Skrattfest

Igår kväll var jag, Lilleman och Pellan ensamma på kvällen. Jag frågade vad de ville göra mellan duschning och läggdags, och då sa de att de ville sitta på altanen och prata och äta salta pinnar (det konkurrerade alltså ut TVn med alla spännande satellit-kanaler). Jag antar att de blivit inspirerade av att jag och syrran suttit där kvällen innan och haft det trevligt.

Så jag bullar upp med salta pinnar, syrrans jordgubbssaft åt ungarna och vin åt mig. Och så sitter vi helt enkelt där och konverserar och har det väldigt trevligt. Ungarna är glada och skojar och efter ett tag bryter sånt där hjärtvärmande skratt ut som bara ungar kan åstadkomma. Jag skrattar åt att de skrattar, och den positiva spiralen är igång.

Vi sitter säkert där ute i en timme medan mörkret sänker sig över landsskapet, och när vi sen ligger i sängen så säger Pellan: "Mamma, vilken härlig skrattfest det blev!". Ja, det var verkligen en härlig stund av lycka.