Tänk vad kul det vore.....

Det är ofta man får skratta åt Sportkillen. Ibland får man kväva skratt och se allvarlig ut, men det kan vara svårt. En grej som jag just nu skrattar åt är när han pratar med L. Grannkompis J har kommit på att det blir roligare att prata om man konstruerar orden så att de alltid innehåller L. Loligt istället för roligt, lapa istället för gapa, tittla istället för titta. Nu har Sportkillen fått fart på det här snacket och det är riktigt roligt: "Mammla, dlu måstle lagla pannkaklor tlill mlej". "Nlä, ljag vlill intle dlet, dlu flår flisk". "Lo mlen snälla".... Och jag hänger på, det är roligt och utmanande för huvudet.

Igår kväll började jag spinna vidare på det där, så att jag nästan fick skratta högt för mig själv. För jag kom att tänka på hur det skulle bli om man plötsligt började prata så på ett jobbmöte (läs fort):

"Nlu flår vli tlänka eftler hlur vli skla görla flör att lockla tlill oss fler studentler". "Lja, dle skla tyckla dlet äl loligt att klomma till Sklövdle".

Eller hos doktorn: "La vlet intle vlad slom hlänt, la klan intle plata lent längle, hlar ljag flått influensla?"

Fånigt? Ja, men roligt!
.