2002. Ett utsökt vin av bättre sort. Jag öppnade den flaskan igår på en vanlig tisdagskväll. Slöseri tycker vissa. Jag tycker att det är vardagslyx. Jag är inte så känslig eller sådan konnesör att jag störs av att vinet förblir öppet i några dagar. Jag tar ett glas och njuter.

Dofter från köket

Först doftade det Janssons, nu doftar det saffransäpplen. Mannen är på god gång i köket.... m m m, det blir som vanligt gott imorgon, det känns redan nu på doften!

Betydelsen av beröm

Tänk vad lite beröm kan göra för motivation, lust, självförtroende och en massa annat?! Och vad uteblivet beröm gör åt andra hållet. Beröm är en mycket billig motivationsåtgärd och egentligen så enkel.

Ögonblicksbild av mitt liv

Så här ser det ut just nu;
Pellan är ute och leker med kompis, Sportkillen är på handbollsmatch där de i hans lag spelar under pausen av ordinarie match. Mannen är på kommunfullmäktigemöte och Lilleman sitter under sängen och spelar Nintendo, Lego Starwars. Jag tänker på kommande årsredovisning som jag är ansvarig för att producera.

Årets första julmat

Snälla mamma är barnvakt och jag och mannen ska gå glöggmottagning och sen julbord med show. Det blir ju väldigt trevligt!

Då hoppar väl jag in i duschen! Kläderna är redan planerade och sminket går på rutin. Gott med julmat blir det också, jag har inte ätit någon sådan än.

Håller på och ta mig samman

Här sitter jag och är trött och käkar lördagsgodis och försöker ta mig samman. Jag, Pellan och Lilleman ska ta oss in till stan till kulturhuset där det är aktiviteter idag. När vi är klara där, så går jag och tränar. Även om jag längtat efter det hela veckan, så krävs det i alla fall en del mobilisering. Helst av allt vill jag gå och sova middag. Men jag kommer att ta mig samman istället.

Dags för fredagsmys och slutet på en fantastisk vecka

Middagens tallrikar ska bara in i diskmaskinen. Vinet är upphällt, Pellan väljer film, killarna sitter redan i soffan, Pellan har gjort chokladbollar. Det är fredagsmys på gång med en mamma som kommer somna så fort hon sätter sig i soffan.

Vilken vecka det har varit! Finalen var att jag fick ett stort beröm från chefen, som i sin tur fick beröm av ledningen för ett arbete som jag förbättrat avsevärt. Vilken tillfredsställelse!

Tvära kast hos Sportkillen

Vår Sportkille växer upp. Men hans karaktärsdrag är som de är. Han är ytterligheternas kille, antingen helt på eller helt av, det finns sällan mellanlägen. Idag var det extra tvära kast. - Mamma, jag hatar skolan, det är bara fritids som är roligt. - Men du trivs ju bra i år, du tycker ju att mycket är roligt. Förra året var väl tråkigare? - Ja det var det allra värsta.

Men i nästa andetag har det varit så roligt att måla MonaLisa ("men min blev jätteful") och diktamen görs på eget initiativ. Han är rätt nöjd ändå, verkar det som och jag älskar honom för hans ytterligheter, även om de ofta retar gallfeber på mig.

Företagsfest

Igår var det stor företagsfest på annan ort. Samtidigt var det 31-årsjubileum för företaget, så det blev inte bara fest utan lite genomgång av de gångna åren och framförallt visionerna inför framtiden. Det var inspirerande!

I övrigt var arrangemanget också bra. God mat, riktigt goda viner för att vara ett så stort arrangemang, trevligt sällskap. Showen under middagen var bra gjord, men jag har jättesvårt för Petra Mede som var konfrancier. Jobbig och pinsam tycker jag att hennes s k "humor" är. Men sen är jag ju inte så bra på ironi eller satir heller, så hon är helt enkelt inte min grej.

Den här festen är också ett startskott för företaget att kommunicera sina först nu nedtecknade värderingar. Det blir till stor del mitt uppdrag att se till att kommunikationen som behövs produceras. Jätteroligt och spännande blir det! 2011 kommer innebära väldigt mycket spännande för mig i och med detta, och naturligtvis för företaget. Jag är glad och stolt över att få vara med!

Vill bara jobba

Det är så mycket spännande på jobbet, så jag vill bara jobba. Hade jag inte haft familjen, så hade jag lika gärna kunnat ställa in en säng på kontoret. Det är så mycket att kolla närmare på, utreda, undersöka, ta till sig och framförallt leverera.

En kollega sa till mig idag att han inte tyckte att det fanns något egenvärde i att jobba mycket. Nä, inget egenvärde, men det är ju så roligt! Och det finns ju så mycket att göra och att läsa in sig på! För vad jag märker, det är att det som jag föreslår och levererar, det gör skillnad! Jag kommer med ett nytt perspektiv som ibland uppfattas som jobbigt i denna organisation som mest gått på magkänsla, men jag får igenom mycket. Det är ju en kick för vilken arbetsnarkoman som helst!

Igår hade jag en kanonkreativ och rolig eftermiddag och då kom jag verkligen att tänka på hur tacksam jag är för att jag får arbeta på Jula och med min närmsta chef. Detta hade kunnat bli hur som helst, men det har blivit så bra!

En helg utan planer

Denna helg har varit i princip oplanerad. Bara min träning lördag och söndag, och aktiviteter för ungarna på söndag morgon. Men i övrigt har vi tagit dagen som den kommer och fixat lite här och där! Otroligt skönt! Fler sådana helger, tack!

Stora förändringar på jobbet

På jobbet är det många spännande saker på gång. Vi har just börjat ett omfattande förändringsarbete. Det är med skräckblandad förtjusning som jag är högst involverad i detta. Vi tar in väldigt lite utomstående kompetens och chefen säger att jag ska vara den som levererar utifrånkommande input. Shit, vilket ansvar! Hur ska jag leva upp till det? Klarar jag det? Samtidigt är det väldigt rolig att bli utmanad och att verkligen få arbeta i skarpt läge.

Detta förändringsarbete tar mycket kraft för hjärnan. Jag har det i bakhuvudet hela tiden. Måtte jag bara kunna sova - det händer allt för ofta att jag vaknar vid halv 5-5 och inte kan sova vidare. Därför måste jag extra mycket tänka på att komma i säng på kvällarna, jag behöver egentligen bara sova 6-7 timmar för att bli utvilad och då får jag se till att jag får den sömnen tidigt på natten. För att orka och kunna göra mitt bästa.

Konsumentbeteende i radion

Idag har jag för första gången talat i radio. Det var intressant och nytt.

Det gick bra tycker jag, halvtimmen jag var med blev väl en bra och lätt mix kring detta med julhandel. Men naturligtvis är jag självkritisk: några upprepningar för mycket, för frekvent användande av några ord och det är ovant att ha så väldigt lite tid på sig. Men på det stora hela är jag nöjd.

Jag tror att den här länken tar dig till programmet.... Annars P4 Skarborg direkt, 23/11.
.

Kul med butiker, men inte med shopping

Det är kul att kolla i butiker, på upplägg, sortiment, personal och kunder, men det är för 17 inte kul att shoppa. Jag håller verkligen på att växa ur väldigt mycket av mina kläder, för jag har fått en riktig skjuts neråt på omfången (men inte så mkt på vågen). Jag behöver handla kläder. Men det är så tråkigt och dyrt och så mycket att gå igenom. Jag gjorde ett försök idag i Gbg, men kom hem tomhänt.

Däremot är det kul att kolla i butiker. Många är väldigt duktiga. Väldigt fint och lockande på Zara, där jag t o m fick ett hej på butiksgolvet av en i personalen. Och bra service och rådgivning på Åhléns Apotek (drivet av Hjärtat fick jag intrycket av). Bra skyltning hos både Lindex och KappAhl i Femman och jag älskar Muij-sortimentet på Åhléns, även om det inte var så fint omhändertaget. Personal lämnar som vanligt oftast mycket i övrigt att önska: uteblivna hälsningar, alldeles för många "säg till om du vill ha hjälp" istället för "vad är du ute och kikar efter", sura miner och blicken i fjärran. Det måste bli vansinnigt trist på jobbet för dem... Men jag träffade i alla fall på tre engagerade personer idag.

Men hur ska jag göra för att uppdatera min garderob? Vill inte gå till Assbecks mer, och orkar inte gå runt runt i alla butiker. Finns det någon personal shopper i min stad?

Bra och dåligt kundbemötande

Inom loppet av en timme på kvällen, var jag med om riktigt bra och riktigt dåligt kundbemötande.

Först var jag på inredningsbutiken FÖRR som just har öppnat i nya och jättefräscha lokaler. Trots att det var FULLT UPP för personalen, så tog sig två av dem tid att växla vänliga ord med mig och fick mig att känna mig både sedd och uppmärksammad i butiken. Där är de SÅ duktiga och genuint intresserade av sina kunder!

Sen hastade jag iväg till Assbecks modehus, eftersom mina svarta byxor håller på och ramlar av mig. Kände bara att jag NU måste ha nya. Jag kommer in precis till stängning och ber direkt om hjälp för att få fram ett par byxor. Får fram byxor, ser en polotröja på vägen, provar dem och de passar. Expediten vet att jag ska ha dem. Jag frågar då efter en svart bastopp och bara motvilligt börjar de leta reda på en åt mig. Jag frågar om det går bra att jag provar tröjan och då svarar expediten "ja, om det går snabbt" (!!!). - Ja jag ska ha två saker redan men jag vill gärna prova denna, säger jag och möts bara av sura miner. I 190 testar jag och vid kassan säger jag sen "Ja men då tjänade du ju över 1000 kr så här efter stängning" och då förväntar jag mig att expediten säger "ja det tackar vi för" eller "det var kul att du hittade något som passade så fort". Nä istället säger hon, "jag och jag, snarare företaget va". Äh men jag smäller av!! Tror inte att jag har lust att handla där något mer, ska försöka undvika den butiken.

Så på extremt kort tid gick det att uppleva sådana skillnader i kundbemötande. Intressant!

Lyssnat på bok på väg till jobbet

Det finns inte många fördelar med att pendla sammanlagt 1-2 timmar per dag, till och från jobbet. Men en fördel är att man kan lyssna på ljudböcker som man kan låna gratis på biblo. 

Idag lyssnade jag klart på en mastodontbok på åtta timmar. Det var Björn Ranelid som läste sin bok "Kniven i hjärtat". Mycket bra, mycket intressant. Spännande och tänkvärd och gripande.

Björn Ranelid är ju känd för sitt speciella språk, och det är verkligen speciellt. Jag som gillar språk och ordbruk tycker att det var mycket intressant att lyssna på detta, jag har aldrig läst något av Ranelid förut. Först är det svårt att lyssna till hans uppläsar-röst, men efter en invänjningsperiod, så blir även hans röst en tillgång. Det blev till slut en riktig upplevelse! Rekommenderas!

Fantastiskt lager

På kontoret har vi stora panoramafönster ner mot lagret. Det är väldigt fascinerande att se vad som händer på lagret.

Nedanför mitt kontor finns en omlastningsplats som på morgonen är tomt, fylls på och sorteras under dagen och sen töms. Truckar hämtar och lämnar gods och sätter upp på hyllor och hämtar på hyllor. Där kan det stå pall efter pall på raka led med ved, plastbackar, skrivarpapper eller som idag: stora kartonger med godis.

Lagerhyllorna är uppskattningsvis 10 meter höga och vissa av truckarna kan lägga upp gods på översta hyllan. Det stod jag och tittade på här om dagen. Det var fascinerande. När truckgafflarna var högst upp, så lutades t ex truckförarens sittplats bakåt, så att han/hon skulle se hur pallen med varor placerades där uppe.

