På dagis hade Sportkillen en i sin grupp som heter L. Han och Sportkillen började leka precis innan de skulle börja skolan, så de lekte inte länge innan de delade på sig och började i olika skolor. Men sen har umgänget intensifierats och nu leker de rätt ofta. Och är ett sånt perfect match! Båda är kreativa med mycket lek kvar och en hel del energi. Även om Sportkillen alltid har lite mer energi kvar, så hänger L på när Sportkillen drar. Däremot tillåter L aldrig att Sportkillen ballar ur och larvar sig och uppför sig dumt. Då säger han bara: "Du, det där är inget roligt, det är bara dumt", eller så låter han bara bli att hänga på. Så de kan leka en hel dag utan sura miner eller gnäll och de kompromissar på ett utomordentligt sätt.
Vi har ju L hemma hos oss en hel del även om de oftare är hemma hos L. Men det är helt friktionsfritt och aldrig jobbigt så där som det kan vara ibland när man har andras ungar hemma. L är alltid roligt, aktiv, stabil och mycket lätt att ha med överallt. Idag tog mannen våra tre + L med sig till ett teknikhus och det är inga problem att hålla koll på en till när det är L.
Det känns som om den fine L är vår kusin, det är väldigt naturligt att umgås med honom och inkludera honom i våra aktivteter och tankar.
Jag undrar var de där killarna tar vägen som vuxna? Det känns som att de kommer att följa varandra åt. De två kan man släppa iväg på ett halvårs luffande i typ Australien - Sportkillen som klarar av att ta för sig i alla miljöer och reder sig överallt, behöver någon som är med på det mesta men som bromsar innan det går för långt och som står för eftertänksamhet. Eller senare: kanske kan de starta ett svenskt Microsoft? Sportkillen som energisk vd och obotlig optimist, L som håller emot lagom mycket och specialicerar sig på verksamheten. De kommer kunna uträtta stordåd.
.
15 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar