Tack för assistansförsäkringen!

Efter en springrunda på berget, ska jag åka hem till ungar som antagligen precis har vaknat. Billarmet går och det går inte att stänga av. Borde redan då fattat att det är krångel med batteriet, för larmet gick förra gången också. Jag hade glömt att stänga av den del av lyset som inte stänger av sig automatiskt. Jaha, det var bara att ringa assistanskåren. Som håller på och tjafsar om huruvida jag har en assistansförsäkring eller inte (men kolla upp det då via er direktkanal till Folksam!), trots att jag säger att jag inte har nästan något batteri kvar i mobilen.

Efter ett tag kommer bärgaren och ger mig starthjälp. Han säger att jag behöver köra ca 5 mil för att ladda upp batteriet så att jag kan starta nästa gång. Jaha, får alltså ge mig ut och köra, trots att bensinlampan alldelses strax börjar visa gult. Inga pengar har jag med mig heller, jag skulle ju bara upp och springa lite snabbt. Har inte ens ätit frukost.

Köper en macka och kaffe på McD för parkeringspengar och kör en runda via stugan, hämtar sopor. Undrar hur länge man faktiskt kan åka på reservtank? Svänger in hos vänner på vägen hem, för att kolla om de har bensin eller kan låna mig en hundring. De är inte hemma...... I nerförsbackarna in till staden trycker jag ner kopplingen och kör på fart som backarna ger. Sparar förmodligen en kilometer på det sättet. Åker via hemmet och hämtar bensinkortet, sen iväg tilll bensinstationen. Vågar inte stänga av motorn medan jag tankar. Är det förenat med livsfara att låta bli? Tankar 53 liter, så tanken var inte tom. Reservtanken räcker till minst 45 km. Bra att veta.....

Nu är det andra gången jag utnyttjar assistansförsäkringen. Den kostar typ 500 kr per år och är för min del värd varje krona. När den utnyttjas betalar man ingen självrisk. Så läget kunde varit värre. Två timmar och 4 mils onödig körning kostade det. Det mest irriterande är att det hela tiden är grejer som blir fort och fel här, och det är mer irriterande än kostnaderna för assistansen. Dessutom kommer jag snart åka på att köpa ett nytt batteri, om det är så dåligt att det laddar ur efter det att lyset stått på bara 45 minuter. Trots att vi nyss kört 30 mil på motorväg och att batteriet då borde vara laddat till sin maxkapacitet. Ännu mer utgifter alltså....

Inget sommarlovstålamod kvar

Det återstår nästan en månad på sommarlovet, men jag har inget sommarlovstålamod kvar. Det sista försvann i och med turen till södra västkusten. Jag vill ha vardag igen och ett jobb att gå till. Trodde att det skulle gå att dela upp tiden och få växelvis skriva och söka jobb under sommaren, men det har lyckats några ynka få dagar. Jobbsökandet har varit helt prioriterat. Tur att de flesta jobbansökningar går ut i augusti. Jag pallar inte mer markservice och tjat tjat tjat tjat tjat. På min fritid hade jag velat ha kommit längre på boken. Jag ville ha möjlighet att läsa fler böcker. Det enda positiva för egen del är att jag tränat mycket och sovit mer än vanligt. Och att vissa sommarlovsstunder varit härliga. Men det räcker nu. Ge mig vardagen tillbaka, tack.

Skrattfest

Igår kväll var jag, Lilleman och Pellan ensamma på kvällen. Jag frågade vad de ville göra mellan duschning och läggdags, och då sa de att de ville sitta på altanen och prata och äta salta pinnar (det konkurrerade alltså ut TVn med alla spännande satellit-kanaler). Jag antar att de blivit inspirerade av att jag och syrran suttit där kvällen innan och haft det trevligt.

Så jag bullar upp med salta pinnar, syrrans jordgubbssaft åt ungarna och vin åt mig. Och så sitter vi helt enkelt där och konverserar och har det väldigt trevligt. Ungarna är glada och skojar och efter ett tag bryter sånt där hjärtvärmande skratt ut som bara ungar kan åstadkomma. Jag skrattar åt att de skrattar, och den positiva spiralen är igång.

Vi sitter säkert där ute i en timme medan mörkret sänker sig över landsskapet, och när vi sen ligger i sängen så säger Pellan: "Mamma, vilken härlig skrattfest det blev!". Ja, det var verkligen en härlig stund av lycka.

Njutning med Pellan

Pellan är en riktigt taktil person, känseln är alltså hennes främsta sinne. Hon har alltid varit kelig som en katt och behövt och verkligen uppskattat fysisk beröring. Nu när hon blivit lite större, 7,5 år är hon ju, så har hon också börjat uppskatta att ge andra fysisk beröring.

På badhuset vi senast besökte var vi ett bra tag i terapibassängen. Där fanns större runda mattor som man kunde flyta omkring på. Jag sa till Pellan att hon skulle lägga sig helt avslappnad på rygg på en sån madrass och så drog jag sakta runt henne på madrassen, i slalom, i cirklar, rätt sakta. Det tyckte hon var mysigt.

Sen ville hon att vi skulle byta. Jag fick lägga mig på den runda madrassen och så körde hon sakta runt med mig. Men jag fick massage också! På muskelbråcket (hon var mycket nöjd när utbuktningen gick ned efter hennes massage), i ansiktet, på öronen och på fötterna. Det var mycket skönt! Så nu börjar man få någon output för alla timmar man kliat ryggar, gosat fötter, masserat hennes hårbotten och gett henne annan fysisk beröring. Suveränt!

I love Halmstad

Halmstad är underbart, precis som Varberg så skulle jag kunna tänka mig att bo här. Det är en härlig sommarstad också, såklart. Jag drömmer om den dagen då man verkligen kan ha avslappnad semester och verkligen vara ledig. Just nu är det inte speciellt avkopplande; jobbsök och familjelogistik är det mer av än semester. Hur många år ska det ta innan man får semester? Jag får fokusera på att jag i alla fall kommer ut och springer varje morgon och att havet är härligt. Och att jag faktiskt har haft en veckas semester i Japan (underbara Japan).

Lilleman börjar bli stor

Lilleman, vår sista bebis, börjar bli alldeles stor. Han har slutat dagis och ska börja skolan, han växer så det knakar (mest på längden, den där lilla räkan), älskar att använda runda ord och svordomar, läser själv, ändrar matsmak och vill cykla själv på gatorna, utan mig som sällskap ("mamma, det blir mer äventyr då!").

Som tur var är han fortfarande väldigt lekfull och gillar att leka med Pellan. DET hoppas jag inte går över.

Drömmer till och med om sport

Sportkillen är som sagt mycket sportintresserad. Igår skulle jag förflytta honom från min säng till hans egen. Jag får lyfta i honom rätt ordentligt (för han börjar bli riktigt stor nu) och då säger han i sömnen: "men låt bli, det var ju jag som hade bollen"....

Att resa tillbaka

Efter en till resa kan jag konstatera att det är skönt att resa, men väldigt skönt att komma hem, även om det varit roligt och trevligt. Har på denna resa varit på ett ställe där jag förut bott i flera år, det var för 20 år sen. Då får man flashbacks. Vad skulle jag gjort annorlunda om jag varit 20 nu? Hur hade det blivit om jag stannat där nere i utlandet, pluggat och bildat familj där? Hur lever de nu, mina kompisar där nere som jag festat med och levt med i några år? Vad har hänt i landet, över lag? Vad har hänt med mig på 20 år?