Oftast är det så städat och fint på lagret och aktiviteterna verkar väldigt kontrollerade.  Det är klart att det är inte bara en fråga om hur mycket man säljer i butikerna, utan mycket av Julas effektivitet ligger nog i en sån här lagerhantering. Det verkar så ur mitt lekmannaperspektiv.

Detta lager är för övrigt Sveriges största och håller på att byggas ut ännu mer. Det är så spännande. I mitt nästa liv ska jag bli logistiker.
.

Sista rycket på högskolan

Denna helg och nästa rättar jag tentor, cirka 100 stycken. Det är liksom bara att jobba på.

Jag har gjort en bra tenta tycker jag, bra mix mellan teoriåtergivning och resonemang och rätt så lätt/snabb att rätta. Det är nog första gången som jag inte förbannar min ambition att få studenterna att resonera så mycket att tentan tar evigheter att rätta. Det är ju i resonemangen som man inser om studenten förstått eller inte, men det tar en evighet att läsa och reflektera över. Och studenterna klagar på skrivkramp i handen.

När denna tenta är färdigrättad, då är alla mina åtanganden klara för högskolan! Då ska jag bara jobba heltid för mitt nya spännande och roliga jobb.
.

Ensam hemma - vilken grej!

Det är höstlov så barnen och mannen är på annan ort. I tre dygn är jag ensam hemma - vilken lyx! Jag vet inte när det hände senast, sen vi fick barn. Jag passar på att jobba mer, träna mer, skippa matlagning och njuta av tystnaden och lugnet. Jag vet ju att de snart kommer tillbaka, därför kan jag passa på och njuta. Ensam hemma i långa loppet är inte kul.

Katten njuter inte, hon gillar nog inte att vara så mycket själv. Hon är klistrad på mig när jag är hemma, för henne har det nog varit lite väl lungt det senaste dygnet.

Det som slår mig är: vad gör alla människor utan familj med de oceaner av tid som de har?! Om man inte har barn och alla sysslor som ofrånkomligt kommer med detta faktum, då har man ju så otroligt mycket tid. Hur kan då "alla" klaga på tidsbrist?

Oj! Halva helgen har gått!

Oj! Halva helgen har redan gått. Och i vilken fart lördagen gick! Upp med ungarna 6.20, läsa halva DN, upp på berget och springa 5 km-rundan, till däckfirman och byta däck, snabb konkurrentanalys (var inne på Claes Olsson), handla mat, handla present till Ellas kompis, dammsuga av hemma, tvätta soffklädsel (halva), laga lunch, tupplur 20 minuter, hämta Ella hos kompis, åka på middag hos goda vänner och gå spökvandring i ett samhälle här i närheten. Hem och tvätta urtrötta barn som somnade på direkten. Så inte så konstigt att jag nu sitter här och gäspar.

Så fort gick halva helgen!

Det varvar upp på nya jobbet

Chefen förstod att det är svårt för mig att bara sitta och "se och lära". Så nu fick jag en kundundersöknings att genomföra på direkten och påbörja ett projekt som pågår till början av april. Och sen övertar jag en del trycksaksproduktionsplanering inför nästa år. Ja, då var man igång! Härligt!

Speed-shopping

Trots min yrkesmässiga bakgrund, är jag inte så förtjust i att shoppa. Idag har jag dock shoppat lite, det fick lov att gå fort. Det blev en tunika och två klänningar och en utbytt ring. Det är härligt för mig att nu ha ett så mycket större urval och att slippa prova. Jag hann se den nya BodyShop butiken i staden (jippi!) och gå in i Apoteket Hjärtat.

Apotekt Hjärtat väljer jag att titta i först, när jag ska ha icke receptbelagda produkter. De har god service och är generösa med produktprover. Det gillar jag. Men det är svårt att förstå varför alla apotek som nu poppat upp har ungefär samma produkter. Jag är på jakt efter ny ansiktskräm och rengöringsprodukt, och nu ska vi se om de produkter som jag fick rekommenderade också passar mig.

Nytt jobb!

Jag har börjat på Jula idag. Det känns jättebra. Mycket info att ta in, jobbigt att inte ha något konkret att göra. Jag får luta mig tillbaka och hålla mig lugn. INTE min starka sida!

Urless på dålig service

Jag träffar på för mycket dålig service.

Dålig service 1: Stadium vill höja köpen i sin webbshop och ger medlemmar 30 procent rabatt att handla för. Vi handlar, men det tog tre försök och mailkontakt och personlig kontakt med kundservice innan vi lyckades att genomföra köpet. Nu har det gått 2-3 veckor och vi väntar fortfarande på att paketet ska komma.

Dålig service 2: Ringer företaget Möbelköp i Tidaholm, för att jag sett min favoritfotölj lite billigare i deras annons. Jag sitter med annonsen framför mig och uppger att jag sett ett från-pris på 6550 kr i annonsen. Då säger människa till mig att jag måste ha tolkat priset fel, det ska vara ett annat pris. Nä, jag läser innantill säger jag. Nä då ska det ha blivit fel i min tidning..... och så är det ca 8 veckors leveranstid! Vilket människan hävdar beror på att fotöljerna är populära! Skulle vilja säga att fabriken har taskig produktionslogistik.

Dålig service 3: Försöker verkligen beställa biljetter via SJ. Försöker med webbplatsen. Antingen går det inte att komma in på sajten, eller så blir det fel på sidan mitt i beställningen. Ringer dem då för att beställa mina biljetter. Väntar i 23 minuter i telefonkö, och får sen visserligen bra service, men det kostade 160 kr mer än att boka via nätet när jag började min telefonbokning. Och medan jag höll på med telefonbokningen så gick priset på biljetterna upp 400 kr (20 procent)!!

Min poäng: om man har ambitionen att tjäna pengar, så funkar det INTE utan en mycket god service. Det finns inget annat idag! (Frustrerande nog verkar SJ, som har kvar monopolet, vara ett av de få företagen som kan strunta i kundservice. Men de borde inte ändå!)

Nedräkningen har börjat!

Idag har jag läst klart den sista studentrapporten och genomfört de sista seminarierna för högskolans räkning på överskådlig tid! Det känns så bra att lämna nu för eget vidkommande, även om jag är ledsen för studenternas del. Som tur var förstår de inte till fullo vilken spetskompetens de går miste om när det gäller detaljhandelskunskap, och i synnerhet säljteknik och butikskommunikation. Det där låter rätt skrytigt, men faktum är att det faktiskt (och tyvärr) stämmer på denna utbildning.

Men själv är jag lättad att två jättehårda arbetsveckor är över och jag kan vara ledig, samt fysiskt och psykiskt närvarande hela helgen. Men nu startar jag med en after work!

Trevlig helg!!
.

Fantastisk produkt från The BodyShop

Måste bara informera om en fantastisk produkt från The BodyShop! Deras puderfoundation All-in-one facebase är helt fantastisk! Den ger ett fint resultat, sitter bra hela dagen, känns inte på ansiktet och utgör bra underlag till ögonskugga. Kan läggas på tunnare och tjockare beroende på behov och tillfälle. Ingen concealer behövs heller. Vid de mörkare partierna kring ögon och så, är det bara att lägga på ett tjockare lager.

Jag brukar alltid tycka att all foundation luktar på huden, det är en lite metallisk doft som jag har svårt med. Men denna är helt luktfri. Dessutom brukar min hud strama vid användning av många foundation, men så är det inte med denna heller. Så hela produkten är toppen! Jag köpte den i två färger, en för den vinterbleka huden och en för den lite solbrända.

Tur att BodyShop ska öppna i Skövde, för denna produkt och många andra är verkligen vanebildande. Att rekommendera är förresten också deras fotkräm (lätt i konsistensen, men effektiv) och supersalvan för händerna med hampa (doftar lite udda till en början, men är gudomlig för torrtorra händer).

Heja BodyShop! Älskar produkterna och älskar företaget!

Helgen överlevd

I fredags gick jag hem med typ 40-50 individuella rapporter som studenterna har skrivit (av 96). De rapporterna var jag tvungen att vara klar med innan måndag morgon, för då kommer 23 grupprapporter som ska läsas i veckan.

Det blev ett styvt jobb att lyckas läsa och kommentera de där arbetena parerat för allt annat på hemmafronten. Men genom att läsa rapporter medan maten kokar, läsa på toa, läsa hela kvällarna, ställa klockan och läsa på morgnarna, läsa medan barnen tittar på film (och i alla fall vara nära dem), läsa med katten i knät och hålla rapporten på armstödet av soffan och skriva, läsa medan jag väntade på att hämta barnen från diskot osv., så gick det vägen.

Men det kostar ju på för mig och andra. Akupunktören sa idag att nu har jag obalans i hjärtat och i något annat område och det berodde på arbetsbelastning och för lite sömn. Jo jo, lätt att fatta vad det kommer ifrån. Jag säger "men det är bara denna och nästa vecka som det är så här mycket", men det är ingen hemma som tror mig, i alla fall ingen över 9 år.

Nu hämtar jag kaffe, och så börjar jag läsa de där 23 rapporterna. Verkligen slutspurten....
.

Firat min vän

I en vecka med sjukt mycket jobb och åtaganden, har jag firat min barndomskompis C som också nu fyllt 40 år. Överraskningsdate på morgonen, när hon trodde hon var på väg till jobbet. Frukost på Grands Hotels veranda, champagne i Cadierbaren därpå. Och en present som jag hoppas ska inspriera henne till lite mer lugn och ro. Det kändes bra att få göra detta. Hon är min "gamlaste vän" och en riktigt kär en. Hon är intelligent, smart och duktig, men framförallt oerhört snäll och generös. Ibland går det lång tid innan vi hörs, men det gör liksom inte så mycket för när man väl hörs så är det som igår. Det är en fin vän, det!

Det är mycket nu.....

Nu måste jag sucka. Det är så mycket nu att jag bara inte fattar hur detta ska gå. Men det kommer att gå. Jag måste bara orka ordentligt i två veckor till. Då är det superviktigt att sova ordentligt och där måste jag fundera på hur jag ska göra med katten, som väcker mig och Ella så där lagom vid 4-5, och ofta går det inte att somna om, i alla fall inte efter 5.

Nytt jobb!!

Jag har ett nytt jobb!! Igår skrev jag på anställningsavtalet med JULA, där jag ska jobba som projektledare på deras marknadsavdelning. Jag är anställd för att ansvara för butikskommunikation och intern information. Det ska bli jättekul och spännande och jag gillade direkt de tre personer som jag har varit i kontakt med under anställningsprocessen, varav en är min närmsta chef.

Jag är också lättad över att jag fick jobbet så snabbt, och nu faller andra pusselbitar på plats. Som att vi kan bo kvar i vår lilla stad.

Tänk vad allt löser sig! När jag blev uppsagd i maj så var jag riktigt dyster och under sommaren var ju alla anställningsprocesser avstannade. Men sen fick jag i alla fall ta min kurs här på högskolan en gång till, som jag genomför nu, och när den är slut så börjar jag på JULA. Så det blev knappt två månader som arbetslös, trots att det i maj kändes väldigt dystert.

Än en gång har det i mitt liv bevisats att ur alla jobbiga förändringar kommer det något gott.
.

