Igår föreslog jag Sportkillen att gå ut och springa med mig. Temperaturen hade höjts till några minus och underlaget verkade bra.
Men under tiden som vi gjorde oss i ordning, började det att snöa. Rejält. Så vår joggingtur på ca 4,5 km blev allt annat än najs. När jag kom hem hade vattnet i håret frusit till is (verkligen korkat av mig att inte sätta på mig mössa!), vi var blöta och helt snöiga.
Jag visste i och för sig att Sportkillen är både idog och o-gnällig när det gäller fysiska aktiviteter, men att han inte gnällde ett pip under den, ärligt talat, skitäckliga rundan, det imponerade på mig. Mamman ville klaga hela tiden..... Han är beundransvärd, den fina sportkillen!
15 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar