Älskar inte alla företeelser

Jag älskar att jobba inom den akademiska världen, för jag känner att jag kan göra skillnad för studenterna och jag kan väcka deras nyfikenhet. Dessutom är ämnena som jag undervisar inom väldigt spännande och min undervisning kan direkt överföras till praktisk nytta i näringslivet. Arbetet är också fritt och kreativt (man har ganska vida ramar att utföra jobbet inom).

MEN det finns en del jobbiga saker med att jobba inom akademin. Det senaste exemplet är att det är svårt att utkräva ansvar/arbetsinsats från sina kollegor. Inom denna värld finns det en massa individualister, vars fokus kan ligga på annat än studenternas väl och ve. Studenterna ses inte som "kunder" som ska prioriteras, utan ofta bara som.... ja det går jag inte in på just nu. Men det irriterar mig vansinnigt när kollegor inte ens vill vara tillmötesgående till helt rimliga krav, när man lämnar besked med extremt kort varsel för studenterna eller när man sätter upp gränser som primärt är till för att underlätta ens egen vardag, snarare än möjliggöra för studenterna att göra ett arbete där själva uppgiften får vara i fokus.

Jag har slutat bry mig om sådant här till 95 procent, därför att det inte går att förändra, men när det gäller mina egna studenter, och när de ringer till mig och vädjar om hjälp, då kokar det i de där sista 5 procenten som jag ännu inte lärt mig att undertrycka.