En kusin utan släktband

På dagis hade Sportkillen en i sin grupp som heter L. Han och Sportkillen började leka precis innan de skulle börja skolan, så de lekte inte länge innan de delade på sig och började i olika skolor. Men sen har umgänget intensifierats och nu leker de rätt ofta. Och är ett sånt perfect match! Båda är kreativa med mycket lek kvar och en hel del energi. Även om Sportkillen alltid har lite mer energi kvar, så hänger L på när Sportkillen drar. Däremot tillåter L aldrig att Sportkillen ballar ur och larvar sig och uppför sig dumt. Då säger han bara: "Du, det där är inget roligt, det är bara dumt", eller så låter han bara bli att hänga på. Så de kan leka en hel dag utan sura miner eller gnäll och de kompromissar på ett utomordentligt sätt.

Vi har ju L hemma hos oss en hel del även om de oftare är hemma hos L. Men det är helt friktionsfritt och aldrig jobbigt så där som det kan vara ibland när man har andras ungar hemma. L är alltid roligt, aktiv, stabil och mycket lätt att ha med överallt. Idag tog mannen våra tre + L med sig till ett teknikhus och det är inga problem att hålla koll på en till när det är L.

Det känns som om den fine L är vår kusin, det är väldigt naturligt att umgås med honom och inkludera honom i våra aktivteter och tankar.

Jag undrar var de där killarna tar vägen som vuxna? Det känns som att de kommer att följa varandra åt. De två kan man släppa iväg på ett halvårs luffande i typ Australien - Sportkillen som klarar av att ta för sig i alla miljöer och reder sig överallt, behöver någon som är med på det mesta men som bromsar innan det går för långt och som står för eftertänksamhet. Eller senare: kanske kan de starta ett svenskt Microsoft? Sportkillen som energisk vd och obotlig optimist, L som håller emot lagom mycket och specialicerar sig på verksamheten. De kommer kunna uträtta stordåd.
.

Att jobba på, att försöka förbättra

Nu har jag läst igenom 25 studentrapporter om samma sak. En av dem var jättebra, två gjorde mig i alla fall glad. När det gäller resten, så är jag glad över att jag förhoppningsvis kan hjälpa dem att bli bättre. Oftast blir första inlämningen sådär.

Jag fokuserar på att de flesta lärt sig mycket innan hösten är slut. I år till skillnad från de senaste fyra åren, är jag bara med dem halva hösten, så jag försöker så gott jag kan under denna korta tid. Hoppas min efterträdare på andra halvan av hösten också brinner för att förbereda dem för exjobbet och för arbetet ute i butik.

Jag vet att jag bidragit till att höja motivation, intresse och vetgirighet hos många studenter, jag vet att jag bidragit till att göra dem bättre på det yrke de valt (och närliggande). Det ger mig glädje och förtröstan, och det gör att det ändå känns helt OK att läsa de rapporter som inte når fram - jag hjälper de flesta att bli bättre.
.

Då var det över

Då var valet över. Skönt. Och man kan andas ut över att moderaterna vann så stort både på riksplanet och här i vår lilla stad. Fredrik Reinfeld fick vad han förtjänade. Jag blev extra imponerad av intervjuerna om honom, där både hans fru och Anders Borg intygade att Fredrik Reinfeld aldrig blir arg, i alla fall inte så där att han gapar och skriker. Lite mer FR hemma hos oss tack.....

I vår lilla stad gjorde vår vän ett kanonval och blir nu stadens första kvinnliga ordförande i kommunstyrelsen. Att hon är kvinna är egentligen inte prio ett, men hon är klok, envis och kommunicerar bra med folk, så jag tror att detta är början på en lång kommunalpolitiker-era för henne. Det känns tryggt.

Men hur 17 kunde så många rösta på Sverigedemokraterna? I protest, antar jag att det ofta handlar om, men mot vad? Vad kan klia så mycket hos folk att man sätter sin röst på ett parti som har noll kunskap och noll trovärdighet, som inte får något gjort, och dessutom riskerar att sätta den parlamentariska stabiliteten och stabiliteten i näringslivet på spel? Vad kan vara värt det?

Hoppas!

Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas att det gick vägen på anställningsintervju nummer 2. Det kändes bra. Besked i nästa vecka......

Hur kan man läsa Expressen?

Igår köpte jag för en gångs skull tidningen Expressen, för de hade en GI-bilaga som jag blev intresserad av. Då blev jag lite nyfiken på vad det kunde stå i själva tidningen, för jag har inte läst varken Expressen eller Aftonbladet på hur länge som helst. Men alltså..... vilket skräp!! Vad vill de med den där tidningen?! Lösryckta tyckare (s k krönikörer), en fjortis till ledarskribent, vinklade, spekulativa nyheter (de få som fanns) och så massor av kändisskvaller och så kallade nöjessidor. Nä men usch så urbota dåligt och dumt!

Men ännu dummare: vem köper och läser tidningen?!

Pedagogiska metoder - vilka är bra?

Ungarna i ett av barnens klass har fått kollektiv kvarsittning och kollektiv "bestraffning". Låter till att börja med helt stenålders. Men... (scenariot enligt barnen): Den kollektiva kvarsittningen infördes efter det att några elever stökat i klassen och lektionen i sin helhet blev störd. Den kollektiva "bestraffningen" infördes när en elev stökade och då fick alla elever läsa i sina böcker istället för att ha engelska som de egentligen skulle ha haft och som barnen sett fram emot.

Jag förstår läraren och kan tycka att det är i sin ordning. Stör man på lektionen och läraren inte kan gå igenom det som planerats, ja då får man ta till rasten för alla ungar, och avsluta lektionen som det var tänkt.

Och klarar några inte av att jobba i en gruppsituation, då är det bättre att bryta och att låta dem jobba individuellt i boken.

PLUS att om alla barn påverkas, så kommer alla också att försöka få de enstaka bråkstakarna att vara tysta och lugna ner sig. Inget fel alls i det, tycker jag. Mycket mycket hellre att vi har det så, än som det var tidigare år där auktoritet saknades helt.

Slutet på den obokade veckan

Ja nu har jag kommit ett antal sidor i operationsboken, även om jag alltid tror att det ska gå att komma längre. Men så prioriterar jag att träna varje dag, att ta det lungt på fikat, att komma hem rätt tidigt, luncha länge med fina B osv. Då får det vara bra så.....

Helgen är i princip obokad, skönt.

Första dagen på en obokad vecka

I min kalender är det för ovanlighetens skull helt tomt. Imorgon kommer visserligen hyresgäster till stugan och på torsdag ska Pellan till örondoktorn igen och operera in rör, men dessa båda "måsten" tar mannen hand om.

Studenterna har ju precis kommit igång, så denna vecka har jag inget jobb med dem heller, förutom att vara stand by och eventuellt besvara inkommande frågor.

Vad ska jag göra då? Skriva på operationsboken ska få ta mycket tid denna vecka, jag skulle helst vilja ägna mig åt det helt och hållet. Men jag vill träna också. Och så måste jag söka fler jobb. Det är vad jag ska ägna veckan åt!

Alla ungar i skolan

Idag började barnen i skolan. Lilleman med, han börjar barnskolan. Så nu har vi inga dagisbarn kvar, alla har börjat på skolan. Det känns skönt, även om vi haft ett jättejättebra dagis. Lilleman fick också en toppenpedagog som "fröken", så det är vi också nöjda med. Sportkillen har börjat i en sammanslagen klass med ny lärare. Där hoppas vi att det blir ordning och reda och studiero. Pellan har bara bytt klassrum, men annars är allt som förra året hos henne. Det är bra, hon är inte så förtjust i förändringar. Bara att inte vara med mig hela dagarna var en förändring hon inte gillade. "Mamma jag har gråtit fem gånger idag efter dig", sa hon efter första dagen på fritids. Men redan nu tycker hon att det känns bra igen.

Så nu är det vardag.

Sportkillen kämpar på

I helgen har Sportkillen spelat matcher både lördag och söndag. Här kommer hans otroliga energi verkligen bra till pass. Inte var det något problem med många matcher på en helg!

I synnerhet i lördags blev jag imponerad. Det regnade nästan hela tiden (ösregn!) men Sportkillen kämpar på, jobbar på plan, försvarar (spelade back) och anfaller och gör mål. Springer och springer och blir blötare och blötare. Men inget GNÄLL, mer av "kom igen".

Så här kommer han verkligen till sin rätt och blir en verklig tillgång. Så pass att mamman blir rörd till tårar.....

Vår bok är ute till försäljning!

Igår med posten kom provexemplar av vår bok, Lönsamhet i butik. Vilken lycka! Boken är jättefin och tjock och gedigen och jag är riktigt stolt och glad. Nu är boken också ute till försäljning både på Bokus och Adlibris, ser jag. Jippi!

.

Jag är redo för hösten

När jag var ute och sprang i morse så såg jag de första gula löven. Och jag tänkte att jag verkligen är redo för hösten. Jag längtar efter långbyxor, kavajer, riktiga skor. Och möten, jobb, fikapauser. Min fina vän L hjälpte mig att färga håret och klippa mig, så nu är jag också uppiffad i håret. Utväxten och det blekta sommarhåret är alltså åtgärdat.

Hösten och vardagen, det är bara att komma, jag är redo.

Tacka vet jag vardag även i jobbsökandet

Tacka vet jag vardag - äntligen är folk som står som kontaktpersoner i jobbannonserna tillbaka från semestern. Det har hittills inte gått att följa upp jobbansökningarna. Men nu är det dags för telefonen att gå varm!

Tack för assistansförsäkringen!

Efter en springrunda på berget, ska jag åka hem till ungar som antagligen precis har vaknat. Billarmet går och det går inte att stänga av. Borde redan då fattat att det är krångel med batteriet, för larmet gick förra gången också. Jag hade glömt att stänga av den del av lyset som inte stänger av sig automatiskt. Jaha, det var bara att ringa assistanskåren. Som håller på och tjafsar om huruvida jag har en assistansförsäkring eller inte (men kolla upp det då via er direktkanal till Folksam!), trots att jag säger att jag inte har nästan något batteri kvar i mobilen.

Efter ett tag kommer bärgaren och ger mig starthjälp. Han säger att jag behöver köra ca 5 mil för att ladda upp batteriet så att jag kan starta nästa gång. Jaha, får alltså ge mig ut och köra, trots att bensinlampan alldelses strax börjar visa gult. Inga pengar har jag med mig heller, jag skulle ju bara upp och springa lite snabbt. Har inte ens ätit frukost.

Köper en macka och kaffe på McD för parkeringspengar och kör en runda via stugan, hämtar sopor. Undrar hur länge man faktiskt kan åka på reservtank? Svänger in hos vänner på vägen hem, för att kolla om de har bensin eller kan låna mig en hundring. De är inte hemma...... I nerförsbackarna in till staden trycker jag ner kopplingen och kör på fart som backarna ger. Sparar förmodligen en kilometer på det sättet. Åker via hemmet och hämtar bensinkortet, sen iväg tilll bensinstationen. Vågar inte stänga av motorn medan jag tankar. Är det förenat med livsfara att låta bli? Tankar 53 liter, så tanken var inte tom. Reservtanken räcker till minst 45 km. Bra att veta.....

Nu är det andra gången jag utnyttjar assistansförsäkringen. Den kostar typ 500 kr per år och är för min del värd varje krona. När den utnyttjas betalar man ingen självrisk. Så läget kunde varit värre. Två timmar och 4 mils onödig körning kostade det. Det mest irriterande är att det hela tiden är grejer som blir fort och fel här, och det är mer irriterande än kostnaderna för assistansen. Dessutom kommer jag snart åka på att köpa ett nytt batteri, om det är så dåligt att det laddar ur efter det att lyset stått på bara 45 minuter. Trots att vi nyss kört 30 mil på motorväg och att batteriet då borde vara laddat till sin maxkapacitet. Ännu mer utgifter alltså....

