Tapper kämpe

Sportkillen tappade sin framtand (mjölktand), men sen kom det ingen tand och ersatte den tappade. Tanden brevid tappades också och växte ut, stor och fin. Men brevid är det en stor glugg där inget har hänt på ett år. Så nu får Sportkillen hjälp av tandvården. Tanken är att frilägga tanden, montera en kedja på den, och sakta dra ner den, för långt uppe i käken finns den permanenta tanden stor och fin (som man ser på röntgen).

Idag var vi och gjorde den där friläggningen. Det blev värsta operationen. Fyra personer var inblandade, operationskit framdukat, och miljön runt omkring var plastad eller täckt med duk. En operationsduk var också lagd på Sportkillen, med hål för endast munnen. Det tog en och en halv timme och bitvis var det både smärtsamt och bökigt för Sportkillen. Det kom lite tårar, och jag fick ett tag stå och massera hans fötter, så att han skulle få igång sin egen smärtstillning. Mer bedövning behövdes dock, och även med bedövning är tandkläkarbesök äckliga, tycker jag. Men han är tapper och smärttålig, den där grabben. När guldkedjan var fästad på den trilskande tanden, så veks tandköttet ned och syddes ihop.

Sen skjutsade jag Sportkillen till skolan igen, och nu hoppas jag att han inte har för ont när bedövningen släpper. Han fick med sig en smärtstillande tablett ifall att.

Det som slog mig när jag satt och tittade på den där operationen, var att Sverige är fantastiskt! Vilka resurser som läggs ner för ett problem som egentligen inte är ett problem. Utan framtand kan man ju teoretiskt leva ett bra liv. Så vi tar tacksamt emot denna professionella hjälp.
.