En rörd mamma - dottern rider!

Igår kom det en tår av rördhet. Pellan har knäckt ridkoden! Hon har ridit lite till och från tidigare, men nu ett par gånger i tät följd och: ungen rider! Hon rider lätt och kan själv hantera hästen i trav. Jag sprang med en del i går också, men till slut sa hon: "Mäh, mamma, du behöver inte springa med, jag gör det här själv". Och inte så lite stolt var hon att hon faktiskt är morsk nog att fixa det där själv. "Nästa gång så måste pappa följa med, så ska jag visa honom att jag kan rida". Det  är så härligt! Ridningen ger verkligen självförtroende.

Lilleman tjatade länge och väl på att också få rida. När Pellan var klar red han i paddocken en del först och styrde själv i skritt. Men hela tiden vill han trava, och jag fick ta många varv till med den lilla ponnyn. Han rider inte lätt än och jag blir förvånad över att han tycker att det är så kul - för bekvämt är det ju inte riktigt innan de lärt sig att rida lätt. När vi gick hem till stallet med ponnyn travade han också på, på eget bevåg, och själv - hur nöjd som helst!

Trots att alla inblandade var trötta och rätt genomfrusna, så var det en nöjd och glad skara som åkte hemåt i höstmörkret.....