Inget sommarlovstålamod kvar

Det återstår nästan en månad på sommarlovet, men jag har inget sommarlovstålamod kvar. Det sista försvann i och med turen till södra västkusten. Jag vill ha vardag igen och ett jobb att gå till. Trodde att det skulle gå att dela upp tiden och få växelvis skriva och söka jobb under sommaren, men det har lyckats några ynka få dagar. Jobbsökandet har varit helt prioriterat. Tur att de flesta jobbansökningar går ut i augusti. Jag pallar inte mer markservice och tjat tjat tjat tjat tjat. På min fritid hade jag velat ha kommit längre på boken. Jag ville ha möjlighet att läsa fler böcker. Det enda positiva för egen del är att jag tränat mycket och sovit mer än vanligt. Och att vissa sommarlovsstunder varit härliga. Men det räcker nu. Ge mig vardagen tillbaka, tack.

Skrattfest

Igår kväll var jag, Lilleman och Pellan ensamma på kvällen. Jag frågade vad de ville göra mellan duschning och läggdags, och då sa de att de ville sitta på altanen och prata och äta salta pinnar (det konkurrerade alltså ut TVn med alla spännande satellit-kanaler). Jag antar att de blivit inspirerade av att jag och syrran suttit där kvällen innan och haft det trevligt.

Så jag bullar upp med salta pinnar, syrrans jordgubbssaft åt ungarna och vin åt mig. Och så sitter vi helt enkelt där och konverserar och har det väldigt trevligt. Ungarna är glada och skojar och efter ett tag bryter sånt där hjärtvärmande skratt ut som bara ungar kan åstadkomma. Jag skrattar åt att de skrattar, och den positiva spiralen är igång.

Vi sitter säkert där ute i en timme medan mörkret sänker sig över landsskapet, och när vi sen ligger i sängen så säger Pellan: "Mamma, vilken härlig skrattfest det blev!". Ja, det var verkligen en härlig stund av lycka.

Njutning med Pellan

Pellan är en riktigt taktil person, känseln är alltså hennes främsta sinne. Hon har alltid varit kelig som en katt och behövt och verkligen uppskattat fysisk beröring. Nu när hon blivit lite större, 7,5 år är hon ju, så har hon också börjat uppskatta att ge andra fysisk beröring.

På badhuset vi senast besökte var vi ett bra tag i terapibassängen. Där fanns större runda mattor som man kunde flyta omkring på. Jag sa till Pellan att hon skulle lägga sig helt avslappnad på rygg på en sån madrass och så drog jag sakta runt henne på madrassen, i slalom, i cirklar, rätt sakta. Det tyckte hon var mysigt.

Sen ville hon att vi skulle byta. Jag fick lägga mig på den runda madrassen och så körde hon sakta runt med mig. Men jag fick massage också! På muskelbråcket (hon var mycket nöjd när utbuktningen gick ned efter hennes massage), i ansiktet, på öronen och på fötterna. Det var mycket skönt! Så nu börjar man få någon output för alla timmar man kliat ryggar, gosat fötter, masserat hennes hårbotten och gett henne annan fysisk beröring. Suveränt!

I love Halmstad

Halmstad är underbart, precis som Varberg så skulle jag kunna tänka mig att bo här. Det är en härlig sommarstad också, såklart. Jag drömmer om den dagen då man verkligen kan ha avslappnad semester och verkligen vara ledig. Just nu är det inte speciellt avkopplande; jobbsök och familjelogistik är det mer av än semester. Hur många år ska det ta innan man får semester? Jag får fokusera på att jag i alla fall kommer ut och springer varje morgon och att havet är härligt. Och att jag faktiskt har haft en veckas semester i Japan (underbara Japan).

Lilleman börjar bli stor

Lilleman, vår sista bebis, börjar bli alldeles stor. Han har slutat dagis och ska börja skolan, han växer så det knakar (mest på längden, den där lilla räkan), älskar att använda runda ord och svordomar, läser själv, ändrar matsmak och vill cykla själv på gatorna, utan mig som sällskap ("mamma, det blir mer äventyr då!").

Som tur var är han fortfarande väldigt lekfull och gillar att leka med Pellan. DET hoppas jag inte går över.

Drömmer till och med om sport

Sportkillen är som sagt mycket sportintresserad. Igår skulle jag förflytta honom från min säng till hans egen. Jag får lyfta i honom rätt ordentligt (för han börjar bli riktigt stor nu) och då säger han i sömnen: "men låt bli, det var ju jag som hade bollen"....

Att resa tillbaka

Efter en till resa kan jag konstatera att det är skönt att resa, men väldigt skönt att komma hem, även om det varit roligt och trevligt. Har på denna resa varit på ett ställe där jag förut bott i flera år, det var för 20 år sen. Då får man flashbacks. Vad skulle jag gjort annorlunda om jag varit 20 nu? Hur hade det blivit om jag stannat där nere i utlandet, pluggat och bildat familj där? Hur lever de nu, mina kompisar där nere som jag festat med och levt med i några år? Vad har hänt i landet, över lag? Vad har hänt med mig på 20 år?

Underbar em med bästa vännen

En av mina bästa vänner CKD hade bjudit in mig för att i efterskott fira min 40-årsdag. Bara att få vara med CKD en eftermiddag och kväll, är present nog, men nu hade hon fixat en riktig kanoneftermiddag.

Först var vi på thaimassage i 50 minuter. Naturligtvis gudomligt skönt och lite annorlunda. Sen gick vi till Östermalmshallen och köpte med oss picknickmat, libanesiskt och svenska jordgubbar. Vi gick och satte oss vid kajkanten vid Junibacken och åt den goda maten och delade en flaska rosé. Jag fick dessutom två intressanta böcker i present. Solen sken lagom varmt och vattnet kluckade. Och vi pratade och pratade.... CKD är både klok, smart, driftig, snygg, generös och otroligt varm kvinna som jag både beundrar och tycker väldigt mycket om, så det blev en härlig pratstund. Sen drack vi kaffe på ett hippt ställe som heter Josefinas och ligger vid Wasamuseet. På nolltid hade sex timmar gått!

Underbar em med underbar vän!
.

Tack och hej till jobbet på högskolan

Jaha, då var det dags att sluta på jobbet på högskolan. Sorgligt och spännande på samma gång. Jag har jobbat här i 4,5 år nu och det har inte varit vilka år som helst, det har hänt så mycket under dessa år, både yrkesmässigt och personligt.

Barnen har levt mer än sitt halva liv med en mamma som jobbar på högskolan, jag har lärt mig massor om mina akademiska ämnen, jag har läst sju högskolekurser parallellt med jobbet, samt skrivit en magisteruppsats, jag har fått ett nytt liv genom operationen, jag har skrivit en bok tillsammans med min akademiska inspiratör och förebild, min häst sedan 23 år dog under denna period, jag har lärt känna många fantastiska studenterer, kollegor och annan personal, jag har sett nya ställen i Sverige där jag haft mina studenter. Jag kommer aldrig mer få ett så fritt jobb där det är 100 meter hem, så jag tackar verkligen högskolan för att de tuffa småbarnsåren ändå har fungerat mycket bättre än för många andra.

Det finns mycket att vara tacksam för, och det får jag tänka på mitt uppe i allt det som är motigt med att behöva byta arbete. Så tack, högskolan, det har mest varit en bra tid här.

Roligt barnkalas

Idag har vi haft födelsedagskalas för Sportkillen. Då krävs ju något fartigt, så vi hade kalaset på stadens fina äventyrsbad. Barnkalas brukar ju ofta innebära en arbetssam stund för fördelsedagsbarnets föräldrar och som förälder brukar man vara glad när det är över.

Men idag var det riktigt roligt! För det första hade mannen gjort alla nödvändiga inköp och fina godispåsar, så det mesta var klart när jag kom hem från jobbet till lunch. Det gjorde att vi dessutom var i god tid att hämta ungar på skolan och ankomma till badet.

På badet gick det också bra. Alla ungar var glada och lydiga i badet, och de hade roligt. Vid fikat som vi dukat upp intill gamla bassängen, var det riktigt underhållande. Killarna var glada, trevliga, skrattade åt varandras skämt och konverserade. Det märks att de blivit större! Och roligare! Kalaset hade gärna fått pågå ett tag till och ändå varade det i tre timmar. Kul!

Vilken administration!

Vilken administration det innebär att sluta ett arbete och planera för ett annat! Nu jobbar jag bara en vecka till och jag har fullt upp hela dagarna med att fixa och dona med att avsluta jobbet och göra vad jag kan för min situation framöver. Tänk om man hade fått ägna denna tid åt att vara ute i fina vädret istället!

Att ta med sig fran Japan

Strax reser vi fran Tokyo. Det har varit en fantastiskt rolig och intressant resa med underbar mat. Jag har kopt med mig en hel del alger, misosoppor, kex, lite klader och en del presenter.

Men det jag framforallt hoppas fa med mig harifran, ar japanernas lugn, mattfullhet och acceptans. Det behover jag mer av i mitt liv.
.

Upplevelser i Japan

Nu har vi varit i Japan i en halv vecka. Det ar roligt och intressant! Vi har sett flera fina tradgardar, sett det kontrastrika livet i Tokyo, forundrats over att det ar sa rent pa gator och pa t ex offentliga toaletter (som det finns massor av) och av att japanerna verkar kunna sova overallt. Brottslighet verkar vara obefintlig, folk lamnar sina vaskor obevakade och oppna. Alla ar lugna, vanliga och hjalpsamma. Och det finns forvanansvart manga langa och manga snygga japaner, bade man och kvinnor.

Nu ska vi aka ivag till en region lite utanfor Tokyo dar de har naturliga spa-kallor. Vi ska overnatta tva natter, bada och titta pa omgivningar. Sayonara!
.

Sportkillen - inte kinkig

Jag fick åka med Sportkillen till tandregleringen idag igen. Tråden som sattes in längst med tandköttet i förra veckan, satt för hårt och skar in i tandköttet på ena sidan. Sportkillen hade ont, och när han säger att det gör ont, då finns det anledning att klaga. Han våndades och grät en skvätt hos tandläkaren, det var jobbigt och gjorde ont när hon lossade ståltråden från det inflammerade tandköttet, men han var tapper. Nu ser det mycket bättre ut.

På tandregleringen är det mkt proffsiga och tillgängliga. Jag ringde igår och bad om en akuttid och fick en idag. Tur att vi bor i Sverige och i vår lilla stad. Skulle inte tro att tillgängligheten är så god i storstaden.

Efter tandregleringen var smärtan snart glömd och det var dags för fotbollsträning. Lagom till att vi ska åka börjar det regna och sen regnade det resten av kvällen. Det bekommer inte Sportkillen, han kommenterar inte ens regnet. Spela och springa, det är det som gäller! Träningen drog dessutom över tiden, och ingen verkade vara gnällig på vädret i alla fall.

Det är härligt att Sportkillen är så o-gnällig!
.

På Landet - trevlig tillställning

Igår var vi på ett arrangemang som hette "På Landet" Det var fullt med utställare (mkt provsmakning!), djur att titta på, uppvisningar av olika slag och shower. Eventet var mycket välarrangerat och bra genomfört.

Vi tittade på fyrspannsuppvisning, hästlydnadsträning (jag), Tobbe trollkarl (barnen + mannen) och så tittade vi på Markoolio. Sen tittade vi på djur och försökte klappa allt vi kom åt. Det vi fick gosa riktigt ordentligt med, var ett får, som nästan somnade av den sköna kli-behandlingen.

Alla ungarna gillade både Markoolio och Tobbe Trollkarl. Men de uppskattade också fyrspannskörningen (Thomas Eriksson). Han berättade hur hästarna tränas och hur man styr dem och så visade han också hur otroligt lydiga de är! Sen körde han en del precision och snabbare och snabbare gick det. Till slut vågade Sportkillen inte titta mer, han tyckte det blev väldigt spännande! Alla ungarna var pigga på provsmakning, men kanske i synnerhet Lilleman. Han är en riktig gourmet, den lille. Allra mest gillade han provsmakningen av grillat (bl a revben). Och bullarna som LRF och Falköpings Mejeri bjöd på uppskattades av hela familjen. Jag tog faktiskt ett glas kall mjölk till detta (kommer inte ihåg när jag drack ett glas mjölk senast).

Jag kollade också på hästlydnadsträning - två fantastiska killar som hade fyra ardennrar för bruksanvändning och de visade hur lydiga hästar kunde bli. Det mest anmärkningsvärda var när de stoppade en av hästarnas alla fyra ben i var sin betfor-säck. Hästen stod still i dessa säckar, och på kommando klev hon framåt och ur dem. Utan minsta oro!! En annan häst la de till slut en pressenning på - över hela hästen! Alltså över huvud och allt! Helt otroligt! Om jag någon gång blir hästägare igen, så ska jag se till att den hästen blir så hanterbar som dessa. Killarna avslutade sin uppvisning genom att rida ungersk post på dessa bjässar. Och då såg man också deras otroliga power!

På vägen hem fikade vi vid klosterkyrkan - en härlig plats och numera riktigt bra fik.

Och solen sken! Härlig utflykt!
.

Det är väldigt mycket att stå i när man ska bli arbetslös

Att bli arbetslös, är ett företag och en arbetsuppgift i sig! Måste reda ut:
Är det OK att få royalty för boken utbetald när man stämplar?
Exakt HUR och NÄR ska man anmäla sig till Arbetsförmedlingen för att allt ska vara superrätt?
Gäller tilläggsförsäkringen?
Hur ansöker man om tilläggsförsäkring?
Är alla studeter informerade om att komma in med kompletteringsuppgifter så att jag kan godkänna dem innan jag slutar?
Är det min sak att ta ansvar för studenterna?
Vilken rätt har jag att få hjälp av trygghetsrådet?
Hur går man tillväga när man ska ta trygghetsrådet i anspråk?
Hur mkt pengar får man som heltidsarbetslös från a-kassan?
På vilka sajter har jag lämnat jobb-mailen (måste ändras)?
Får man ha F-skattesedel när man stämplar?
Hur skriver man ett CV där ens personlighet kommer fram utan att verka skrytsam eller överdriven?

Och en väldig massa annat bök!! Jag som hade planerat att äntligen äntligen få en lugn sommar! Nähä.....
.

Man-och-barnfri dag

Idag är det mors dag. Jag fick ett härligt kit från TheBodyShop (bodyspray & hudlotion) av min familj. Igår fick jag en man-och-barnfri dag, och det var också härligt. Jag älskar min familj jättemycket, men faktiskt så behöver jag vara själv oftare, utan krav.

Så vad gjorde jag på min lediga lördag? Det blev en blandning mellan måste-grejer och vill-grejer. Först 1,5 mils jogging i skogen, sen handla mat. Snabblunch, gräsklippning, kakbak och kort tupplur. Sen LÅÅÅÅNG fika hemma hos underbara I och med fina L som också kom dit. Sköna brudar med vilka skratt och allvar alltid blandas på ett härligt sätt.

Sen vid 20 kom familjen och mycket längre hade jag inte velat vänta.
.

Dags för nytt jobb

Jaha, då var min anställning på högskolan slut.... i måndags fick jag beskedet att mitt förordnande som medarbetare här på högskolan efter 4,5 år inte kommer att förlängas. Om knappt fem veckor slutar jag.

I måndags kändes det sådär, både för egen del, för utbildningens del och för studenternas del. Nu är jag bara ledsen för studenterna som mister en mycket specialicerad, kunnig och engagerad lärare, och för utbildningen som blir mer och mer slätstruken för varje översyn. För egen del är det spännande. Vad kommer att hända?

Men en liten liten tanke till den överhöghet som styr våra liv: varför måste allt hända samtidigt?

Det var kul att dansa!

I fredags var jag på trevlig after work med min fina vän B. När hon åkte hem gick jag för ovanlighetens skull vidare, och träffade på kollegor. För ovanlighetens skull gick vi på Harrys och där var det som vanligt på helgerna "rynk-disko" som någon lustigt nog kallade det hela.

Jag har en aversion mot Harrys - för jobbigt, brötigt och pinsamt allt som oftast. På sommaren är det i alla fall lite bättre med plats då de har en takterrass som är öppen, men det är i alla fall ett rätt ansträngande ställe. Jag brukar gå in ibland och gå igen efter någon halvtimme.

Men i fredags gick jag in med ett annat mindset, jag bestämde mig för att försöka bortse från fulla 50-åringar och andra jobbiga typer. Jag fokuserade på mina kollegor och vi skulle dit och dansa. Dansa, det vet jag inte när jag gjorde senast. Men det var roligt! Äldre låtar som jag gillar och härlig rörelse och glada kollegor. Härligt!

Tapper kämpe

Sportkillen tappade sin framtand (mjölktand), men sen kom det ingen tand och ersatte den tappade. Tanden brevid tappades också och växte ut, stor och fin. Men brevid är det en stor glugg där inget har hänt på ett år. Så nu får Sportkillen hjälp av tandvården. Tanken är att frilägga tanden, montera en kedja på den, och sakta dra ner den, för långt uppe i käken finns den permanenta tanden stor och fin (som man ser på röntgen).

Idag var vi och gjorde den där friläggningen. Det blev värsta operationen. Fyra personer var inblandade, operationskit framdukat, och miljön runt omkring var plastad eller täckt med duk. En operationsduk var också lagd på Sportkillen, med hål för endast munnen. Det tog en och en halv timme och bitvis var det både smärtsamt och bökigt för Sportkillen. Det kom lite tårar, och jag fick ett tag stå och massera hans fötter, så att han skulle få igång sin egen smärtstillning. Mer bedövning behövdes dock, och även med bedövning är tandkläkarbesök äckliga, tycker jag. Men han är tapper och smärttålig, den där grabben. När guldkedjan var fästad på den trilskande tanden, så veks tandköttet ned och syddes ihop.

Sen skjutsade jag Sportkillen till skolan igen, och nu hoppas jag att han inte har för ont när bedövningen släpper. Han fick med sig en smärtstillande tablett ifall att.

Det som slog mig när jag satt och tittade på den där operationen, var att Sverige är fantastiskt! Vilka resurser som läggs ner för ett problem som egentligen inte är ett problem. Utan framtand kan man ju teoretiskt leva ett bra liv. Så vi tar tacksamt emot denna professionella hjälp.
.

VAB inte riktigt VAB

Lilleman har varit febrig till och från hela helgen och början av veckan. Igår hade Sportkillen 38,5 grader på kvällen, så han är också hemma idag. Så Ella fick komma hem från skolan direkt när den vara slut.

Mitt jobb måste ju göras i alla fall. Tur att jag har exjobb att läsa, de är mobila. Men medan andra föräldrar tycker att det är skönt att VABa, så blir det en belastning för mig, eftersom mitt jobb bara måste göras. Av mig. Just nu. Och jag tror att jag i höstas jobbade alldeles för mycket efter det att ungarna gått och lagt sig, och nu har jag typ blivit allergisk mot det. Eller så är det så att jag inte har kniven på strupen, inte riktigt. Så jag ser fram emot morgondagen då det peppar peppar verkar som om alla kan återgå till sina ordinarie vardagsaktiviteter.

Underbart ställe i Japan

Jag och pappa åker snart till Japan. Jag vill se trädgårdar, kalligrafi, bada och testa maten. Och en massa annat. Framförallt vill jag åka till ett onsen (ett område med naturligt varma källor), som ett naturligt spa. Pappa hade tänkt att boka in oss här. Härligt va´?!

Älskar inte alla företeelser

Jag älskar att jobba inom den akademiska världen, för jag känner att jag kan göra skillnad för studenterna och jag kan väcka deras nyfikenhet. Dessutom är ämnena som jag undervisar inom väldigt spännande och min undervisning kan direkt överföras till praktisk nytta i näringslivet. Arbetet är också fritt och kreativt (man har ganska vida ramar att utföra jobbet inom).

MEN det finns en del jobbiga saker med att jobba inom akademin. Det senaste exemplet är att det är svårt att utkräva ansvar/arbetsinsats från sina kollegor. Inom denna värld finns det en massa individualister, vars fokus kan ligga på annat än studenternas väl och ve. Studenterna ses inte som "kunder" som ska prioriteras, utan ofta bara som.... ja det går jag inte in på just nu. Men det irriterar mig vansinnigt när kollegor inte ens vill vara tillmötesgående till helt rimliga krav, när man lämnar besked med extremt kort varsel för studenterna eller när man sätter upp gränser som primärt är till för att underlätta ens egen vardag, snarare än möjliggöra för studenterna att göra ett arbete där själva uppgiften får vara i fokus.

Jag har slutat bry mig om sådant här till 95 procent, därför att det inte går att förändra, men när det gäller mina egna studenter, och när de ringer till mig och vädjar om hjälp, då kokar det i de där sista 5 procenten som jag ännu inte lärt mig att undertrycka.

Avbockat

Uppgifterna på "att göra"-listan bockas av en efter en. Bokens referenslista: check. Personer-att-tacka till bokens förord: check. Ansökan till nya körkortet: check. Kolla studenters kompletteringar och andra inlämningar: check. Och så håller det på! Än finns det verkligen att göra, men det minskar.

Tänk vad kul det vore.....

Det är ofta man får skratta åt Sportkillen. Ibland får man kväva skratt och se allvarlig ut, men det kan vara svårt. En grej som jag just nu skrattar åt är när han pratar med L. Grannkompis J har kommit på att det blir roligare att prata om man konstruerar orden så att de alltid innehåller L. Loligt istället för roligt, lapa istället för gapa, tittla istället för titta. Nu har Sportkillen fått fart på det här snacket och det är riktigt roligt: "Mammla, dlu måstle lagla pannkaklor tlill mlej". "Nlä, ljag vlill intle dlet, dlu flår flisk". "Lo mlen snälla".... Och jag hänger på, det är roligt och utmanande för huvudet.

Igår kväll började jag spinna vidare på det där, så att jag nästan fick skratta högt för mig själv. För jag kom att tänka på hur det skulle bli om man plötsligt började prata så på ett jobbmöte (läs fort):

"Nlu flår vli tlänka eftler hlur vli skla görla flör att lockla tlill oss fler studentler". "Lja, dle skla tyckla dlet äl loligt att klomma till Sklövdle".

Eller hos doktorn: "La vlet intle vlad slom hlänt, la klan intle plata lent längle, hlar ljag flått influensla?"

Fånigt? Ja, men roligt!
.

Det är något visst med Varberg

Jag har varit hos mina studenter i Varberg i två dagar. Det är något visst med Varberg. Till och med så speciellt att jag känner "här vill jag bo". Är det havet? Jag har aldrig vurmat SÅ mycket för vatten.... Är det för att det lärcentrum där studenterna är, är så himla fint, och att min samarbetspartner där är en underbart härligt kvinna? Är det för att hotellet jag brukar bo på är supermysigt och hemtrevligt? Är det för att jag får lite lugn och ro när jag är där? Är det för att väldens bästa spa (Asia Spa på Stadshotellet) ligger i staden? Jag har inte riktigt kommit på vad det är, men helt klart, Varberg är en favorit.

Loppisen avklarad

Vi har nu haft vår loppis. Mängder av förberedelsetid, planering, iordningställande är över. Det kom väldigt lite folk, så resultatmässigt var det ingen hit, pengarna räcker bara till två nya bildäck. Men nu är det över och det blev trevlig fika i strålande väder. Man får vara glad för det lilla.
.

En skärva av vardagslycka

Igår upplevde jag en skärva av vardagslycka. Alla barn gillade maten (ugnsgrillad kyckling med ris och olika grönsaker), jag och Sportkillen kom INTE ihop oss speciellt mycket, Pellan gjorde sin läxa i fred och är så duktig på att läsa och skriva så att man blir alldeles rörd ("åäh, varför är boken redan slut?"). Sportkillen gjorde sin läsläxa utan att protestera allt för mycket och han har blivit så mycket bättre på att skriva och stava. De stora barnen tvättade sig själva på utsatt tid och jag kunde under kvällen säga fler ja än nej.

Det är vardagslycka, det.
.

Cirkus i lördags

Jag tycker mycket som cirkus, när den är bra. Sen Cirkus Scott slutat turnera så är Cirkus Maximum den enda cirkus i Sverige som det är värt att gå på. Cirkus Maximum har levererat bra föreställningar alla gånger vi varit där, och det är trevligt att man i pausen kan gå och kolla på djuren i stallarna.

Men i år har Cirkus Maximum överträffat sig själva!! Vilken föreställning de levererade. Snygga och imponerande akrobater, en fantastisk balansakt och ett häftigt nummer med sjölejon.

Victoria och Pablo Garcia var dock de som definitivt tog andan ur en, och där jag fick hejda mig från att skrika av förfäran och förtjusning. Vilket nummer! Både vad gäller tempo, djärvhet och visuellt uttryck, är detta ett av de bästa cirkusnummer jag sett! Jag var nästan vimmelkantig när jag klev ur cirkustältet.....
.

Pinsam för första gången

Jaha, då har man varit pinsam för första gången i sina barns ögon. På cirkusföreställningen säger Sportkillen "men mamma du kan ju inte applodera hela tiden när ingen annan gör det - du är ju pinsam". Detta är alltså startskottet på förmodligen många många sådana kommentarer. Men så har jag ju fyllt 40....

Grejar med loppis

Inte nu i helgen utan nästa helg ska vi äntligen ha loppis. Det är en hel del meck med det, men gud så skönt det kommer att bli att sälja av en massa grejer! Framförallt alla mina urväxta kläder. Och vad pengar vi ska tjäna! :) Så att jag kan köpa nya kläder! :) För trots att vågen står still, så har jag på senare tid fått lägga undan flera plagg.

Idag har jag påbörjat en blogg där inläggen beskriver vad vi ska sälja + en del praktisk info. Jag har också roddat med en annons med tre införanden i lokaltidningen. Den ska finansieras med fikat vi ska sälja. I helgen ska alla grejer prismärkas och de grejer som jag vill sälja, men som inte är samlade, måste plockas fram. Jag ska också åka till lokalen där loppisen ska vara, för att kolla in hur det ser ut där.

Förresten så skulle jag behöva någon som ansvarar för fikat, åtminstone de två första timmarna på loppisen.... få se vem jag kan fråga.

Högengagemangsprodukt

Jag har ju bestämt mig för att jag ska ha en läsefåtölj. Av kära vänner fick jag bidrag till denna i samband med min fest. Jag har hittat en fåtölj och fotpall på MIO som jag vill ha, men idag har vi varit i Tibro för att kolla in ytterligare alternativ. Gärna lite billigare.... Men nej då, jag hittar ingen bättre, skönare, mer relaxad. Och jag vill inte kompromissa för mycket, denna läsefåtölj ska jag förhoppningsvis ha tills jag går hädan. Så det är bara att inse, att jag får vänta ett tag tills pengarna är ihopskrapade.

På kravlistan: krullig fårull, snurr- och gungfunktion, fotpall. Som nedan, fast med mörkbrun fårull.

Det var också jättetråkigt att vara i Tibro och försöka handla möbler. Fabrik 19 ger en en hyfsad shoppingupplevelse, men resten kan man bara glömma. Personalen var i alla fall tjänstvillig - tur det.

PS! Hittade samma fåtölj + pall 2000 kr billigare hos Severins i Jönköping (gratis hemleverans). Alltid något, även om det dröjer innan budgeten tillåter inköp. Hittade också en på Blocket i närheten av syrran för ytterligare knappt 2000 billigare. Den har jag prutat på, få se vad säljaren säger.

Så var det fredag

Så var det fredag igen. Träningen klarade jag av i morse. När jag kommer hem ska jag bara laga middag (mannen får ta disken), sen ska jag sätta mig i soffan med alla ungarna, lite chips och vin. Jag avskyr termen "fredagsmys" (för att den för ungar = onyttigheter att äta), men ordet i sin rätta bemärkelse (fredag + sitta i soffan och mysa med ungarna) är tilltalande. Sen hoppas jag att mannen tar hand om läggningen så att jag kan se sista avsnittet av Solsidan, som jag hittills lyckats se bara en gång. Därefter kan det hända att jag somnar i soffan, och det är helt ok på en fredag.

Lite mer flexibel

Erik är hemma denna vecka också. Det gör att jag kan vara lite mer flexibel. Det är skönt att vara det emellanåt, eftersom vardagen annars är väldigt inrutad. Att få jobba någon timme extra här och där, eller att slippa idiotskynda sig med träningen, det är skönt det.

Så rolig 40-årsfest!

Jag ville ha fest när jag fyllde 40 år. En riktigt bra fest där alla har roligt, maten är god, vinet utvalt och så mycket som var och en vill ha. Mannen fixade en sån fest, det var hans present till mig. TACK så mycket för det, det blev precis som jag hoppats. Jag hade kul, gästerna var på strålande humör och gjorde festen, gästerna hade också kul och har ringt och tackat. Jag hade blandat nya och gamla kompisar, sådana som jag känner mycket väl och sådana jag känner mindre väl än. Ungarna var också med och visade sig från sin bästa sida, konverserade och var artiga och roliga och lät bli att klänga på mig hela tiden. Vi höll på tills stället stängde och hela vägen ut fylldes lokalen med skratt och glada röster. GILLA! Tack till alla som var med!

40 år fyllda

Idag har jag fyllt 40 år! Det känns bra det, livet blir bara bättre och bättre. Inför dagen hade jag önskat mig två saker: att få gå ut och springa och att sova middag. Båda grejer blev av - tack för det!

Måste släcka

Som den strukturfascist jag är, så gillar jag att gå sist från jobbet, för då kan jag släcka alla lampor. Det stör mig ordentligt när det förblir tänt, i synnerhet över helger. Jag släcker naturligtvis i min korridor, men det brukar också bli att jag går in i andra korridorer och släcker, och i allmänna utrymmen på skolan, som på toaletterna. Detta blir lätt tidsödande och jag försöker intala mig att det inte är mitt problem om lamporna står och lyser. Men det känns ändå bättre när det är släckt. Nu klockan 16 på skärtorsdagen lär det väl inte komma någon och tända?! Känns bra....

Börjat med redigering av boken

När jag och kollegan skickat in manuset till vår bok till förlaget, så skickas manuset vidare till en korrekturläsare. När hon gått igenom texten så skickas den tillbaka till oss, så att vi ska gå igenom de ändringar som hon har gjort/föreslagit. Vi fick vårt korrektur från korrekturläsaren för några veckor sedan, men det har varit så fullt upp med annat, så jag har inte börjat med rättningar av boktexten. Ärligt talat har jag tills nu inte ens vågat öppna dokumentet med risk för att få en chock över alla ändringsförslag.

Nu tog jag mod till mig och öppnade dokumentet. Det är väldigt mycket kommentarer och ändringsförslag!! Vilket jobb hon gjort, den där korrekturläsaren! Det mesta är enkla ändringar att acceptera, och fördelen med denna genomgång av min text, är att jag i fortsättningen kanske bättrar på mitt skriftliga språk, att jag lär mig av detta. Men en del ändringar är svårare att ta ställning till och våga ta bort.

Jag har 10 kapitel att gå igenom och jag är inte avundsjuk på kollegan som har 17. För detta kommer att ta tid.....Dessutom märker jag nu också att det är en del grejer som jag vill lägga till - så egentligen kan man hålla på och pilla med denna text i oändlighet, så det gäller att bestämma sig när det får vara nog. Just nu har jag ju inte ens börjat....
.

Olikt lyckligt lottade

På öppna förskolan som en kyrka i staden driver, lärde jag känna A och hennes ungar C och A, i ålder som två av mina. Denna tjej var det lätt att irritera sig på, hon var för mycket och för bullrig och för att använda ett inte så snyggt uttryck, väldigt mycket "white trash". Outbildad, knepig bakgrund, inget stöd hemifrån, har själv fått ta hand om föräldrar och yngre syskon. Trots allt detta är den här kvinnan en sån person som man sällan träffar på. Snäll, omtänksam, ställer upp, tar mycket med en klackspark och hon är en i grund och botten mycket bra mamma. En god människa helt enkelt. Men längst ner på den sociala skalan bland svenskarna.

Jag blev glad när hon drog ifrån mannen som hon har barnen med - han tillförde inget för henne och barnen, varken känslomässigt, ekonomisk eller när det gäller att dela arbetsbörda. Men den man får barn med blir man ju liksom aldrig av med. Nu visar det sig att han börjat missbruka amfetamin och är riktigt nere under isen. Men har kvar rätten att träffa sina barn. Så denna stackars mamma A som har fullt upp i vanliga fall, måste nu också lämna över sina barn regelbundet till någon som inte ens kan ta ansvar för sig själv. Fatta vilken ångest det måste innebära! Som om A behöver ytterligare bördor i ett liv som redan tidigare inte var så lätt. Hon pallar detta för att hon måste. Många många andra hade brutit ihop helt, men A är beundransvärt samlad.

Åh vad vi andra måste uppskatta att vi är SÅ lyckligt lottade i livet!!
.

Lilleman släpper

Lilleman är passionerat intresserad av dinosaurier. Det verkar ju alla killar i 5-årsåldern vara mer eller mindre, men Isak är verkligen superintresserad och har varit det ett bra tag nu. Han har ett antal dokumentärer om dinosaurier och förhistoriska djur och dem ser han på fram och tillbaka. En av dem är till och med på englska, så han fattar inte något av vad som sägs. Men han lär sig väldigt mycket på filmerna med svenskt tal. Ord som existera och förintades snappar han upp, och ord och meningar från dokumentärerna vävs in i vardagen.

Idag satt han på toa en stund. Sen säger han: "Mamma, jag är färdig! Jag har släppt spillning som en dinosaurie!" :)

Så trevligt!

Var på en tjejfest igår med förddrink (hur länge sen var det?!), mat, vin och super supergod chokladtårta efteråt. Underbart! Men allra roligast var att umgås i sällskapet. Samtliga härliga kvinnor är ytliga bekantskaper till mig, och värdinnan är en kompis sen bara några få år tillbaka. Men det där gänget (framförallt tack vare värdinnan som är en social talang som smittar av sig) är så sköna! Och man kan prata och skratta så gott med dem och det är verkligen i få sammanhang som det blir så där hjärtligt. Det var precis vad jag behövde!

Och tack till pappa som kom och var barnvakt, så att jag kunde gå.

Fina och fantastiska ungar

När jag och ungarna var på väg hem till småstaden från Stockholm, så säger en dam på pendeltåget: "Är det där dina barn alla tre? Ja jag måste säga det, det är väldigt fina barn du har. Jag har suttit och tittat och lyssnat på dem en stund, de är fantastiska". Då blir man som mamma jätte jätteglad. Tack, damen!
.

Stockholm är ansträngande

Idag har jag, Pellan och Lilleman varit på två museum och haft en riktig turistdag i Stockholm. Museerna innebar trevliga upplevelser och nya intryck. Solen sken också och det var i och för sig en trevlig dag.

MEN (och nu blir jag gnällig).....Stockholm är så himla ansträngande både fysiskt och psykiskt. Det är bökigt att ta sig runt, många fula passager man måste ta sig igenom, fullt med folk överallt, en logistisk utmaning. Dessutom håller inte folk upp dörrar (men det hände en gång idag, tror att det var en turist), de tackar inte, knör sig och kör på en med barnvagn. Och jäklar vad dyrt det är! Vi skippade Vasamuseets café för att en simpel chokladtårta (typ kladdkaka) kostade 50 kr där, men hamnade på ett fik i Gamla stan där det inte var mkt bättre. Hutlöst!

Jag är väldigt glad att jag inte bor i Stockholm längre.
(då var det färdiggnällt!)

Det är för mycket för mig just nu

Det känns som att jag inte räcker till någonstans just nu. Imorgon är det dessutom dags för pedagogik-kursen igen och jag är världens sämsta student på den kursen. Ligger efter hela tiden, är frånvarande, gör inte mina uppgifter. Hittar inte ens artiklar på rätt tema. Urk!!

Förväntningars betydelse

I höstas sa jag: bara det blir slutet av januari, då kommer jag att jobba så lite så lite så. Jag har nämligen en hel del komp.ledighet att ta ut. Nästan semester ända fram till semestern, alltså.

Så har det inte riktigt blivit. Nog har jag haft en del kortare dagar och några kompdagar, men jag har varit tvungen att jobba helger och kvällar även i februari och mars. Och jag tycker att det är jobbigt! Jag känner mig sliten och jag har inte riktigt lust, trots att arbetsbördan faktiskt är mycket lägre än i höstas.

Hur kan det komma sig, att jag nu känner mig tröttare och mer sliten? Ja den enda förklaring jag kan hitta är mina förväntningar. Inför hösten förväntade jag mig att det blir tufft, att jag inte kommer ha tid för något annat än jobbet, ungarna, hushållssysslor och träningen. Det var tufft, men inte var det så att det kändes trist och slitigt på det sättet. Men nu så har jag förväntat mig att kunna ta det väsentligt lugnare, och när det inte blivit så, så känns det jobbigt.

Ergo: jag får sluta med sådana där utfästelser om lugnare perioder, och uppskatta om/när de lugnare perioderna ska komma. Annars verkar det bli för jobbigt för mig.
.

Opedagogisk pedagog

Om man är pedagog och frivilligt jobbar på en skola, då måste man faktiskt vara pedagogisk. Man måste ha pedagogiska strategier för utmaningar som dyker upp. Även om man blir provocerad av en unge som inte sitter still, och som har svårt att hålla tyst, så får man inte svära och hota.
.

Första arrangemanget

Sportkillen kommer hem till mig och säger: "Den tredje maj ska jag och NN och NN ordna en innebandy-turnering på skolan". Jag undrar vem som ska delta. "Hela skolan får vara med".

Jag är inte ett dugg förvånad. När Sportkillen använder sin kreativitet, energi och sitt mod på rätt sätt, då kan han uträtta jättemycket. Jag är säker på att detta bara är början. Han kommer nog ordna massor i sitt liv; discon, fester, resor, insamlingar osv osv. Det är sådan han är.
.

Mjukt under det hårda

Sportkillen har alltid varit av den hårda, hetsiga, kreativa och snabba typen. Det är mycket tuff yta, men inunder finns det en hel del andra sidor. Att ställa upp för kompisar, att kunna ta ansvar och att hålla sig till regler (i alla fall i sportsammanhang). Och här om morgonen när jag lägger mig brevid honom och väcker honom, så kramar han mig hårt och det första han säger är "åh mamma vad jag älskar dig!". Det värmde verkligen, det var så genuint.

Snart 40

Förbereder mig idag på att fylla 40. Jag gör inbjudningar till fest. Förut hade vi ofta fest, nu vet jag inte när det hände senast.

Makens 40-årsdag firades av oss två i New York. Jag hade fixat en överraskningsresa åt honom och uppfyllt hans önskan om att fira på Rainbow room nästan högst upp i Rockefeller center. Utsikten därifrån ska ju vara magisk, men vi såg knappt ut från panoramafönstrena på grund av dimma. Men vi var i alla fall där!

Själv är jag inte mycket för överraskningar och jag är mycket mer modest (eller hur?! :)), så festen blir på lokal här i lilla staden. Som den erfarna festfixare han är, så är det mannen som ordnar och ger mig festen i present. Perfekt! Även om det är lite jobbigt att inte få bestämma..... :)

Alla behandlas lika oavsett olikheterna

Idag har vi haft utbildningsdag på jobbet. Det har handlat om normer och värderingar och HBTQ-personers rätt till att bli bemötta utifrån deras förutsättningar. Och så handlade det om fysiska och psykiska funktionsnedsättningar.

Min inställning är att jag struntar i huruvida folk sitter i rullstol eller inte, om de vill bli kallade hon eller han eller hen, vem de har sex med och vilka kläder de föredrar att ha på sig. Grunden är väl bara att behandla alla lika och rättvist? Allt annat vore enligt mitt sätt att se diskriminering åt andra hållet. För det finns väldigt många andra saker som man i så fall borde lyfta fram, förutom funktionshinder, sexuell läggning och könstillhörighet. Det finns massor med andra fenomen som gör att folk uppfattar sin tillvaro som problematisk.

Och förensten, går det att göra livet oproblematiskt? Den som inga verkliga problem har skapar sig lätt problem. Idag diskuterades det till exempel att den med en viss könstillhörighet känner det kränkande att behöva välja mellan en toalett med en mansliknande person på, eller en toalett med en kvinno-liknande person på skylten, för att denna person inte tycker sig tillhöra någon av dessa två grupper. Det var uppenbart ett problem för den här personen att välja toa att gå på. Majoriteten av jordens befolkning skulle nog uppskatta att överhuvud taget ha en vattenspolande och ren toalett, där man kan stänga dörren om sig. Och tvätta händerna och dricka en slurk när man är klar med sitt toalett-besök.
.

Jobbat hårt idag p g a tidspress

Idag har jag jobbat på ordentligt, och fått mycket gjort. Det märks att jag börjar bli tidspressad, det är då jag får fart. Två intervjuer till boken måste vara klara imorgon. En gör jag på lunchen och en sammanställer jag från intervjumaterialet till min magisteruppsats. De måste skickas imorgon. Sen är det hög tid att förbereda sex lektioner som jag ska hålla 19 och 22/3. Har vetat om dessa sen långt innan jul, men är de redan förberedda?! Nej då!! Dessutom är jag bara igenom rättningen av hälften av metodtentorna. Och veckan är snart slut, för halva torsdagen och hela fredagen ska jag vara ledig för att vi får besök från Stockholm. Full fart framåt!

Härligt att hjälpa studenterna

Jag handleder i vår 16 studentgrupper som skriver examensarbete. Jag tycker att det är väldigt roligt att handleda uppsatser. Det är kreativt för både mig och studenterna, jag lär mig mycket själv och det är kul att se att många studenter som kanske inte varit stjärnor hittills, faktiskt blommar ut och blir superengagerade.

Jag pratade just med två av studenterna, som jag verkligen kunde hjälpa vidare. De hade gjort ett bra jobb, tänkt och försökt själva, och sen kommer de till mig och tillsammans tänker vi vidare, tills de har idéer/uppslag att själva kolla upp och fortsätta med. Jag är nöjd för att studenterna själva försökt och kommit långt, att jag kunde inspriera dem och hjälpa dem lite, och att de nu själva vill och kan komma vidare. Det är då man älskar sitt jobb!

Delgivningskvitto

För 1,5 år sedan tappade jag min plånbok med körkortet, som direkt anmäldes som förlorat. Tro det eller ej, men ett par månader efter förlusten så kommer plånboken tillbaka (kvarglömd i en taxi i Berlin)! Så körkortet är tillbaka innan jag fixat ett nytt.

Men nu är körkortet registrerat som förlorat, och då går en procedur igång. Denna procedur hade kunnat bli kort om jag bara skrivit ett meddelande på en gång och skrivit att nu är körkortet tillbaka och jag drar tillbaka min förlustanmälan. Men detta blev inte av, jag gjorde det inte, lappen med uppgiften hamnade för långt ner i "att göra"-högen. Och det var inte så smart. Nu kommer det delgivningskvitton som vänligt men bestämt säger att jag måste skriva på och skicka in och jag måste det och det och det. Annars får jag typ göra en ny uppkörning, för att få igen körkortet. Så jag måste ringa transportstyrelsen och få detta ur världen. Varför ska det vara så svårt?! Jag ringer direkt..... Tolv minuters kö.....

Så, nu var det fixat! Jag måste ansöka på nytt om nytt körkort, om inte annat för att det som jag har gick ut i augusti 2009! Men hur slarvig är inte jag! Fy skäms! Nu måste jag få in den där ansökan om nytt körkort så fort papprena kommer, så här får det ju inte vara. Slarvigt värre....
.

Idag firas mannen

Idag fyller min man år. Stort grattis till honom. 42 är ingen ålder som normalt brukar firas med pompa och ståt, men jag tror att hans 42:a år blir spännande och toppen. Så det är väl värt att fira?! Jag lyckades hitta bra presenter, tycker jag själv, med tanke på den budget som föreligger. Och så har jag bjudit på lunch, och snart ska vi äta middag på thairestaurang och tårta hemma, så det blir ett rätt rejält firande tycker jag.

Jag har fått kritik för att jag är så dålig på att fira födelsedagar och andra dagar som de flesta andra lägger ner möda på att fira. Ja, det är inte min starka sida, faktisk. Jag är rätt osentimental där, men bestämde mig nyss för att jag vill ha 40-årsfest. Det hade jag helt tänkt att hoppa över. Men idag är det min man som fyller år, så hurra hurra för honom!

Det händer mycket med Lilleman

Det händer mycket med Lilleman just nu. Han har växt en hel del på sista tiden, men framförallt har han utvecklats mycket psykiskt. Gör grejer som kräver tålamod, ritar mer, både färglägga och rita fantastiska gubbar, lyssna på musik, showa. Och så har han knäckt läskoden! Helt plötsligt kommer han till mig med en djurbok, och säger "här står det knölgås, mamma". Jaa där stod det knölgås! Jag trodde att han kunde ha hört det, så jag testade med några andra ord, och ungen kan faktiskt läsa! I alla fall versaler, men det är ju vackert så. Framförallt är det roligt när de lär sig själva! Nu läser han allt möjligt där han kommer åt.

Gilla läget

Jag och Pellan har haft en trevlig dag i Stockholm, där vi bland annat träffat hennes gudmor/min bästa vän C. Ett möte som varit inbokat i nästan två månader.

Vi kom till Stockholm bara 2,5 timmar försenade. Men nu är frågan om vi kommer hem.... Bokade om från kväll till morgon, men morgontåget är inställt. Försöker boka om till senare, men det går inte att komma fram på ena linjen och på den andra öppnar de inte förrän 8. Jag har full förståelse för att man inte kan rå för vädret, men man kan faktiskt se till att öka på telefontillgängligheten i dessa tider.

Så dagen kommer att präglas av tålamod, tålamod. Tur att jag har med mig den mest tålmodiga ungen, som är rätt nöjd om hon får vara med mig och bli kliad i håret. Med en och annan fika går det ännu bättre.

Bara leka

Det är härligt med ungar som verkligen leker!! Man tror att alla barn leker, men så är det verkligen inte.  Pellan och Lilleman, de är verkligen lekungar. De leker ofta med varann och kan hålla på bra länge. Någon av dem säger "ska vi leka?" och så brukar leken vara i full gång med olika karaktärer, miljöer, handlingar. De kommer ihop sig om vad som ska göras och hända, men brukar lösa det. Annars säger någon "men då är inte jag med och leker" och då backar nästan alltid den andre. Det är härligt att se och höra! Och vilka roliga roller och handlingar. Måtte det hålla i sig länge.

Kommunikationsprocessen

Teoretiskt sätt så är kommunikationsprocessen väldigt enkel. Det finn en sändare, ett budskap/meddelande och en mottagare. Ibland kan man rita dit att ett brus kan störa budskapet på vägen från sändaren till mottagaren.

I praktiken är det mycket, mycket som kan gå fel. Sändaren tror att han/hon sänt ett meddelande, mottagaren är känslomässigt omotiverad att förstå/höra meddelandet, sändare säger meddelandet på ett sätt, så att själva meddelandet drunknar i sättet, mottagaren uppfattar meddelandet utifrån personliga antaganden och många många andra problem kan uppstå när meddelandet försöker ta sig fram mellan sändare och mottagare. Skitsvårt!
.

Hur ska man göra?

Sportkillen rider. Med skräckblandad förtjusning. Hittills har det gått riktigt bra, och han tycker att det är kul, även om han har stor respekt för hästarna. Senaste gångerna har han ridit en liten ponny som han känner att han bemästrar bra.

Idag var det dags för en ny häst. En som jag har uppfattat är snäll och lagom pigg. Men idag vara hästen väldigt trög, ville inte alls. Eller rättare sagt, tog tillfället i akt med en osäker unge. Sportkillen blev peppad av ridläraren och hon la ner en hel del tid på honom, men jag såg att det var en nedåtgående spiral av bångstyrig häst, dåligt självförtroende och rädsla. Till slut gråter Sportkillen och säger att han inte vill mer. Han rider klart sin lektion.

Problemet var bara att han var inbokad på en dubbellektion för att rida igen. Han vägrar, jag tjatar, han vägrar, jag peppar, han vägrar, jag hotar med indragna privilegier, och så går det vidare en lång stund. Till slut säger han att han ska rida, men bara i skritt. Han rider iväg och kommer inte långt innan hästen helt enkelt lägger sig ner och börjar rulla. Sportkillen hoppar av och springer för livet ut ur ridhuset och gömmer sig i stallet. Helt omöjligt för mig att tvinga upp honom. Förtroendet är helt brutet. Jag peppade honom, han red igen, och då rullar sig hästen med honom..... Jag är också ledsen och upprörd för hans skull över hans rädsla och över situationen, men jag döljer det. Så vi åker bara hem.

Sportkillen säger att han aldrig ska rida igen, aldrig i livet!

Hur ska jag göra?
.

Det blir en bra dag

Aaah, det blir en bra dag idag! Natten var sådär igen, Lilleman verkar komma över varje natt nu och det är inte bekvämt. Men alla var rätt bra i tid i morse. Sportkillen går numera med grannpojken redan en halvtimme innan skolan börjar, så han kommer alltid i tid. Värre är det med mig och Pellan! För oss blir det alltid stressigt. Men direkt efter lämning på skolan så sprang jag en runda på ca 7,5 km, duschade och kom till jobbet lagom till fm-fikat. Och så skiner solen!! Resten av dagen blir också toppen!

Ingen heldag

Just nu har jag det inte så köringt på jobbet. Det finns att göra, men jämfört med de senaste två åren så är det lugna gatan. Känner ungarna av det och behöver vara hemma då? Killarna har ju varit hemma i flera dagar den senaste tiden och nu när jag trodde att jag kan jobba på, då kommer Pellan hem med ett svullet knä som gör ont. Så jag får hämta henne efter skolan idag, så att hon kan vara hemma och stilla. Eller är det jag som är mer lyhörd för deras krämpor?

Yes, en dag på jobbet!

Det är måndag morgon. Jag lyckades vara på jobbet halv 8. Yes! Har inte varit här ordentligt på hela förra veckan och känner mig verkligen sugen på att jobba hårt och få klart grejer! Ska framförallt renskriva intervjuer till boken och skicka ut till dem som uttalat sig, och så dimper omtentan i säljteknik ner här vilken dag som helst.

Sen är det annat som måste fixas och kollas, som det inte verkar gå att ordna när man är hemma. Bloggarna jag följer, mail till ridskolan och doktorn, kolla några intressanta jobb som ligger ute och ordna med tidningsprenumerationer.....

Fullt upp alltså!
.

Inte van att passa sjuka barn

Jag är inte van vid att vara hemma med sjuka barn, vi har peppar peppar typ varit förskonade från det. Men nu har killarna trillat dit..... Både Sportkillen och Lilleman har långdragna förkylningar med kraftig snuva. Hittills har det stannat därvid lag, men förra veckan fick Sportkillen vara hemma ett par dagar (med pappan). I tisdags kom Lilleman hem med feber och fick stanna hemma två dagar (utan någon mer feber). Och i natt kräktes Sportkillen, så han och jag fick vara hemma idag.

Jag har alltså varit hemma i tre dagar. Jag är inte van vid det. Efter två dagar är det för mycket. För mycket jobbtid som gått åt. Jag kommer för mycket efter, och det tycker jag är jobbigt. Visst har jag jobbat en del hemma, men det är inte alls samma effektiva arbete som om jag hade suttit på jobbet. Och det jag håller på med nu (renskrivning av intervjuer till boken), det måste göras i lugn och ro. Rätta tentor eller läsa rapporter är bra grejer att göra med sjuka barn hemma, men omtentorna i säljteknik kommer inte förrän på måndag.

Ja, ja, jag får väl passa på att öva mig i mindfullness under tiden.....
.

Färdigrest för ett tag

Nu har jag rest klart för ett tag. Det har blivit en hel del resande på grund av att jag har intervjuat människor som ska bidra med "verklighet" till den teoretiska boken. Intervjuerna hade gått att ordna per telefon, men jag tycker att ett möte ger andra kvaliteter, och det är lättare att komma på intressanta sidospår. Så jag har åkt lite kors och tvärs och fått till bra intervjuer. Och jag har haft kursstarter med fyra studentgrupper inför deras exjobbs-kurs, och den kurs som går parallellt.

Resandet har varit en utmaning! Nästan hela tiden förseningar eller hot om förseningar. När de väl är ett faktum så är det inget att göra åt, det är bara att vänta och vänta. Mig har det oftast inte gått någon direkt nöd på, och studenterna har tålmodigt väntat. Och till slut har det ju ordnat sig, även om jag fick akut-övernatta hos mamma och pappa i fredags, för att mitt tåg till slut blev inställt. Och tåget morgonen därpå var också över en timme sent. Jag vet att detta är ett i-landsprobelm, men jag är ändå glad över att jag slipper åka på ett par veckor.
.

Härmapan Lilleman

Vår Lilleman är en riktig härmapa. Låttexter, citat från filmer, språkhärmningar osv är hans grej. Inte minst att härma hur andra pratar. Igår grejade och grejade han på sitt rum, flyttade saker, hämtade..... Sen kommer han nersläntrandes till mig, suckar och säger: "Mamma, jag ha så fullt upp just nu......" Undra var det uttrycket kommer ifrån?!

Det börjar släppa för Pellan

Pellan började skolan i höstas. Vid nästan varje lämning har hon gråtit eller hållt tillbaka gråten, och inte velat släppa mig. Igår gick hon på pappans initiativ dock själv till skolan och det gick tydligen bra. Idag klev hon ur bilen och gick själv in. Så detta krampaktiga fasthållande vid mamman kanske släpper nu. Väldigt skönt i så fall, både för Pellan och mig.

Inga småbarn längre - bevis

Fler och fler tecken tyder på att vi kommit ur småbarnsåren och numera har skolbarn (även om Lilleman börjar först i höst). Ett av dessa tecken är att man nu kan flytta ner toaborsten.

Rätt snabbt när barnen började kunna röra sig själva, upptäckte man att de gärna roffar åt sig toaborsten och undersöker den. Vilket man INTE vill. Så toaborsten fick åka upp på badrumsskåpet och togs bara ned kort vid användning. Men nu har jag flyttat ner toaborsten på golvet igen! Och ingen är speciellt intresserad av den! Känns skönt!

Så här blir en bok till

Innan nyår lämnade jag och kollegan in vårt bokmanus till förlaget Liber. Fram tills dess har vi haft kontakt med en förlagsredaktör. Det är han som "hittar" bokmanus eller idéer till bokmanus, och beslutar om att de ska ges ut. Kontrakt har skrivits, där det mest intressanta är att man som författare får betalt för hela första upplagan som trycks. Därefter får man betalt per sålt exemplar.

Eftersom det är vår första bok, så har vi inte vetat vad som händer sen i processen. Men då är det så att vi fått en projektledare som tar sig an utgivningen.

Det som händer närmast är att projektledaren lämnar vidare manuset till en frilansredaktör för språkgranskning. Vi kommer att ha kontakt direkt med henne när det gäller redigering och bearbetning av texten. Parallellt jobbar vi med figurerna som ska vara med i boken, tillsammans med förlaget.

Sedan, när manus är färdigt, lämnas det till sättning och man får så småningom ett korrektur, som också ska läsas noggrant – av oss författare och av extern korrekturläsare. Och så ska vi såklart ta fram ett fint omslag och putsa till den text som togs fram för katalogen, så att det blir en bra baksidestext.

Och sen ska det alltså vara klart för tryckning! Vad spännande det ska bli!

En härlig dag

Till boken ska det göras intervjuer. Första och bästa person är min gamla kompis från..... jättelänge sen. Klok och rolig och fin, är hon. Så det var ju en bra person att börja med. Så jag åkte till Stockholm över dagen för att träffa henne.

När man är ute och reser själv utan barn, så är resandet mycket enkelt och avslappnat och det gör liksom inget att tåget är försenat både till och från Stockholm. I staden går det att gå dit man ska och i lugn och ro med en kaffe på vägen ta sig dit man ska.

Jag skulle till nya restaurangen B.A.R på Blasieholmen och träffa min vän. Där satt vi sen i fem timmar och disktuerade det vi skulle till boken + mycket annat. Ett riktigt mentalt utbyte - älskar det! God mat, bra service och gott vin tillhandahöll restaurangen, så vi var nöjda med det också.

Sen tillbaka till stationen med reflektioner om storstad och frustandes i kylan. Glömde att köpa kalender på Ordning & Reda. Upp på tåget och mysa i första klass hem igen. Förseningen hemåt blev en och en halv timme, men sitter man i första klass och har en massa tentor med sig att rätta, så går det ingen nöd på en.

Och så hem från stationen (minus 17 grader - lite väl kallt) och ner i den varma sängen där lillfia ligger och snusar. Härligt!

Då var det nytt år!

Ja, så var det nytt år igen. Avslutade det gamla i vår stuga vid sjön, tillsammans med stuggrannar. Eller rättare sagt, vi skulle varit i vår stuga, men hann inte få den tillräckligt varm, så vi tog över maten till grannarna och var där istället. Grannarna är jättefina människor, snälla, intressanta och omtänksamma. Maten var god, ungarna höll sams och visade sig från den goda sidan, drycken var läcker och vi hann t o m att spela spel! Det vet jag inte när vi gjorde senast!

Ja, det blev ett bra slut, och 2010 blir ett toppenår!